Vi som blivit gravida efter IVF

ja det stämmer nog då! har du fått något datum av din läkare när de mätt bebisens storlek? typ bf datum? för jag har ju bara räknat lite själv... får se om hon kan säga något i morgon.

jag har berättat för min kollega på jobbet (vi är bara 3 haha) med den ovetande chefen då.

men vad roligt med kusinerna!! drömscenario! 

jo precis sociala medier menade jag nog :) jag tycker alltid själv det är roligt att se när folk lägger ut att de ska ha barn men varken jag eller min man är liksom särskilt aktiva med sånt där - så jag tror att vi kommer skicka meddelande till våra vänner helt enkelt. man kommer ju garanterat glömma någon som känner att de borde fått veta dock :P

har det börjas synas något på din mage? jag känner mig lite plufsig och sådär men jag fick se ett foto på min vän i v 13 och hon såg ut att vara gravid i v 30!!! så olika det kan se ut!

hej vännen hur går det med dig och ditt mående egentligen? känner du dig lika ledsen fortfarande eller går det åt rätt håll? och rent fysiskt? tänkte att du kanske hade något tips på hur man mår bättre, något man kan äta, göra, undvika att göra..

jag fungerar hyfsat normalt fram till lunch ungefär, men på eftermiddagen och framförallt på kvällen så är jag så trött så jag mår ill, känner mig febrig och totalt orkeslös och mår skit rent ut sagt. vill inte ta mina illamåendetabletter för det känns inte som att jag ska kräkas - mer allmäntillståndet.

jag tror att jag mår sämre av att äta gluten till middag - så undviker det nu. kram

Tack ? är så jäkla glad att den här gruppen finns. Och jag är verkligen tacksam för att vi lever i ett land och en tid då vi KAN få hjälp. Ser man till partiledarna så här ju både Kristersson och Björklund adopterat eftersom de inte kunde få några egna barn. Anna kindberg batra gick igenom flera ivf-behandlingar och hade en urtuff graviditet med långa sjukhusvistelser innan hon fick sin dotter. Kanske urlarvigt att tänka på politiker i sammanhanget men hade man varit tio-femton år äldre hade man förmodligen inte haft den chansen.

Försöker ofta tänka på alla som har det sämre och vara tacksam, men ibland kommer svackorna. Idag gjorde det det. Ursäkta språket, men förbaskade ungjäkel som inte fattar att allt inte är så enkelt! (Förklarade att jag haft FÖRBUD att träna. Då behöver man inte kontra med hur bra man själv mår och har det). Kanske hormonerna som drar iväg också men blir så ledsen...

Vi har valt att inte ta reda på det. Jag har alltid känt att jag vill ha överraskningen och ännu mer efter att det inte blev på naturlig väg. I och med behandlingen så har ju allt varit så uppstyrt och "planerat". Skönt att inte få veta. Köper mest neutrala saker och idag finns ju så mycket neutralt som ändå är roligt.Du borde kolla upp sjukskrivning och gravidpenning. Inte värt att slita ut sig. Och så kan jag bara tipsa om foglossningsbälte. Fick också problem så tidigt och det var knappt någon som trodde mig. Nu i vecka 30 kan jag knappt gå utan bältet. Köpte ett jättebra på rehaboteket. Väl investerade pengar som gjort allt så mycket lättare. Visst, får fortfarande ont och kan inte gå långt, men jag klarar av det nödvändigaste tack vara bältet. Och slarva inte med det. Ha det alltid när du går.

Haha, jag tycker absolut du ska äta den där hamburgaren med gott samvete ;)

Hoppas verkligen inte det är foglossning redan nu, då kommer du få det kämpigt, hoppas det är något annat tillfälligt bara så du kan njuta en stund till innan allt de "riktigt jobbiga" börjar sen ;)

Min mage syns med. Skulle inte säga att de är en riktig bebismage än såklart, men är smal för övrigt så blir lite uppenbart när magen sticker ut mer än vanligt. Har alltid stora koftor eller hoodtröjor på mig nu för tiden, annars skulle folk sett det redan, och det vill jag inte.. Så jag tackar för att det är höst och helt okej att glida omkring med koftor och stora tröjor ;)

Hej alla!

Ikväll är det min tur att vara deppig. Fick veta idag att en tjej i bekantskapskretsen (gymmet) ska ha barn samtidigt. Detta berättade hon när jag berättade att vi skulle ha barn. Hon kör fortfarande stenhårt och mår hur bra som helst och kommenterade mitt bortfall med att var och en gör vad som passar.

Inte passar. Vad jag FÅR och vad som GÅR. Blev jätteledsen. Återigen känner man vilken jävla lång väg vi haft med alla våra 7 försök på två år, ett missfall, ett helvete med äggplocken och all oro för att något ska gå fel. Jag är oändligt tacksam för att vi lyckats och att det hittills ser bra ut, men kan inte låta bli att sörja för allt vi gått igenom och även drömmen man hade om en stor familj. Vi har gjort ivf pga manlig faktor och chanserna att vi skulle lyckas utan är noll. Jag hoppas ju givetvis på ett litet syskon om det går vägen nu men vet samtidigt att det kommer att kosta oss 40 papp, och tiden dessutom rinner ifrån oss eftersom jag redan är närmare 40 än 35. Allt har tagit sån jäkla tid, och under tiden vi kämpat har man sett andra bara kunna kläcka fram barn på löpande band. Samtidigt som man är tacksam kan man inte låta bli att känna en bitterhet och ilska över att det ens behövde bli ivf.. Vad var oddsen liksom... och detsamma vad gäller oron för missfall - var man än läser står det att man snabbt blir gravid igen och blablabla. Nej, inte vi. Händer något nu är det liksom kört. Hade det inte gått vägen nu hade jag nog kastat in handduken. Skulle något hända nu går jag under fullständigt.

Usch, hoppas ni förstår. Känns så bra att veta att det finns fler som vet exakt vad man går igenom... ikväll är jag ledsen trots att jag köpt mina första mammakläder idag.. :'-(