Jag vill ligga med min kollega, är gift

Hej! Först tycker jag du ska känna efter vad du har för känslor för honom. Förälskad eller kåt. Sen måste ni börja prata om vad ni känner för varandra. Är ni bara kåta på varandra så kanske ett ligg funkar och ni blir nöjda.

Poängen är angående nödvändigheten att nämna det för maken.

TS och Pelle har ju hållit på med låtsasmöten i bokade rum i två år. Ibland med svepskäl som klaras av på 10 min. ibland demonstrativt helt utan. För mig är det ren dating, och inte något jag uppmanar till, men TS har kunnat övertyga sig själv att det är kvalitetstid som hon kompar ut genom att arbeta kvällar/helger. Men man kan diskutera hur mycket av detta hon måste/bör nämna för sin make vid middagsbordet. För var går gräsen mellan arbetsmöte, hängande och ren dating.

Om TS har frukost utanför kontoret med en Pelle som hon genom sitt samtal vet att hennes man har ett ansträngt förhållande till, så är symboliken en annan och lojalitetskonflikten mer tydlig. Där är det naturligt och nödvändigt att nämna en sån sak för maken innan. Om hon inte gör det, så sviker hon makens förtroende, och utsätter sig för en icke obefintlig risk att bli sedd av någon i hennes lilla stad som inte borde se det. 

Jag har ingen anledning att hemlighålla det, och det gör mig ingenting om nån ser att vi tar en kaffe på stan. Det är ingen hemlig dejt. Ni verkar tro att jag vill smyga med det? Så är det inte. Jag skulle kunna säga det till min man också, var bara osäker om det var det bästa.

Men varför? Du säger ju att du själv ser respektlösheten och att du är ambivalent  med att ta frukosten med kollegan.
Kan det vara så, att på samma sätt som du nämnde tidigare, att om din man skulle ställt krav på ditt umgänge med kollegan, då snarare skulle få motsatt effekt.
Här är det många som tycker att det är respektlöst efter ditt samtal om öppenhet, och att du förstått att mannen känt svartsjuka.
Då skall du minsann visa....!!

Tror att du innerst inne inser att det att gå till den frukost med Pelle, utan att nämna det till din man innan, är en helt hopplös idé pga respektlösheten som det signalerar. Oavsett att din man nog förblir lyckligt ovetande omkring det, så förstör du din egna självbild som du har skapat efter samtalen med din man. Och du har jag trots allt varit bra till att undgå att göra helt hopplösa saker som du övervägt tidigare i tråden, som att fråga Pelle omkring hans känslor tex, så du kommer nog heller inte att göra det nu. Varför avsluta med ett magplask, när du trots allt skött det någorlunda hyfsat fram till nu?

Du kommer nog att avlysa det när tiden nårmar sig. Men du kunde ju också nämna något omkring frukosten med Pelle för din man innan, så är det ju automatiskt helt ok. Problemet är att du inte bara skall nämna det, utan också göra det på rätt sätt, med ett tonfall som signalerar respekt och kanske lite lagom tveksamhet. Så du tar i så fall en risk att något i den kommunikationen går snett och din man känner sig överkörd. Varför alls ta den risken? Ni kan ju säga precis samma avskedsrepliker till varann på kontoret som utanför.  

Vi får se hur det blir. Jag fattar att det bästa är att strunta i frukosten. Ang att säga nåt till min man innan - som FYI skrev innan, hamnar han inte lite i en rävsax då? Att säger han att "det får du inte" framstår han som en douch, och annars kanske kan känner sig lite sotis men säger inget - eller så är han helt fine med det. Leder nåt av det till nåt bra? Jag vet inte. 

Ja, det bästa är att inte gå alls...

Problemet är ju att frågan, eller tanken med frukostdaten ens funnits. För det är ju det det är... En date. I.a.f från kollegans sida. Speciellt eftersom första förslaget var något helt annat. Avslöjande...!

Det är ju inget fel att käka frukost med en kollega, det händer varje dag. Problemet är frukost, kombinerat med den historian ni har.

Men angående rävsaxen...Ganska tragiskt att man ö.h.t riskerar att framstå som en douch i ett långt förhållande där man borde kunna ärligt visa vad man tycker.

Jag skulle inte uppfatta min man som en douch, jag menar att han kanske avstår från att säga nåt för att han själv kanske känner så - det vet jag ju inte. 

Det var inte som att kollegan rakt ut föreslog att vi skulle göra nåt annat, det var i en diskussion ang att jag skrev att det var trist att gå på de där mötena och om vi verkligen måste gå på dem ( iaf det första mötet) - att han då skrev att han höll med, att han var med på '"fria aktiviteter" på fm istället - det kan vara att han tolkade det jag skrev som att jag menade det - dvs lite missförstånd egentligen ev - och sen kom det om frukosten in.