Är gifta kollegan intresserad?

Han vill boka tid för parterapi... Det här kommer bli en never ending story...

Parterapi kan vara ett utmärkt sätt att avsluta förhållandet på ett för alla parter bästa möjliga sätt.
Det är mycket vanligt att man även har enskilda samtal med terapeuten och då gör du klart vad som är ditt beslut och vad som är ditt mål = att avsluta så snart som möjligt och på bästa sätt.
Sedan får du hjälp att ni tillsammans får till ett så bra avslut som möjligt.
Genom parterapi tror jag att det kan finnas goda chanser att du får till ett snabbare och bättre avslut på något som annars riskerar bli en never ending story.

I enskilt samtal kan du också få hjälp att reda ut dina känslor och dina frågor om din relation till kollegan. Det tror jag också skulle vara värdefullt för dig.

F ö kan det vara värt notera att väldigt många förhållanden tar slut genom otrohet.
En otrohet blir ofta vägen ut ur ett förhållande, trots att det kanske i de allra flesta fall senare visar sig att den personen man var otrogen med inte alls var den rätta för ett fortsatt förhållande.

Tack för svar. Har övervägt att gå med på parterapi, för att få ett avslut på förhållandet på ett ?snyggt? sätt. Och på hans villkor...

Vill bara att det här ska vara över snart så att jag kan gå vidare. Drömmer om ensamhet... frihet... och att få fantisera om kollegan utan att få skuldkänslor...

Då tror jag att du själv bör ta initiativet, göra ditt eget val och boka tiden för terapi. Ofta kan det nog finnas en viss fördel för den som tagit kontakten med terapeuten.
Du behöver alls inte i förväg ställa in dig på att det ska vara på hans villkor. Visst kan det underlätta om du är öppen för hans önskemål men du ska absolut inte känna dig tvingad gå med på vad som helst.
En bra terapeut kommer hjälpa er båda att ömsesidigt nå fram till "schyssta villkor".

Det handlar inte om "hans villkor". Terapi är liksom inte SM i villkor och vem som får ut bäst deal. Det är mer ett sätt att gå isär utan att hata varandra för evigt vilket är jävligt onödigt om man tex har barn tillsammans som man kommer få samarbeta kring under många många år.... dvs både du OCH era eventuella barn tjänar på att ni får att bra avslut.

Men vadå släpper taget? En skilsmässa behöver man liksom inte vara överens om. Det räcker med att en av er vill det.  Din man kommer få släppa dig vare sig han vill det eller inte. Betänketiden är 6 månader, men det är inget som säger att man behöver vara ihop så länge i praktiken, man kan flytta isär när man vill och när 6 månader gått så är det klart. Pappersarbetet kring skilsmässan har liksom inget att göra med vad ni känner. Det handlar mer om att upplösa formella band ur ett lagligt perspektiv.

Men det här kan ju inte vara någon nyhet för dig? Det låter mer som att du försöker hitta sätt att intala dig själv att du inte har något annat val än att vara otrogen bara för att du är otålig och sugen och orkar inte vänta tills allt hemma är avklarat.

För den som är intresserad av en liten uppdatering kommer en här... Behöver skriva av mig och hoppas på konstruktiva kommentarer för att veta hur jag ska ta mig vidare...

Min man började efter samtal med professionell äktenskaps rådgivare att göra flera förändringar och tog på sig skulden för mycket av det som blivit fel i vår relation. Det tog ett par veckor för mig att förlåta honom o ge honom en ny chans. När jag såg att hans ord blev handling och förändringen faktiskt var på riktigt kom känslorna tillbaka. Jag och min man fick en god relation igen och jag började nämna honom alltmer på jobbet för att kollegan skulle förstå att mitt outtalade intresse inte längre fanns kvar. Jag tvingade känslorna för kollegan att svalna och jag insåg hur fel jag tänkt som velat ha ngt med den gifta kollegan att göra. Trots den attraktion jag kände låtsades jag inte om den och slutade komma tidigt och stanna sent för att undvika spendera tid med honom. Han fattade nog vinkeln för även han började komma senare till jobbet. Men han undvek inte mig som jag försökte undvika honom.

Nu till mitt problem... Något hände för drygt en vecka sedan. Känslorna för kollegan verkar ha kommit tillbaka. Vi åkte på konferens med jobbet och jag bestämde mig för att inte sova över (för att undvika eventuella oangelägenheter med kollegan). Men sista dagen på konferensen spenderade vi lite tid tillsammans. Vet inte om det var med flit men vi råkade hamna bredvid varandra på lunchen och när vi ätit klart sökte han min blick o frågade om vi skulle gå o fika ute på gården. Han uttryckte att han haft det väldigt trevligt (syftade på vår pratstund) och berättade att han skulle spendera flera veckor ensam med barnen. Jag frågade inte varför... Men vill tolka det som en inbjudan till något...

När vi skulle ta farväl stod han där en bit ifrån mig. Lite stelt och lite osäkert tittade vi på varandra och önskade varann en härlig sommar och lycka till med allt (jag försökte verkligen hålla minen och verka ointresserad som jag gjort de senaste veckorna). Men när vi tog ett steg närmare varandra för att ge en avskedskram exploderade alla mina känslor. Kramen var ju perfekt! Den var inte osäker. Den var ordentlig, hård nästan. Alla andras kramar var halvdana, påtvingade. Men hans kram var genuin, äkta. Den skrek: ?stanna med mig för alltid?.

Nu har semestern börjat och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Vill skriva till honom, ringa honom. Veta vad han känner, om jag bara inbillar mig eller om han känner likadant. Men samtidigt frågar jag mig vad det isåfall ska leda till.

Vill ha honom... men älskar min man... känner mig hemsk mot min man. Kan inte berätta om de här känslorna för honom.

Vad ska jag ta mig till???

Puff*

En kram kan inte skrika "stanna med mig för alltid".

Du får samma råd som innan. Skilj dig från din man. glöm kollegan, lev som som singel ett tag. Lev utan känslor ett tag och avsluta ditt äktenskap på ett hyffsat sätt. Finn sen en icke upptagen man.

Tack för rådet. Tror dock det blir svårt att följa...