BF december 2019
Stort Grattis till plusset!!
Här kan vi som har bf i december 2019 följas åt <3
Välkomna :)
Stort Grattis till plusset!!
Här kan vi som har bf i december 2019 följas åt <3
Välkomna :)
Ja, precis det jag också oror mig för, och att mensen ska hålla sig borta och kroppen luras med halvsvaga symtom. Innan jag fick reda på att jag och sambon inte kunde bli gravida, blev jag ofta skengravid dagarna innan mensen, tillslut tog jag ett test och då väl kom mensen. Nu har jag tagit 3 positiva test, men vågar inte testa mer.
För några veckor sedan trodde vi aldrig att vi skulle kunna bli gravida och kliniken råde oss till att bara köpa ett IVF-försök då det var så osäkert på hur det hela skulle gå. Men vi sa för oss själva att om ett embryo växte till sig som det skulle och gick att återinföra skulle vi kunde lägga alla sparpengar på försök för att bli gravida. Så blev vi istället gravida på det första försöket och allt jag kunde tänka vad ?Varför gick det så bra, när kommer bakslaget??.
Alltså jag är ju då gravid med nr 4, och har tre barn under 6 år sen innan.. Älskar mitt "småbarnskaosliv" MEN drar mig redan för att berätta om det här graviditeten för släkten. Vet att det kommer att komma kommentarer som "men ska ni befolka hela jorden eller" och "ni har ju redan tre små barn, ska ni verkligen ha en till" osv osv osv. Senast idag sa en släkting på en gemensam middag "nu går ni inte och skaffar några fler barn, nu behöver ni vila några år HAHAHAAAA, för ni ska väl verkligen inte ha fler? Eller?" så sitter man där och är på smällen och bara "naee, inte vad jag vet....". Så jäkla tröttsamt att folk ska ha åsikter om allt känner jag men det är svårt att inte ta åt sig när det är nära släkt.
Nån som känner igen sig eller har lite tips på svar på tal/eller hur man helt enkelt slutar bry sig...?
Alltså jag är ju då gravid med nr 4, och har tre barn under 6 år sen innan.. Älskar mitt "småbarnskaosliv" MEN drar mig redan för att berätta om det här graviditeten för släkten. Vet att det kommer att komma kommentarer som "men ska ni befolka hela jorden eller" och "ni har ju redan tre små barn, ska ni verkligen ha en till" osv osv osv. Senast idag sa en släkting på en gemensam middag "nu går ni inte och skaffar några fler barn, nu behöver ni vila några år HAHAHAAAA, för ni ska väl verkligen inte ha fler? Eller?" så sitter man där och är på smällen och bara "naee, inte vad jag vet....". Så jäkla tröttsamt att folk ska ha åsikter om allt känner jag men det är svårt att inte ta åt sig när det är nära släkt.
Nån som känner igen sig eller har lite tips på svar på tal/eller hur man helt enkelt slutar bry sig...?
Ja, precis det jag också oror mig för, och att mensen ska hålla sig borta och kroppen luras med halvsvaga symtom. Innan jag fick reda på att jag och sambon inte kunde bli gravida, blev jag ofta skengravid dagarna innan mensen, tillslut tog jag ett test och då väl kom mensen. Nu har jag tagit 3 positiva test, men vågar inte testa mer.
För några veckor sedan trodde vi aldrig att vi skulle kunna bli gravida och kliniken råde oss till att bara köpa ett IVF-försök då det var så osäkert på hur det hela skulle gå. Men vi sa för oss själva att om ett embryo växte till sig som det skulle och gick att återinföra skulle vi kunde lägga alla sparpengar på försök för att bli gravida. Så blev vi istället gravida på det första försöket och allt jag kunde tänka vad ?Varför gick det så bra, när kommer bakslaget??.
Hej! Jag hoppar gärna in här. Plussade i förrigår, BF runt 15 december då. Har ett missfall för ett år sen bakom mig, inga barn sen tidigare. Är 37 år och håller andan och tummarna nu att det verkligen tar sig och att det kommer gå bra det här.
V6 idag o illamående från helvete:( klev upp med 1åringen i natt o då slog de till rejält! Kunde inte somna om o de är ihålllande. Har än så länge klarat mig från att krama toaletten men de känns som att historien från yngsta sonen kan upprepa sig med kräkningar i 9mån, konstant!! Hoppas på att de är ett gott tecken iaf <3 har skickat o bett om ett tidigt vul, väntar på svar från läkare!
Plussade idag, svagt plus bim-4
Haft missfall tidigare, samt kemiska.
Hoppas det går vägen nu.. och att det stegrar nu varje dag. Stegrat något sen bim-6 då jag fick ett ännu svagar plus. Har massa symtom, så jag känner mig verkligen gravid.
Bf blir isåfall 16/12
Fler med samma bagage o precis plussat? ????
Alltså jag är ju då gravid med nr 4, och har tre barn under 6 år sen innan.. Älskar mitt "småbarnskaosliv" MEN drar mig redan för att berätta om det här graviditeten för släkten. Vet att det kommer att komma kommentarer som "men ska ni befolka hela jorden eller" och "ni har ju redan tre små barn, ska ni verkligen ha en till" osv osv osv. Senast idag sa en släkting på en gemensam middag "nu går ni inte och skaffar några fler barn, nu behöver ni vila några år HAHAHAAAA, för ni ska väl verkligen inte ha fler? Eller?" så sitter man där och är på smällen och bara "naee, inte vad jag vet....". Så jäkla tröttsamt att folk ska ha åsikter om allt känner jag men det är svårt att inte ta åt sig när det är nära släkt.
Nån som känner igen sig eller har lite tips på svar på tal/eller hur man helt enkelt slutar bry sig...?
Hej! Jag hoppar gärna in här. Plussade i förrigår, BF runt 15 december då. Har ett missfall för ett år sen bakom mig, inga barn sen tidigare. Är 37 år och håller andan och tummarna nu att det verkligen tar sig och att det kommer gå bra det här.