Är gifta kollegan intresserad?

Hur går det

Hur går det

Skrev även detta tidigare idag:

Hans leende gjorde min dag idag. Men samtidigt ville jag nästan bli arg. Om han är så intresserad som han verkar, varför säger han ingenting då? Är det någon slags lek? Eller är han som jag rädd för det han kan förlora, osäker på om det är värt det?... Vet inte vad jag ska tro... vill bara ha svar.

Ja det är en lek, men inte från hans sida utan från din egen sida, din hjärna leker med sig själv. Och då går omkring hög på endorfiner och gottar dig åt fantasier.

Jag tror du vet precis vad du ska tro, men det lirar ju inte riktigt med din fantasivärld så då låter du det vara så kan du fortsätta gotta dig i din fantasivärld som ju är så mycket bättre än den krassa verkligheten. I fantasin är ju allt och alla perfekt, precis så som man vill ha det och så länge man vill ha det. Du sätter alla parametrar, du avgör hur alla ska bete sig, säga och känna och hur det ska sluta. Kan det bli bättre ?

Men verkligheten är ju aldrig så, och därför hänger du kvar vid fantasin och ingen någon säger kommer ändra på det, för inget av det vi säger är ju relevant i din fantasivärld.

Kanske du har rätt kanske inte. Hursomhelst har jag tagit rejält avstånd nu och inte varit uppsökande alls. Inte han heller så han har kanske fattat nu. Eller så tror han att jag plötsligt blivit dryg och otrevlig. Egentligen spelar det ingen roll vad han tror. Så länge jag inte är otrogen mot min man och kan tygla mina känslor är jag ?nöjd?...

Jag är man och känner igen din situation. Jag var gift och jobbade inom ett kvinnodominerande yrke i många år och hade många beundrare genom åren. Man var frestad ofta men lyckades motstå dom ibland oemotståndligt heta tjejernas närmanden. Det gick bra i sju år tills min nuvarande fru började jobba där. Trots en massa skuldkänslor kunde jag inte stå emot längre. Vi började som vänner som växte fram till en attraktion som jag inte kunde ignorera. Skuldkänslorna bleknade totalt i förälskelsen som fanns. Efter en tid av otrogenhet skilde jag mig från min fru som jag fortfarande älskade ( och gör fortfarande på ett visst plan)

Vi har nu varit tillsammans i 20 år och har en underbar son som inte hade funnits om jag inte hade gett efter för mina känslor. Jag hade inga barn i mitt första äktenskap som hade försvårat det hela men livet svänger ibland och man har val att göra som har konsekvenser i alla riktningar.

Jag vet inte så mycket om din situation så ta inte det här som något råd. Det är inte omöjligt att han bara letar efter vänsterprassel. Det gör nämligen jag då och då!

Lycka till

Det är onekligen lättare för alla parter ( utom kanske för dig) om du inte agerar, och det antagligen tekniskt sett etiskt rätta kanske. Det är något man får avväga om man kan. Kärlek och åtrå kan vara svårt att hantera. Det har varit svåra val för min del och om man analyserar det - kanske fel på många sätt! Att ha en partner som älskar en mycket och är villig till förändring som du har är värt väldigt mycket. Lycka till!