• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Samma båt)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-06 16:01:09 följande:

    Som sagt, för min del gör det ingenting.

    Den uppdatering jag har är väl att han gav mig en present när han kom från resan. Väldigt otippat.


    Tack min tanke var aldrig att kapa någon tråd utan snarare ge lite tröst i att det finna fler i liknande, om än inte samma situation.
  • Anonym (Samma båt)
    Anonym (man) skrev 2019-03-06 14:05:24 följande:

    Är inte det som att säga....

    Min arbetsgivare vet att jag inte är tillfreds med min arbetssituation, han vet att jag vill utvecklas mer men han vet inte att jag skaffat ett annat jobb och extraknäcker där under arbetstid. Det är inget som skulle tillföra något positivt för någon att ta upp.

    1) Om du redan har ett problem med din arbetsgivare så är det väl jävligt onödigt att göra det VÄRRE genom att förskingra pengar. 

    2) Det är väl ganska naturligt att du inte vill prata om extraknäcket utan enbart om ert samarbete. Men frågan är om din arbetsgivare håller med dig om det? Så att påstå att "det skulle inte tillföra något positivt" är ju en sanning med modifikation. Visst, ingen blir väl glad av att få veta det, men det kan ju vara en ganska viktig "detalj" för om arbetsgivaren öht vill fortsätta ha samarbete med dig. För om han inte vill det, varför slösa bort tid på en massa samtal?

    3) När du säger att du inte är nöjd med er relation och du vill att han förändras. Vad för slags problem är det du inte är nöjd med? Jag kan hålla med dig om att det är bra att påbörja en dialog krig era problem, men det kanske inte är optimalt att gå in i en sån dialog med inställningen "det är du som måste förändras". För han kanske inte håller med dig om det? Vilket av dessa alternativ tycker du känns bäst mest tilltalande..... a) du har fel och jag har rätt och det är du som måste förändra dig....eller b) Vi har ett problem vi behöver lösa och det vore bra om vi kunde försöka lösa det med hjälp av terapi?

    Jag vet inte vilket du tycker är mest tilltalande, men personligen blir jag bara irriterad om någon kategoriskt säger åt mig att det är jag som har fel och hon rätt och att jag måste förändras. Då tappar jag all lust att samarbeta, för att säga åt någon att han måste förändras är inte en inbjudan till samarbete utan en order.


    Om jag har ett problem med min arbetsgivare så tar jag upp det med min arbetsgivare och hoppas att vi hittar en gemensam lösning. Alternativt söker jag mig till en annan arbetsgivare.

    Vad det gäller min och min makes relationsproblem så är inget egentligen något nytt. Vi har alltid haft kommunikationsproblem. Han är väldigt tystlåten, tar sällan initiativ och ser helst att jag löser det mesta. Själv är jag verbal, med stort behov av att prata, är drivande och blir således den som tar ansvar för nästan allt hemma. Min man vet sen många år att jag vill ha mer jämt uppdelad fördelning hemma, jag vill också att han kommunicerar mer för att vi ska komma framåt. Tyvärr fortsätter allt i samma spår och jag har på många sätt ledsnat medans han tycker att vi har det jättebra. Vi har troligen olika långsiktiga önskemål av livet.

    Han säger att han vill jobba på vår relation, mitt önskemål var då att han som ett bevis på det skulle boka parterapi som ett steg på väg. Det har han inte gjort.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Samma båt) skrev 2019-03-06 19:29:22 följande:

    Tack min tanke var aldrig att kapa någon tråd utan snarare ge lite tröst i att det finna fler i liknande, om än inte samma situation.


    Det var ju egentligen precis det jag efterfrågade i TS också, så det är välkommet att höra andras situationer. Vart står du själv känslomässigt just nu?
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Samma båt) skrev 2019-03-06 19:40:47 följande:
    Om jag har ett problem med min arbetsgivare så tar jag upp det med min arbetsgivare och hoppas att vi hittar en gemensam lösning. Alternativt söker jag mig till en annan arbetsgivare.

    Vad det gäller min och min makes relationsproblem så är inget egentligen något nytt. Vi har alltid haft kommunikationsproblem. Han är väldigt tystlåten, tar sällan initiativ och ser helst att jag löser det mesta. Själv är jag verbal, med stort behov av att prata, är drivande och blir således den som tar ansvar för nästan allt hemma. Min man vet sen många år att jag vill ha mer jämt uppdelad fördelning hemma, jag vill också att han kommunicerar mer för att vi ska komma framåt. Tyvärr fortsätter allt i samma spår och jag har på många sätt ledsnat medans han tycker att vi har det jättebra. Vi har troligen olika långsiktiga önskemål av livet.

    Han säger att han vill jobba på vår relation, mitt önskemål var då att han som ett bevis på det skulle boka parterapi som ett steg på väg. Det har han inte gjort.
    Och då var ju den naturliga lösningen att vara otrogen???
    Bra byte mot lite hushållsarbete...
  • Anonym (Samma båt)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-06 19:52:42 följande:

    Det var ju egentligen precis det jag efterfrågade i TS också, så det är välkommet att höra andras situationer. Vart står du själv känslomässigt just nu?


    Just jag flackar rätt mycket från dag till dag känslomässigt. Jag är liksom rätt lugn i att allt är som det är typ. Jag är gift med min make, allt är inte toppen men just nu har jag inte kraften och resurserna att lämna, jag tror egenligen inte att det kommer bli som jag vill ha det i längden.

    Kollegan och jag blandar någon slags kollegial vänskapsrelation med viss anspelning på flirt och sex men ligger inte med varandra. Jag gissar att ingen av våra partners skulle vara nöjda om det kom fram men å andra sidan är jag trygg med att det inte kommer hända heller. Jag vet att det aldrig kommer bli mer än så här, jag tror inte jag vill det heller. Jag är förälskad i uppmärksamheten och uppskattningen men troligen inte i personen. För mig är det någon form av positiv inverkan i vardagen men inte mer än så.
  • Anonym (man)
    Anonym (Samma båt) skrev 2019-03-06 19:40:47 följande:
    Om jag har ett problem med min arbetsgivare så tar jag upp det med min arbetsgivare och hoppas att vi hittar en gemensam lösning. Alternativt söker jag mig till en annan arbetsgivare.

    Vad det gäller min och min makes relationsproblem så är inget egentligen något nytt. Vi har alltid haft kommunikationsproblem. Han är väldigt tystlåten, tar sällan initiativ och ser helst att jag löser det mesta. Själv är jag verbal, med stort behov av att prata, är drivande och blir således den som tar ansvar för nästan allt hemma. Min man vet sen många år att jag vill ha mer jämt uppdelad fördelning hemma, jag vill också att han kommunicerar mer för att vi ska komma framåt. Tyvärr fortsätter allt i samma spår och jag har på många sätt ledsnat medans han tycker att vi har det jättebra. Vi har troligen olika långsiktiga önskemål av livet.

    Han säger att han vill jobba på vår relation, mitt önskemål var då att han som ett bevis på det skulle boka parterapi som ett steg på väg. Det har han inte gjort.
    Exakt, du sköter det MED din arbetsgivare inte med någon annan och du dubbelspelar inte mellan två arbetsgivare för att få det du behöver, du väljer antingen den ena eller den andra. Så varför är det inte så du gör med din man?
    Med din man gör du tvärtom, du diskuterar inte hela problemet med honom och skaffar dig det du saknar (uppskattning och bekräftelse) med kollegan och gör saker med honom som du själv skriver att din man inte skulle vara ok med.

    Ja du har rätt i att din man borde göra lite mer för att ni ska lösa era problem som tex gå i terapi. Men om ni nu kommer dit, kommer du ta upp din relation till din kollega eller kommer du mörka det? Det låter på dig som att det är något du inte vill ska komma fram. Och om du mörkar det blir det inte väldigt orättvist att du ska få ställa krav på att din man förändras i sitt beteende hemma men han får inte ställa krav på din relation till din kollega?
  • Anonym (felix)
    Anonym (Samma båt) skrev 2019-03-07 15:49:06 följande:
    Just jag flackar rätt mycket från dag till dag känslomässigt. Jag är liksom rätt lugn i att allt är som det är typ. Jag är gift med min make, allt är inte toppen men just nu har jag inte kraften och resurserna att lämna, jag tror egenligen inte att det kommer bli som jag vill ha det i längden.

    Kollegan och jag blandar någon slags kollegial vänskapsrelation med viss anspelning på flirt och sex men ligger inte med varandra. Jag gissar att ingen av våra partners skulle vara nöjda om det kom fram men å andra sidan är jag trygg med att det inte kommer hända heller. Jag vet att det aldrig kommer bli mer än så här, jag tror inte jag vill det heller. Jag är förälskad i uppmärksamheten och uppskattningen men troligen inte i personen. För mig är det någon form av positiv inverkan i vardagen men inte mer än så.
    Kanske skulle TS läsa detta inlägg från SammaBåt som ett avskräckande exempel. TS verkar ju grundläggande älska och respektera sin make, och hon har inte varit fysisk otrogen. Så första delen av inlägget passar inte så bra på TS.

    Men andra delen skulle nästan kunna vara författat av TS själv.  

     
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (felix) skrev 2019-03-07 17:50:38 följande:

    Kanske skulle TS läsa detta inlägg från SammaBåt som ett avskräckande exempel. TS verkar ju grundläggande älska och respektera sin make, och hon har inte varit fysisk otrogen. Så första delen av inlägget passar inte så bra på TS.

    Men andra delen skulle nästan kunna vara författat av TS själv.  

     


    Ja, del två stämmer ganska bra. Med skillnad att för mig är det personen jag tycker om, inte situationen i sig. Men resten av del två stämmer.
  • Anonym (felix)

    Ser i frökenfia tråden att ni uppenbart fortsätter med era timslånga hänga med varann möten. Andå tycker du inte det är så mycket att det gör något.

    Ar det inte snart dags att gå in till din chef och be om ett nytt ansvarsområde? Säg att du är trött på det gamla och vill ha nya utmaningar. Sånt gillar chefer och du blir säkert mera produktiv.

    Kanske på ett års dagen av starten på er affär, som väl är nån gång i mars. Eller vill du hellre vänta ett år till?

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (felix) skrev 2019-03-07 20:02:15 följande:

    Ser i frökenfia tråden att ni uppenbart fortsätter med era timslånga hänga med varann möten. Andå tycker du inte det är så mycket att det gör något.

    Ar det inte snart dags att gå in till din chef och be om ett nytt ansvarsområde? Säg att du är trött på det gamla och vill ha nya utmaningar. Sånt gillar chefer och du blir säkert mera produktiv.

    Kanske på ett års dagen av starten på er affär, som väl är nån gång i mars. Eller vill du hellre vänta ett år till?


    Vi satt kvar och pratade idag, ja. Jag jobbade sent igår och har inte dåligt samvete jobbmässigt för den timmen.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift