• jaktenpaflow

    Vi som blivit gravida efter IVF

    Hejsan!

    Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)

    Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!

    Välkomna!

  • Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF
  • Seb81
    170909 skrev 2018-11-03 21:55:24 följande:

    Jag tänker vara tvärtemot alla andra, åk inte in till akuten. Det är bara onödig tid.

    Din kropp och din graviditet kommer inte följa teorin det bara är så, så det är dumt att läsa saker och tro på dem och oroa sig i onödan. 

    Nipt görs ju från v10 men oftast i v12-13, så har du tur kan man se något i v10 men troligtvis inte utan chansen är mycket större i v12-13. 

    I ett annat land hade jag en gravid kompis där väntade de ganska länge med tester just för att få ett mer tillförlitligt resultat. 

    Myran lever alldeles säkert och Nipt har misslyckats för att helt enkelt är för tidigt för dig. Jag tror det är så enkelt. Ibland måste man ta ett djupt andetag och ta det lugnt även om det känns lättare att bestiga mount everest. 

    Jag förstår att det är påfrestande hela grejen, min förra graviditet och tiden efter var väldigt påfrestande både fysiskt och psykisk. Jag borde ha fått någon att prata med men fick inte det. De envisades med att vi båda föräldrar skulle prata med kurator/psykolog/terapeut och min sambo hade ju inget behov av det så det blev bara fel. Jag uttryckte även en önskan att få prata med någon själv men fick som sagt inte och orkade inte tjafsa om det då.


    Tack snälla för dina lugnande ord!!! Jag har inte åkt in. Har lugnat ner mig och även pratat med de på labb och de sa samma som du. Jag ska vänta ett par v till och se!

    Ja jag börjar fundera på om man ska gå och prata med någon, bara för att få ut sin oro och kanske kunna tänka klarare. För jag börjar känna mog deprimerad... vill inte umgås med nån eller göra något. Tänker konstant på myran. Sover inte heller... orkar inget. Sätter jag mig i soffan kommer jag inte därifrån. Jag är inte trött eller så, vill bara inte göra nått.

    Skulle ha börjat min praktik på 8 v i måndags, men sjukskrev mig pga av att jag blött. Men jag vill inte ens göra min praktik. Pluggar till tandsköterskan och är klar i januari. Känns som jag verkligen vill bli klar med detta. Jag orkar inte vara social. Jag vet inte vad jag ska göra :(
  • Seb81
    gammelpysen skrev 2018-11-04 09:16:59 följande:

    Hej vännen!

    Åk INTE in. Som någon annan säger i tråden, de kan absolut inte göra något. I värsta fall inbillar jag mig att man får rykte om sig att vara för orolig. Det är i alla fall så jag resonerat hittills i detta lilla kaos som ivf innebär - bättre vänta tills det verkligen är kris.ringa bm på måndag låter som en bättre plan.

    Läste också Jilkas inlägg. Jilka, bad jag beundrar dig! Samtidigt känner jag igen ditt sätt att resonera.

    Seb81, lita på sjukvården och oddsen. Risken för att något hänt är MYCKET liten. Jag är själv i en situation då jag också oroar mig (nu inväntar jag sparkar) och är nervös för att något ska hända. Vi har inte nästa UL förrän v 20+0 vilket känns jättesent, men resonerar bara att om de hade ansett att det behövdes ett tidigare så hade de gjort ett.

    Vi Gjorde vårt KUB i v 13+0, vilket nästan är i senaste laget, men även här tänkte vi att vården vet bäst.

    Försök att slappna av. Jag förstår hur du känner. Vi är förmodligen jämngamla och för vår del var det i princip sista chanserna, men tänk på att det gått bra, att hjärtat slog förra veckan och att oddsen för att npgot ska vara fel är enormt små.

    Kram!


    TACK snälla för dina ord!!

    Stor kram!!!!
  • askyfullofstars

    Hej!

    Blev inbjuden till tråden av en användare här.

    Jag är en kvinna på 29 år som blivit gravid efter andra inseminationsförsöket pga manlig faktor. Är tidigt gravid i v.5 (4+2). Plussade redan på bim -4 (CB digital 1-2 veckor gravid).

    Har inte känt något illamående alls- är detta vanligt i den här veckan? Däremot har jag fått gratis silikonbröst och ryggont samt mensvärk i den nedre delen av magen. Nu är jag även öm i ljumsken och har ?träningsvärk? i högra ben/rumpa...

    Vilka symtom hade ni som plussa?

  • gammelpysen
    askyfullofstars skrev 2018-11-04 17:34:22 följande:

    Hej!

    Blev inbjuden till tråden av en användare här.

    Jag är en kvinna på 29 år som blivit gravid efter andra inseminationsförsöket pga manlig faktor. Är tidigt gravid i v.5 (4+2). Plussade redan på bim -4 (CB digital 1-2 veckor gravid).

    Har inte känt något illamående alls- är detta vanligt i den här veckan? Däremot har jag fått gratis silikonbröst och ryggont samt mensvärk i den nedre delen av magen. Nu är jag även öm i ljumsken och har ?träningsvärk? i högra ben/rumpa...

    Vilka symtom hade ni som plussa?


    Välkommen

    Jag fick mig första riktiga symptomen runt vecka 6, en fruktansvärd trötthet kombinerat med illamående. Ett tag stupade jag i soffan när jag kom hem och orkade absolut ingenting, fick be maken komma med mat och dricka.

    Sedan har jag varit kissnödig och hungrig mitt i natten. Ett tag vaknade jag konstant mitt i natten och var tvungen att äta något. Tack och lov har det blivit bättre nu.

    Tror dock att det finns de som haft betydligt värre i tråden...
  • askyfullofstars
    gammelpysen skrev 2018-11-04 17:50:56 följande:

    Välkommen

    Jag fick mig första riktiga symptomen runt vecka 6, en fruktansvärd trötthet kombinerat med illamående. Ett tag stupade jag i soffan när jag kom hem och orkade absolut ingenting, fick be maken komma med mat och dricka.

    Sedan har jag varit kissnödig och hungrig mitt i natten. Ett tag vaknade jag konstant mitt i natten och var tvungen att äta något. Tack och lov har det blivit bättre nu.

    Tror dock att det finns de som haft betydligt värre i tråden...


    Så dina symtom kom i v.6? När gjorde du första VUL? :)
  • gammelpysen
    askyfullofstars skrev 2018-11-04 17:58:43 följande:

    Så dina symtom kom i v.6? När gjorde du första VUL? :)


    Tror de kom då ungefär. Första VUL blev privat v 7+1, och på IVF-kliniken i v 8+0. Gjorde KUB i vecka 13+0 och nästa UL är inte förrän vecka 20+0.
  • Mjbo
    askyfullofstars skrev 2018-11-04 17:34:22 följande:

    Hej!

    Blev inbjuden till tråden av en användare här.

    Jag är en kvinna på 29 år som blivit gravid efter andra inseminationsförsöket pga manlig faktor. Är tidigt gravid i v.5 (4+2). Plussade redan på bim -4 (CB digital 1-2 veckor gravid).

    Har inte känt något illamående alls- är detta vanligt i den här veckan? Däremot har jag fått gratis silikonbröst och ryggont samt mensvärk i den nedre delen av magen. Nu är jag även öm i ljumsken och har ?träningsvärk? i högra ben/rumpa...

    Vilka symtom hade ni som plussa?


    Välkommen!

    Gjorde första ul i 6+2.. Sen andra i 8+0. Sen sett tredje i 9+5.. :)

    Mina symtom har kommit och gått.. ena veckan inte haft ett ända symtom, andra veckor haft många. Började nog i vecka 6 nånstans.. fick stooora bröst och va trött.. såå sjukt trött..

    När jag gick in i vecka 10 försvann mina symptom över en natt.. Men enligt ul levde den och mådde bra där inne i magen ändå :)

    Nu går jag snart in i vecka 12 och känner inte av annat än tröttheten... sover flera gånger om dagen och är en vandrande zombie... Otroligt jobbigt på dagarna på jobbet oså, men de är bara att hålla ut :)
  • BaKu
    Seb81 skrev 2018-11-04 17:24:54 följande:

    Tack snälla för dina lugnande ord!!! Jag har inte åkt in. Har lugnat ner mig och även pratat med de på labb och de sa samma som du. Jag ska vänta ett par v till och se!

    Ja jag börjar fundera på om man ska gå och prata med någon, bara för att få ut sin oro och kanske kunna tänka klarare. För jag börjar känna mog deprimerad... vill inte umgås med nån eller göra något. Tänker konstant på myran. Sover inte heller... orkar inget. Sätter jag mig i soffan kommer jag inte därifrån. Jag är inte trött eller så, vill bara inte göra nått.

    Skulle ha börjat min praktik på 8 v i måndags, men sjukskrev mig pga av att jag blött. Men jag vill inte ens göra min praktik. Pluggar till tandsköterskan och är klar i januari. Känns som jag verkligen vill bli klar med detta. Jag orkar inte vara social. Jag vet inte vad jag ska göra :(


    Jag tycker absolut du ska söka hjälp. Vi genomgår så tuff resa och uppe på det kommer alla hormoner. När pluset väl kommer ska man helt plötsligt landa i lyckan och samtidigt hantera all oro som vi antagligen känner mer av eftersom vi vet hur svår resan hit är. Precis som flera varit inne på så är det ju inte riktigt bara att försöka igen om något går fel.

    Det är inte konstigt att vi kan må dåligt och eftersom det samtidigt känns som vi bara borde vara glada så får man dåligt samvete och allt känns bara ännu värre då.

    Hjälp finns att få och precis som vi en gång vågade söka hjälp för den fysiska delen i att vara ofrivilligt barnlös så måste vi våga söka hjälp för den psykiska.

    Tänk på att du ska hålla hela graviditeten. Du ska sen också orka med könslostormen under och efter förlossningen. Det kan bli tuff tid med fysiska besvär och väldigt lite sömn. Ju mer hjälp du får desto starkare kan du bli och desto mer kan du njuta av det här underbara du faktiskt går igenom.

    Det är så kort tid vi har med att njuta så det gäller att ta vara på det. Det gäller också att ta hand om sig själv.

    Får ofta höra att graviditet inte är en sjukdom och vi kvinnor är generellt duktiga på att klanka ner på oss själva och på andra. Alla ska antingen ha haft det värst eller hur lätt som helst. Man ska skämmas för att man inte jobbar till förlossningen och jag har kollegor som åkt från jobbet till förlossningen.

    Själv ska jag gå hemma i drygt en månad innan beräknad förlossning. Sen får vi se om det kanske blir kortare eller längre tid, men skämmas för det tänker jag inte göra. Trots att jag ofta hör att "när jag var gravid så jobbade jag in i det sista. Då var det inte tal om att gå hemma". Detta sägs med en underton av att det är ju väldigt tidigt för mig att gå hem. Men jag vill njuta. Jag vill vila upp mig. Jag vill förbereda mig mentalt. Det kostar mig i inkomst, men det är ju mitt och min mans val.

    Det jag vill komma till är alltså att vi ska göra det vi känner är bäst för oss och det vi själva mår bra av. Ingen annan kommer att ta hand om oss utan det är vårt eget ansvar.

    Hoppas du snart mår bättre. Kanske så snart hormonerna stabiliseras. Men vänta inte med att ta hjälp.
  • BaKu
    askyfullofstars skrev 2018-11-04 17:34:22 följande:

    Hej!

    Blev inbjuden till tråden av en användare här.

    Jag är en kvinna på 29 år som blivit gravid efter andra inseminationsförsöket pga manlig faktor. Är tidigt gravid i v.5 (4+2). Plussade redan på bim -4 (CB digital 1-2 veckor gravid).

    Har inte känt något illamående alls- är detta vanligt i den här veckan? Däremot har jag fått gratis silikonbröst och ryggont samt mensvärk i den nedre delen av magen. Nu är jag även öm i ljumsken och har ?träningsvärk? i högra ben/rumpa...

    Vilka symtom hade ni som plussa?


    Välkommen!

    Jag har svårt att säga när symtomen kom för jag var ganska påverkad av alla hormoner och blev även lätt överstimulerad. Men skulle säga att de definitivt kom tidigt. Sen verkar jag vara hormonkänslig över lag. Är exempelvis en av de som inte klarar p-piller för då mår jag skit. Enda fördelen med en man som har dåligt med spermier är ju att jag aldrig behöver tänka på det mer :p

    Mådde väldigt illa och var dödstrött till vecka 14 ungefär. Foglossning från vecka 10 kanske (ovanligt att få så tidigt). Mat både smakade och luktade vidrigt. Brösten blev också enorma och gjorde galet ont!

    Efter vecka 14 kunde jag börja äta igen. Då kom istället konstant hunger. Utöver foglossningen och det eviga kissandet på nätterna så var graviditeten ganska "behaglig" andra trimestern. Imorgon går jag in i vecka 32 och sen ett par veckor har det blivit tungt. Magen är stor och ivägen. Kan inte sova ordentligt. Börjar bli trött och illamående igen. Jobbar fortfarande, men orkar inte mycket mer än jobbet just nu. Helgerna behövs verkligen för att vila. Men å andra sidan njuter jag av att känna bebisen snurra runt som en tok. Men längtar också enormt efter att få träffa den nu.

    Även om det varit fysiskt och psykiskt påfrestande skulle jag göra allt igen för det här! Man glömmer snabbt och kommer knappt ihåg att jag mådde så illa om jag inte börjar fundera...
  • BaKu
    jaktenpaflow skrev 2018-11-01 21:56:33 följande:

    Tack snälla!! Vilken vecka är nu i nu? Hur mår du? Ja det är lite så jag tänker också men använde det lite förra graviditeten och kände mig lugnare av det. Men är orolig för att det kommer vara värre denna gång och att jag vill lyssna hela tiden. Sen vill man inte använda det om det ör farligt såklart!


    Imorgon går jag in i vecka 32,vilket känns helt galet och overkligt. Bara två månader kvar och det är spännande och nervöst på samma gång.

    Mår ganska bra, men tröttheten och illamåendet börjar komma tillbaka nu. Orkar inte mycket mer än att jobba så räknar ner dagarna nu. 20 arbetsdagar kvar ;)

    Bebisen sprattlar som en tok. Ett riktigt livligt barn verkar det som. Man ser det tydligt genom kläderna till och med. Mannen tycker det ser läskigt ut :p

    Nästa vecka ska vi på extra ultraljud för att se om moderkakan flyttat sig. Sist kunde se inte helt avgöra om den låg ivägen eller inte. Har den inte flyttat sig blir det kejsarsnitt och det vill jag helst slippa. Men de trodde den skulle göra det. Men annars är man ju glad att de kollar och tar det på allvar.

    Får se om man kan se något av bebisen då. Den är ju ganska stor och som jag fattat kan det vara lite svårt att urskilja något då...
Svar på tråden Vi som blivit gravida efter IVF