Hejsan!
Skapar en tråd för alla oss som fick kämpa ett tag för att få ett plus på stickan, oavsett om det är genom IVF eller på naturlig väg. Vill gärna dela resan som gravid med andra som har varit i liknande situation. Spelar inte heller någon roll när BF är:)
Har försökt med ett syskon i ett och ett halvt år och blev gravid nu i augusti och BF 22 april!
Välkomna!
Tusen tack <3 kan förstå det, när tiden går så fort men att det har hänt massor under den tiden :)
Ja Gud jag är så glad att vi förhoppningsvis får vara gravida under sommaren istället för att trampa och vänta att semesterstängningen på all ivf kliniker ska öppna.
Jag är bara i vecka 5 . Så det kommer vara tre långa veckor till första tidiga ultraljudet :)
Den 11 maj kom vår lilla flicka i raketfart i vecka 37+2. Anade inget när vi tittade på lets dance. När jag skulle gå och lägga mig brakade helvetet lös. 6 värkar på 10 min direkt. En halvtimme senare va vi i taxi till BB. Hade inte packat väskan utan slängde snabbt ner lite grejer. Då det var fullt fick vi vara på ett undersökningsrum. Väl där försökte de sakta ner förlossningen med bricanyl men utan effekt. 3 timmar senare var jag öppen 10 cm. Vi fick till slut ett rum och ut kom hon tidigt på morgonen. Hon har haft gulsot så vi har varit på sjukhuset varje dag sedan vi kom hem för att ta blodprover och har matat henne enligt schema. Nu får vi amma fritt och hon har passerat födelsevikten på 3.072 gram :) är så kär i henne.
Hur har ni andra tänkt inför förlossningen (både ni som har fött och som ska föda)? Har ni förberett er på något särskilt sätt? Läst böcker, gått profylaxkurs, annan kurs eller tagit del av bra råd?
Inalina och Gammelpysen! Hur går det för er? Någon har hört något?
Vi struntade i profylaxkurs faktiskt. Kände inte att jag ville lägga dom pengarna på det så jag har lyssnat på poddar mycket. Babyzpodcast, podden i Preglife appen. Kollat mycket youtube. Finns en föräldrautbildning där.
Kör gravidyoga å typ andningsövningar tre-fyra ggr i veckan å så har jag läst föda utan rädsla :) för mig har det viktigaste varit att veta exakt vad som händer steg för steg. Jag vill veta vad dom menar när dom säger att man är retraherad tillexempel haha. Så nu e jag expert haha.
11 dagar kvar till bf :D
Hur känner du? Har du gått några kurser? :)
Ja det är det :) jag får oförskämt bra, inge illamående alls. Lite ömma bröst men absolut hanterbart, och så är jag trött och känner lite molvärk nån enstaka gång om dagen. Så symptomen är väldigt svaga tycker jag.
Jag läste boken ?Föda utan rädsla? rekommenderas starkt! Gick förlossnings/föräldrakurs på förlossningen och profylax första gången och amningskurs... Och gravidyoga haha! Gjorde allt tydligen:) Tycker alla iaf gav någonting, tycker om information:) Lyssnade på andras råd men tog det med en nypa salt. Alla upplever ju sina förlosningar så olika! Hur har du tänkt?
Jag som annars är världens kontrollfreak gjorde helt tvärtom och tog reda på minsta möjliga... Jag gick på informationsträff som förlossningen höll i där de gick igenom allt väldigt kortfattat och grundläggande och sen lät jag allt ha sin gång. Frågade det jag kände jag för stunden ville veta under förlossningen. Litade på att de naturliga instinkterna skulle sätta igång och att personalen skulle guida...
Väl på plats ville jag veta så lite som möjligt. Exempelvis ville jag inte veta när huvudet syntes eller hur lång tid de trodde var kvar (vilket tyvärr missades i nåt skiftbyte precis när huvudet syntes så fick höra detta och tappade fokus, men mannen var snabb att säga till så de inte sa något mer och så var vi på banan igen) men var skönt att bara fokusera på det som hände för stunden. Att inte behöva tänka på hur lång tid det antagligen var kvar (råkade också nämnas vid något tillfälle att det antagligen var mer än en timme kvar och jag trodde det var typ nån minut kvar så var också lite jobbigt. Började fokusera på fel sak då).
Jag hade lyssnat lite på vänner angående smärtlindring, men bestämde inget i förväg utan testade det som kändes rätt under förlossningen. Försökte dock inte lyssna på alla skräckhistorier. En del vill verkligen skrämma upp en. Men hade en kompis som berättade att hon var avundsjuk på mig för att det var så häftigt att föda barn och hon ville så gärna uppleva det igen. Det tog jag med mig som pepp.
Skrev inget förlossningsbrev och är så glad att jag inte hade "planerat" för man inser att det inte går planera. Fanns därmed inget att bli besviken över.
Jag tror man ska göra det man själv känner och om det är att läsa allt och gå mängder med kurser så är det lika rätt som att inte göra något. Viktigast är nog dock att lita på att man klarar det och att personalen kan sitt jobb.
Och sammanfattninsvis så är det häftigt att föda barn. Jag längtar väl inte efter en till förlossning i sig, men känslan av att klara av det och att få träffa miraklet är så enormt häftig och mäktig. Så jag skräms inte inför ytterligare en förlossning utan längtar till den dagen vi förhoppningsvis får upp ytterligare en bebis på bröstet.
Tack för tips! Jag tänker också läsa "Föda utan rädsla" och vi har nästan bestämt oss för att gå kursen som utgår från boken. Tycket också om att ha koll och vara påläst! Vi har varit på två kostnadsfria kurser i seminarieform. En handlade om föräldraskap och den andra om förlossningen. Sen läser vi en bok tillsammans som handlar om allt från graviditetens start fram till barnet är några år.
11 dagar! (Fast 10 nu då). Känner du något?
Det låter som mig! I början kände jag bara av brösten och trötthet. Jag har inte kräkts eller mått illa överhuvudtaget. En del märker inget alls.