Jag vill ligga med min kollega, är gift

Tror heller inte på att underskatta ts man. Däremot känns det som han inte vill visa att han är "störd" på Ts och Pelles umgänge. Inte öppna Pandoras ask av rädsla för vad som kan finnas där.

Och om man skall vara ärlig...Vad har han att komma med?

Att två kollegor som har uppdrag ihop träffas och pratar mycket med varandra är i sig inte konstigt, Luncha ihop är inte konstigt o.s.v.

Det som gör det suspekt för oss, är ju att vi vet så mycket mer än ts man...Om ts trånande och sexuella attraktion till Pelle.

 

Så vad kan han göra utan att bli betraktad som kontrollerande och svartsjuk.

Hade varit intressant att se hur denna tråden sett ut om han verkligen hade konfronterat ts och verkligen ifrågasatt deras träffar och varför.

Inte omöjligt att allt varit hans fel då...allt enligt fl-norm...

Jag kan heller inte annat än fundera på inställningen till relationer ö.h.t med en partner, som ts har...Typ "jag har ingen rapporteringsskyldighet".

Klart hon inte har, om det inte har någon inverkan på den relationen man har till sin man. Men hallå...Jag ser det som omöjligt att det inte påverkar relationen hemma om man känt som ts gjort... säg, för ett år sedan. 

Eller det förslaget hon ger till en annan kvinna i en granntråd som i mångt och mycket liknar denna i början..."Varför inte bjuda ut kollegan på AW så den ts får reda på kollegans känslor"...

Här har vi visst lite grann av det fenomen som kallas kognitiv dissonans.

Gäller det också din mans relation till dig? Tycker han också att den också blivit bättre?

Du kan ju märka hans ordval.  Han säger att känner sig "störd" över din relation till Pelle. Inte att han känner sig osäker över den. Störning betyder något dåligt som påverkar något gott negativt. 

Nja...Nu misstar du dig...Har aldrig påstått att du skulle skylla på din man.

Däremot att enligt allmän fl-tradition kanske din man skulle få mycket skit för att vara kontrollerande/svartsjuk, trots att han har fog för det.

Och vad det gäller frökenfia velar hon fram och tillbaka..Lämna...Stanna... och behöver kanske inte råd som kan leda till otrohet...eller?

Ja, jag vet och jag förstår. Jag reagerar själv på det viset när jag känner att inget händer och vederbörande velar fram och tillbaka.

Precis detta har ju varit fallet i denna tråden också. Därför tror jag du fått svar som du inte gillat men som har sitt ursprung i att få råd har följts av dig (i det korta perspektivet.) utan du gjort tvärt om.

För att inte du skall missuppfatta har du kanske idag hamnat där de flesta råden syftade till.

Jag förstår frustrationen. Hur svårt ska det va liksom? Jag fattar att det känns så när man ser på allt utifrån, jag tänker ju likadant. Men - jag har lärt mig att det är sjukt frustrerande för den som är mitt upp i det också, och det är ju dens riktiga liv det gäller. För min del nästan lite galet att ni hängt med på min egen känsloresa i två år. Helt sjukt egentligen.