• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Skeptisk) skrev 2019-03-12 14:50:43 följande:

    TS, ignorerar du mina frågor med flit eller vet du ej vad du skall svara? Väldigt bra tajming i att bli "konfronterad" till att komma med alibi om att ni endast är "vänner". Smart.


    Ingen på mitt jobb känner eller har nånsin träffat min man så jag är inte orolig att du skulle veta vem jag är. Och tror du ändå att du gör det, så varmt välkommen att prata med mig istället för att skriva här, som du själv säger åt mig att jag ska göra. Jag väntar vid skrivbordet, välkommen fram! :)
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-12 14:17:18 följande:

    För min del kändes det iaf oerhört skönt att ha haft det samtalet. Även om det var inlindat som allt annat så kändes det oerhört klart för mig vad vi ville reda ut. Jag känner som sagt som att vi båda redde ut att vi är och ska vara vänner och inget mer, och att inget ska hända. Det tog udden på en spänning, eftersom vi aldrig pratat om det. Det känns inte tungt eller ledsamt, utan bara skönt. För mig känslomässigt gör det jättestor skillnad.


    Det jag tycker är fantastiskt är att ingen, vad vi vet i alla fall, reagerar på dessa möten timvis i konferensrummen. Någon chef borde ju reagerat. 
    Dels går det rykten, och dels kan ju alla se med egna ögon hur mycket ni träffas.
    Är det ingen som har koll på vad ni får ut av dessa möten.
     
    Ok, möten där kunden är närvarande hade jag som chef sett som produktivt, men dessa möten mellan två anställda i uppbokade mötesrum hade jag i absolut ifrågasatt efter så lång tid. Det finns ju inget protokoll eller något som styrker att det är jobbrelaterat.
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (FYI) skrev 2019-03-12 15:38:34 följande:

    Det jag tycker är fantastiskt är att ingen, vad vi vet i alla fall, reagerar på dessa möten timvis i konferensrummen. Någon chef borde ju reagerat. 

    Dels går det rykten, och dels kan ju alla se med egna ögon hur mycket ni träffas.

    Är det ingen som har koll på vad ni får ut av dessa möten.

     

    Ok, möten där kunden är närvarande hade jag som chef sett som produktivt, men dessa möten mellan två anställda i uppbokade mötesrum hade jag i absolut ifrågasatt efter så lång tid. Det finns ju inget protokoll eller något som styrker att det är jobbrelaterat.


    Vi har extremt mkt möten på vårt jobb så det är inget konstigt. Många (de flesta) kollegor emellan. Mina kollegor och jag sitter väldigt utspritt och vi har ingen koll på varandras kalendrar på det viset, så nej. De vet inte om alla möten. Det är ett väldigt stort kontorslandskap med flera olika bolag och mötesrum. Sen att folk ser att vi har en kemi och trivs ihop, jo, det vet jag.

    Men som sagt. Just idag går jag med lätta steg härifrån. Jag behövde nånstans få säga det jag sa, och kanske han också. För min del känns det iaf väldigt mkt lättare.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-12 15:46:48 följande:
    Vi har extremt mkt möten på vårt jobb så det är inget konstigt. Många (de flesta) kollegor emellan. Mina kollegor och jag sitter väldigt utspritt och vi har ingen koll på varandras kalendrar på det viset, så nej. De vet inte om alla möten. Det är ett väldigt stort kontorslandskap med flera olika bolag och mötesrum. Sen att folk ser att vi har en kemi och trivs ihop, jo, det vet jag.

    Men som sagt. Just idag går jag med lätta steg härifrån. Jag behövde nånstans få säga det jag sa, och kanske han också. För min del känns det iaf väldigt mkt lättare.
    Men någonstans måste ju resultat visas. Dessutom måste ju du ha en nära chef som fordrar resultat.
  • Anonym (Jag har!)

    Jag har känt precis som du beskriver det, med en kollega. Mitt äktenskap blev hårt drabbat under den här tiden och jag och min man gick till sist till familjerådgivning. Jag erkände aldrig förälskelsen för min man, men jag tror att han hade sina misstankar ändå. Vi hade det bra, min man och jag, innan det här hände, så jag kan inte skylla på det:

    Familjerådgivningen hjälpte, mycket för att jag insåg att jag varken ville ha en affär eller att mitt äktenskap skulle ta slut. Känslorna för kollegan försvann till sist, efter något år efter att min och min kollegas flirt börjat var faktiskt alla känslor borta. Då hade jag och min man gått i familjerådgivning i nästan ett halvår.

    Så här, några år efteråt, är jag enormt glad att jag aldrig hade sex med min kollega. Hoppas du kan reda ut din röra ??

  • Anonym (man)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-12 15:46:48 följande:
    Vi har extremt mkt möten på vårt jobb så det är inget konstigt. Många (de flesta) kollegor emellan. Mina kollegor och jag sitter väldigt utspritt och vi har ingen koll på varandras kalendrar på det viset, så nej. De vet inte om alla möten. Det är ett väldigt stort kontorslandskap med flera olika bolag och mötesrum. Sen att folk ser att vi har en kemi och trivs ihop, jo, det vet jag.

    Men som sagt. Just idag går jag med lätta steg härifrån. Jag behövde nånstans få säga det jag sa, och kanske han också. För min del känns det iaf väldigt mkt lättare.
    Eller så är det kanske du som inte riktigt ser det på samma sätt som era kollegor ser det? Det är ju inte så att folk kommer komma fram till er och påpeka att de förstår att ni är kåta på varandra. Men det betyder inte att de inte fattat det för länge sen men håller det för sig själva. Det ska ju oftast mycket till innan man blir uppmärksammad på en sån sak.  

    Om folk ser att ni har "kemi" ihop, tror du inte de kan lägga ihop två och två och fatta varför ni bara råkar ha möten ensamma med varandra?

    Dessutom, har inte du sagt att du skulle sluta ha ensammöten med honom?
  • Anonym (FYI)
    Anonym (man) skrev 2019-03-12 16:13:47 följande:
    Eller så är det kanske du som inte riktigt ser det på samma sätt som era kollegor ser det? Det är ju inte så att folk kommer komma fram till er och påpeka att de förstår att ni är kåta på varandra. Men det betyder inte att de inte fattat det för länge sen men håller det för sig själva. Det ska ju oftast mycket till innan man blir uppmärksammad på en sån sak.  

    Om folk ser att ni har "kemi" ihop, tror du inte de kan lägga ihop två och två och fatta varför ni bara råkar ha möten ensamma med varandra?

    Dessutom, har inte du sagt att du skulle sluta ha ensammöten med honom?
    Precis, men ts vill inte sluta.
    Skulle vara kul att veta vad det är för ett företag ts är anställd hos. Om saker och ting varit annorlunda för mig, skulle jag utan tvekan sökt jobb där. Det är ju för fan bara en deltidstjänst med full betalning!!
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (man) skrev 2019-03-12 16:13:47 följande:

    Eller så är det kanske du som inte riktigt ser det på samma sätt som era kollegor ser det? Det är ju inte så att folk kommer komma fram till er och påpeka att de förstår att ni är kåta på varandra. Men det betyder inte att de inte fattat det för länge sen men håller det för sig själva. Det ska ju oftast mycket till innan man blir uppmärksammad på en sån sak.  

    Om folk ser att ni har "kemi" ihop, tror du inte de kan lägga ihop två och två och fatta varför ni bara råkar ha möten ensamma med varandra?

    Dessutom, har inte du sagt att du skulle sluta ha ensammöten med honom?


    Men hur ska jag veta vad alla går runt och tänker? Även om de fattat det, då är det ju så.

    Vi har bara ensammöten för det är bara vi som jobbar med det vi gör tillsammans, dvs inget konstigt alls. Just nu (som jag sagt innan) är det mycket jobbgrejer så nu är det inga hängmöten utan jobb. Sen satt vi kvar förra veckan och även idag. Men som sagt - idag känner jag mig 100 kg lättare. Vi har ju aldrig pratat klarspråk, så det vore väl nästan konstigt om vi gjort det nu. Men för mig var det ett mentalt handslag som JAG behövde känslomässigt.

    Dra inte ner mig just idag :)
    Anonym (FYI) skrev 2019-03-12 16:27:26 följande:

    Precis, men ts vill inte sluta.

    Skulle vara kul att veta vad det är för ett företag ts är anställd hos. Om saker och ting varit annorlunda för mig, skulle jag utan tvekan sökt jobb där. Det är ju för fan bara en deltidstjänst med full betalning!!


    Sök du! Nu jobbar jag mer än heltid och jobbar in ev fikor genom att inte ta lunch etc så jag kan meddela att arbetgivaren får alla timmar de betalar för. Och jag är väldigt bra på mitt jobb.

    Jag vet att du hatar mig. Men snälla, inte just idag.
  • Anonym (felix)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-12 16:40:48 följande:
     Men som sagt - idag känner jag mig 100 kg lättare. Vi har ju aldrig pratat klarspråk, så det vore väl nästan konstigt om vi gjort det nu. Men för mig var det ett mentalt handslag som JAG behövde känslomässigt.
    Hoppas du inte kommer ur askan i elden.

    Ni har bekräftat för varann att ni varit attraherade av varann och reelt övervägt att vara otrogna. Ni har bekräftat för varann att ni sett varandra som det grönnare gräset på andra sidan. Nu har ni också bekräftat för varann att ni inte vill riskera något eftersom ni trots allt har det bra med era respektive och att gräset nog inte är grönnare i längden.

    Jag tycker det låter som en ömsesidig kärleksförklaring och att du som förälskad kvinna är glad för att han speglar dina känslor. Du har ju redan tidigare, sen den gränsöverskridande dejten i jul, sagt att du landat i att du inte vill vara fysisk otrogen. Så vad är egentligen nytt nu?

    Ar det på något sätt ett slags fin avslut på er känslomässiga affär, eller är du bara glad och lättad för att du nu kan fortsätta den som förr, bara utan dåligt samvete eftersom ni nu, genom er ordlösa kommunikation, är överens om att ni "ju bara är vänner"?
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2019-03-12 16:40:48 följande:
    Men hur ska jag veta vad alla går runt och tänker? Även om de fattat det, då är det ju så.

    Vi har bara ensammöten för det är bara vi som jobbar med det vi gör tillsammans, dvs inget konstigt alls. Just nu (som jag sagt innan) är det mycket jobbgrejer så nu är det inga hängmöten utan jobb. Sen satt vi kvar förra veckan och även idag. Men som sagt - idag känner jag mig 100 kg lättare. Vi har ju aldrig pratat klarspråk, så det vore väl nästan konstigt om vi gjort det nu. Men för mig var det ett mentalt handslag som JAG behövde känslomässigt.

    Dra inte ner mig just idag :)
    Anonym (FYI) skrev 2019-03-12 16:27:26 följande:

    Precis, men ts vill inte sluta.

    Skulle vara kul att veta vad det är för ett företag ts är anställd hos. Om saker och ting varit annorlunda för mig, skulle jag utan tvekan sökt jobb där. Det är ju för fan bara en deltidstjänst med full betalning!!


    Sök du! Nu jobbar jag mer än heltid och jobbar in ev fikor genom att inte ta lunch etc så jag kan meddela att arbetgivaren får alla timmar de betalar för. Och jag är väldigt bra på mitt jobb.

    Jag vet att du hatar mig. Men snälla, inte just idag.
    Jag hatar absolut inte dig. Jag kan absolut vara hård i tonen när vi diskuterar, men hata. Absolut inte.
    Jag t.o.m gillar dig för att du inte gått hela vägen. Sen kan man ha åsikter om hur utvecklingen blivit, och hur schysst du är mot din man i ett diskussionsforum.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift