• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (felix)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-07 20:04:39 följande:
    Vi satt kvar och pratade idag, ja. Jag jobbade sent igår och har inte dåligt samvete jobbmässigt för den timmen.
    Nu var det inte din jobbmässiga produktivitet som var det centrala .

    Min fråga var mer om du har någon gräns för hur lång tid du kan hålla på med din känslomässiga affär som du gör? Innan du gör något drastiskt, som feks att gå in till din chef.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (felix) skrev 2019-03-07 20:13:51 följande:

    Nu var det inte din jobbmässiga produktivitet som var det centrala .

    Min fråga var mer om du har någon gräns för hur lång tid du kan hålla på med din känslomässiga affär som du gör? Innan du gör något drastiskt, som feks att gå in till din chef.


    Vi ses inte och hörs inte lika intensivt som i höstas. Nu har vi fr.om. den här veckan och typ tre veckor framåt en lite intensivare period med det vi jobbar med gemensamt, dvs lite fler möten, sen kommer det lugna sig under resten av våren som det ser ut. Att vi satt kvar idag har jag inte dåligt samvete för. Jag vet vart jag har mig själv nu. Och om nån plågas av det är det i såna fall jag själv och ingen annan. Men vi kan inte hänga som vi gjorde i höstas, det vet jag.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-07 20:23:26 följande:
    Vi ses inte och hörs inte lika intensivt som i höstas. Nu har vi fr.om. den här veckan och typ tre veckor framåt en lite intensivare period med det vi jobbar med gemensamt, dvs lite fler möten, sen kommer det lugna sig under resten av våren som det ser ut. Att vi satt kvar idag har jag inte dåligt samvete för. Jag vet vart jag har mig själv nu. Och om nån plågas av det är det i såna fall jag själv och ingen annan. Men vi kan inte hänga som vi gjorde i höstas, det vet jag.
    Och så här fortsätter det, sida upp och sida ner..Spel, Spel, Spel.
    Visst har ts börjat tänka lite annorlunda än i höstas (åtminstånde vad hon skriver här). Men till syvende och sist känns det inte som hon förändrat sig speciellt mycket i förhållandet till kollegan.
    Fortfarande förälskad,
    Fortsätter sina "icke jobbmöten".
    Inget sökande efter hjälp, och argument verkar inte bita.
    Däremot vill hon gärna höra historier av andra som är/har varit i samma sits, och hur det gått för dom...
    Säkert intressant men inte rätt väg om man vill fortsätta med sin man och gå tillbaka till det som var innan kollegan.

    Nu kommer tre veckor med intensivt jobb och möten med honom. Kanske med AW,
    Konferens,
    Ensamma kundmöten,
    Kvällsjobb,
    En avslutande fest när projektet är avslutat..
    Får se hur det går. Men som vanligt håller hon sådana saker för sig själv, och släpper hon det, släpper hon det efter det hänt, eller i någon systertråd.

    Funderar lite på om denna tråden i sig, är lika viktig i jakten på bekräftelse som kollegan.
    Från start har hon genomgående ignorerat alla råd som getts i tråden och kört sitt eget race, även om det p.g.a omständigheter blivit (igen som hon säger) mindre möten med honom efter jul, eller efter Baliresan.

    Förlåt ts. Jag hoppas jag har fel i allt detta, men det är så här jag uppfattar det.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (FYI) skrev 2019-03-08 00:01:38 följande:

    Och så här fortsätter det, sida upp och sida ner..Spel, Spel, Spel.

    Visst har ts börjat tänka lite annorlunda än i höstas (åtminstånde vad hon skriver här). Men till syvende och sist känns det inte som hon förändrat sig speciellt mycket i förhållandet till kollegan.

    Fortfarande förälskad,

    Fortsätter sina "icke jobbmöten".

    Inget sökande efter hjälp, och argument verkar inte bita.

    Däremot vill hon gärna höra historier av andra som är/har varit i samma sits, och hur det gått för dom...

    Säkert intressant men inte rätt väg om man vill fortsätta med sin man och gå tillbaka till det som var innan kollegan.

    Nu kommer tre veckor med intensivt jobb och möten med honom. Kanske med AW,

    Konferens,

    Ensamma kundmöten,

    Kvällsjobb,

    En avslutande fest när projektet är avslutat..

    Får se hur det går. Men som vanligt håller hon sådana saker för sig själv, och släpper hon det, släpper hon det efter det hänt, eller i någon systertråd.

    Funderar lite på om denna tråden i sig, är lika viktig i jakten på bekräftelse som kollegan.

    Från start har hon genomgående ignorerat alla råd som getts i tråden och kört sitt eget race, även om det p.g.a omständigheter blivit (igen som hon säger) mindre möten med honom efter jul, eller efter Baliresan.

    Förlåt ts. Jag hoppas jag har fel i allt detta, men det är så här jag uppfattar det.


    Inget sökande efter hjälp just nu = nej, för att jag känner att jag är i balans. Jag är inte så förvirrad eller uppslukad som i höstas.

    Att vilja höra om andra i samma sits är väl inte så konstigt? Oavsett om det gått bra eller åt helvete.

    Nej. Vi kommer inte gå på någon AW ihop. Ingen konferens, inget kvällsjobb ihop, ingen avslutande fest.

    Anledning till att jag inte berättar ALLT här och heller inte alltid allt i kronologisk ordning och inte allt i min egen tråd vet du redan. För att det är helt öppet på nätet.

    Jag har Inte ignorerat råd jag fått här. Jag har inte följt alla, men jag har lyssnat. Hade jag inte lyssnat hade jag inte minskat möten och kontakt med honom, eller bästämt mig för att det inte är värt det.

    Om du tror atr den här tråden är lika viktig som kollegan, då känner du mig jävligt dåligt efter 1300 inlägg. Jag fattar inte vad mängden inlägg i en tråd har med nåt att göra? Vem bryr sig om det? Varför? Du har dessutom skrivit minst lika mkt här som jag själv. Jag svarar / bemöter det jag får skrivet till mig, men mer än halva tråden har nu gått ut på att bli dömd snarare än få tips eller råd (du är bra på att döma) och jag tror snarare att det är du som får ut något av det, att få känna dig bättre än någon annan.
  • Anonym (felix)

    Om du nu inte vill göra något så drastiskt som att gå in till din chef, så finns det ju andra mindre drastiska saker du kan göra.

    Lägg ned er gemensamma DreamTeam spellista.

    Sluta kommunikera på insta, och sluta kommunikera kvällar och helger.

    Sluta med hängmöten.

    Resten av flirten på kontoret kan ni så fortsätta med. 

  • Anonym (Orolig man)

    Din plan verkar ju vara att, till varje pris, ha kvar din kollega som vän.


    Kan kanske funka om du lyckas trappa ner ännu mer, eller åtminstone håller det på den nivån du har idag.


    Vad händer om förutsättningarna förändras?
    Säg att, om ett år från nu, kollegans äktenskap plötsligt inte längre är så bra och han börjar se sig om efter nåt nytt.
    Han har ju halva inne hos dig så du lär ju vara första valet, vad gör du då?

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-03-08 08:20:35 följande:

    Din plan verkar ju vara att, till varje pris, ha kvar din kollega som vän.

    Kan kanske funka om du lyckas trappa ner ännu mer, eller åtminstone håller det på den nivån du har idag.

    Vad händer om förutsättningarna förändras?

    Säg att, om ett år från nu, kollegans äktenskap plötsligt inte längre är så bra och han börjar se sig om efter nåt nytt.

    Han har ju halva inne hos dig så du lär ju vara första valet, vad gör du då?


    Nej, inte till varje pris. Men ja, jag vill att vi ska kunna umgås som vänner (vilket vi gör). Mitt sätt är att trappa ner, det har jag också. Om kollegan skulle skilja sig är en väldigt teoretisk fråga, men nej - eftersom jag inte vill lämna min man eller familj så gör jag inget då heller. Jag har aldrig varit ute efter ett nytt liv med kollegan, även om jag tycker mycket om honom. Skulle min kollega dock säga rakt ut att han vill något eller göra något så skulle förutsättningarna för oss att umgås säkert ändras och vi skulle inte kunna umgås då skulle jag tro.
  • Anonym (Orolig man)

    I denna lågintensiva emotionella affär du, trots allt, fortfarande har med din kollega, känner du aldrig någonsin dåligt samvete, eller skuld, gentemot din man? 

  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Orolig man) skrev 2019-03-08 11:54:55 följande:

    I denna lågintensiva emotionella affär du, trots allt, fortfarande har med din kollega, känner du aldrig någonsin dåligt samvete, eller skuld, gentemot din man? 


    Jag fick dåligt samvete när vi sågs en gång utanför kontoret på en lunch. Efter det landade jag ju också i min gräns. Men annars? Nej. Min man och jag har det bra, vi gör roliga saker ihop och har haft mer och bättre sex detta år än innan. Han har inte fått ett nej en enda gång på över ett år, jag vill mer än han. Så om det på något sätt spillt över hemma så är det positiv energi och inte annat. Så jag har inte dåligt samvete för det. Jag önskar dock att jag aldrig hade börjat känna något alls för kollegan. Det hade varit så mycket bättre.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (felix) skrev 2019-03-08 07:03:30 följande:

    Om du nu inte vill göra något så drastiskt som att gå in till din chef, så finns det ju andra mindre drastiska saker du kan göra.

    Lägg ned er gemensamma DreamTeam spellista.

    Sluta kommunikera på insta, och sluta kommunikera kvällar och helger.

    Sluta med hängmöten.

    Resten av flirten på kontoret kan ni så fortsätta med. 


    Tycker att det är bra och vettiga råd. Och som svar:

    - vi har inte skickat låtar på länge nu, så den kan kallas nedlagd.

    - Insta har minskat. Men inte helt av. Men typ en gång veckan ist för var och varannan dag.

    - Hängmöten; minskat väldigt mkt. Men jag är inte i mål att aldrig ta en kaffe ihop igen. Vi har kul när vi ses, och jag behöver det på det jobbet.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift