• Schloskis

    Gravid pga otrohet

    Hej, jag vill verkligen inte få hat nu eftersom jag redan vet att jag är en hemsk människa som verkligen gjort fel. Men jag var otrogen mot min pojkvän för några månader sen med en mörkhyad man. Jag har redan gått över abortgränsen vilket innebär att jag kommer behöva föda barnet, min sambo vet att jag är gravid men han tror att det är hans barn eftersom han inte vet om min otrohet.

    Snälla hjälp mig, vad ska jag göra? Pappan till barnet vet inte om allt detta.

  • Svar på tråden Gravid pga otrohet
  • Anonym (Verra)
    Anonym (idiot) skrev 2019-11-19 10:58:26 följande:

    Fast det väl inte så konstigt att man tröttnar tillslut tänker jag..


    Så den naturliga reaktionen när man "tröttnar" är att gå och vara otrogen? Tänker man så är man definitivt inte värd en bra partner.
  • Bjoer
    Schloskis skrev 2019-11-18 15:24:49 följande:

    Kan tycka att det är onödigt att skriva taskiga saker eftersom jag redan vet att jag gjort fel. Jag vill väl mest bara ha stöd av någon. Eller om jag kanske bör förbereda mig på att vara ensamstående mamma?


    Du vill ha stöd. Men förtjänar du stöd?

    Det första du kan göra för att närma dig att förtjäna stöd är att berätta för din kille hur det ligger till så han kan ta ställning.
  • CitronTulo
    Schloskis skrev 2019-11-19 11:09:10 följande:

    Jag har tagit till mig av alla era tips och jag kommer att prata med min sambo om detta. Han är verkligen inte den "aggressiva" typen så jag tror inte att jag kommer utsätta mig för en risk under vårt samtal. 

    Jag tror inte att jag skulle vilja ha kontakt med den riktiga pappan till barnet heller utan isåfall vill jag fostra mitt barn på egen hand.

    Jag vill heller inte göra mig av med barnet, jag vill absolut behålla det. Och helst tillsammans med min sambo men jag får såklart respektera hans val.

    Tack för de seriösa tipsen som jag fått, jag får helt enkelt acceptera situationen jag själv satt mig i och ta ansvar.


    Det är ju inte upp till dig att avgöra om barnet och den biologiska pappan ska ha kontakt med varandra eller hur involverad pappan ska vara under barnets uppväxt.
  • Barbro45
    Schloskis skrev 2019-11-19 11:09:10 följande:

    Jag har tagit till mig av alla era tips och jag kommer att prata med min sambo om detta. Han är verkligen inte den "aggressiva" typen så jag tror inte att jag kommer utsätta mig för en risk under vårt samtal. 

    Jag tror inte att jag skulle vilja ha kontakt med den riktiga pappan till barnet heller utan isåfall vill jag fostra mitt barn på egen hand.

    Jag vill heller inte göra mig av med barnet, jag vill absolut behålla det. Och helst tillsammans med min sambo men jag får såklart respektera hans val.

    Tack för de seriösa tipsen som jag fått, jag får helt enkelt acceptera situationen jag själv satt mig i och ta ansvar.


    Det är naturligt att du inte känner någon samhörighet med den biologiska pappan och helst ser att din pojkvän tar den rollen, alternativt att du tar hela ansvaret själv. Men, vad kommer du att svara när ditt barn frågar efter sin biologiska pappa. 
    Lycka till i livet och detta barn kan bli den som räddar världen, alla lycka till dig och ditt barn.

  • molly50
    Anonym (idiot) skrev 2019-11-19 10:58:26 följande:
    Fast det väl inte så konstigt att man tröttnar tillslut tänker jag..
    Men då pratar man väl om det med sin partner och inte går ut och ligger med någon annan?
  • molly50
    Schloskis skrev 2019-11-19 11:09:10 följande:

    Jag har tagit till mig av alla era tips och jag kommer att prata med min sambo om detta. Han är verkligen inte den "aggressiva" typen så jag tror inte att jag kommer utsätta mig för en risk under vårt samtal. 

    Jag tror inte att jag skulle vilja ha kontakt med den riktiga pappan till barnet heller utan isåfall vill jag fostra mitt barn på egen hand.

    Jag vill heller inte göra mig av med barnet, jag vill absolut behålla det. Och helst tillsammans med min sambo men jag får såklart respektera hans val.

    Tack för de seriösa tipsen som jag fått, jag får helt enkelt acceptera situationen jag själv satt mig i och ta ansvar.


    Det är bra att du tänker ta ditt ansvar och berätta.
    Men jag tycker faktiskt att du ska berätta för den andre mannen också.
    Ditt barn har rätt att veta vem dennes pappa är och pappan har väl rätt att få veta att han har et barn.
    Om barnet t ex skulle bli sjukt eller skadat och behöva blod i framtiden och pappans är det som passar. Hur ska du göra då om du inte har berättat?
  • Anonym (been there done that)

    Jag har varit i din situation, upptäckte också graviditeten för sent. Berättade för min sambo ganska snabbt att jag varit otrogen och att jag inte visste vems barn det var. Han tog det ändå rätt okej. Vi var på parterapi och sådär. Till slut så sa han att han kommer se barnet som hans oavsett. 

    När barnet föddes så var det inte tydligt vems barn det var, det såg faktiskt lite mer ut som min sambo (han jag var otrogen med var inte jättemörkhyad men inte heller vit). Men när barnet blev lite äldre blev det tydligt. Min sambo ville ändå se barnet som sitt. 


    Men sen fick den andra mannen reda på det och då ville ju han ha barnet. Så det blev utredning, visade sig vara hans barn och nu har han barnet varannan vecka och jag och sambon har separerat för det var för smärtsamt för honom att "förlora" sitt barn. 

    Tänkte bara om du ville veta hur det gått för andra. 

    Tror du att han du var otrogen med vill ha barnet? Vill han inte det blir det mkt enklare, då kan ju din sambo faktiskt adoptera det så att det blir hans på riktigt. 

  • Anonym (been there done that)
    molly50 skrev 2019-11-19 12:07:56 följande:
    Det är bra att du tänker ta ditt ansvar och berätta.
    Men jag tycker faktiskt att du ska berätta för den andre mannen också.
    Ditt barn har rätt att veta vem dennes pappa är och pappan har väl rätt att få veta att han har et barn.
    Om barnet t ex skulle bli sjukt eller skadat och behöva blod i framtiden och pappans är det som passar. Hur ska du göra då om du inte har berättat?
    Det här med hälsoskäl är dock ingen stor grej. Det finns inga medicinska tillstånd där föräldrarna passar automatiskt men inga andra gör det. Man måste kolla upp det hursomhelst och det är bara större chans att föräldrarna passar. 

    Med blod definitivt men även organdonation, benmärg etc. 

    Så nej, hälsoaspekten är oviktig i sammanhanget. 

    Däremot ja - berätta för den andra mannen och se hur han ställer sig. Det är det viktigaste faktiskt för det är det som kan orsaka störst skada i framtiden, om det blir som för mig och det visar sig senare. 
  • Schloskis
    Anonym (been there done that) skrev 2019-11-19 13:06:56 följande:

    Jag har varit i din situation, upptäckte också graviditeten för sent. Berättade för min sambo ganska snabbt att jag varit otrogen och att jag inte visste vems barn det var. Han tog det ändå rätt okej. Vi var på parterapi och sådär. Till slut så sa han att han kommer se barnet som hans oavsett. 

    När barnet föddes så var det inte tydligt vems barn det var, det såg faktiskt lite mer ut som min sambo (han jag var otrogen med var inte jättemörkhyad men inte heller vit). Men när barnet blev lite äldre blev det tydligt. Min sambo ville ändå se barnet som sitt. 


    Men sen fick den andra mannen reda på det och då ville ju han ha barnet. Så det blev utredning, visade sig vara hans barn och nu har han barnet varannan vecka och jag och sambon har separerat för det var för smärtsamt för honom att "förlora" sitt barn. 

    Tänkte bara om du ville veta hur det gått för andra. 

    Tror du att han du var otrogen med vill ha barnet? Vill han inte det blir det mkt enklare, då kan ju din sambo faktiskt adoptera det så att det blir hans på riktigt. 


    Tack för att du ville berätta om din historia. 
    Jag vet att han tidigare nämnt att han faktiskt INTE vill ha barn, medan min sambo och jag däremot verkligen försökt få barn. Därför skulle han absolut säkert kunna tänka sig att adoptera barnet om han nu faktiskt skulle kunna acceptera det jag gjort mot honom.
  • Anonym (been there done that)
    Schloskis skrev 2019-11-19 13:18:01 följande:
    Tack för att du ville berätta om din historia. 
    Jag vet att han tidigare nämnt att han faktiskt INTE vill ha barn, medan min sambo och jag däremot verkligen försökt få barn. Därför skulle han absolut säkert kunna tänka sig att adoptera barnet om han nu faktiskt skulle kunna acceptera det jag gjort mot honom.

    Tar du reda på det säkert - att den andra verkligen inte vill ha det och kan tänka sig adoptera bort det till din sambo innan du berättar för din sambo, så tror jag att han kan komma att ta det bättre. 

    Kanske han i så fall skulle kunna se det lite som en spermiedonation... 


    men då måste det ju vara helt säkert att den andra mannen inte vill ha det. Sånt kan ju ändras efter att de får reda på graviditeten... 

Svar på tråden Gravid pga otrohet