BIM januari
Hittade ingen BIM-tråd för januari så skapar en nu. Längtar så efter ett plus och hoppas att jag 2020 kommer få uppleva det!
4/1 - boshab
-
-
Svar på tråden BIM januari
-
Ah, brösten är irriterande. Också klassisk menstecken för mig. Håller verkligen tummarna för oss!Mikkans skrev 2020-01-06 14:02:46 följande:
Jag tycker jag har haft mycket mer känningar än vad jag brukar ha som molvärk/mensvärk samt nyp typ i livmodern. Men å andra sidan har jag pco och denna cykel har varit extremt lång, så kan vara därför. Att kroppen laddar hårt lixom.. jag kommer oxå vänta in mensen, att vänta på testtiden och sen läsa av negativt är fruktansvärt. När jag är bim +3 så kommer jag nog testa..om jag vågar. :)
-
Någon annan som ska testa till helgen? Är på ÄL+3 idag och tänker ta första testet på ÄL+9 vilket blir på söndag. Hade egentligen inte tänkt testa innan äl+10 den här cykeln för det är ju SÅ deppigt med alla negativa test....... Men vet att jag inte kommer kunna hålla mig tills dess.
Började på typ äl+7 förra månaden, totalt onödigt. Fick bara ångest av allt testande till slut och sen kom ju mensen ändå :p -
Haha ja men det låter ju lovande! Då är det ju något som är annorlunda iaf :) hoppas!Planerarbarn19 skrev 2020-01-06 18:00:20 följande:
Ja jag har alltid haft ömma bröst, spottings, molvärk osv tidigare cykler och trott de varit nåt men icke! ÄL+15 imorgon, ska testa då kanske :)
-
Så pirrigt att vi hade oskyddat sex idag. Haha! Helknasig kanske men känns pirrigt för att helt enkelt möjligheten finns.
Har inte ÄL än dock! Utan är i dag 11 på cykeln så gissningsvis borde det vara om några dagar ägglossningen landar. Någonstans mellan dag 14-17 är min gissning. Men vi får se. -
Mina går också upp och ner, såg tydligt, sen ingenting, tidigare idag nästan inget. Sen pang alldeles nyss fick jag superpositivt. Så nu blir det att ligga i (höhö)Loea skrev 2020-01-06 18:33:36 följande:
Åh men vad bra! Då verkar det inte vara något konstigt :) innan när jag testat har de sett ganska mycket samma ut tills det väl stigit. Tack för hjälpen! :)
-
Ja det finns ju en viss trygghet i att veta att vi är flera som lever i samma vånda :) I vårt fall så har vi ett gemensamt barn sedan tidigare, men enda sedan mensen kom tillbaka har den varit galet oregelbunden. Jag hade en plan om hur det skulle se ut med ålder mellan syskon och hur livet skulle se ut i allmänhet. Men nu känner jag en sådan stress när det inte tycks gå. Mannen tänker bara att vi vet ju om att vi kan få barn, vilket är sant och en viss trygghet. Men den stress jag känner över åren mellan syskonen, hur det ska bli för mig i framtiden med karriärsöjligheter och föräldraledighet gör att det känns som att jag låser mig.Queenofspades skrev 2020-01-06 19:08:09 följande:
Tror vi är många som upplever samma sak, de flesta vill väl inte berätta för så många att man håller på, jag har inte berättat för nån. Min sambo har 2 barn sen innan så han är ju tokchill, även fast han ändå anstränger sig runt ägglossning. Så han förstår inte alls min längtan är jag helt övertygad om, trots att han ju vill ha barn med mig, men det är ju inte lika bråttom för han. Jag har väntat i 2 år på att det äntligen ska bli dags för bebisverkstad, men har hållit tillbaka pga studier, så nu när det väl dragit igång håller man ju på spricka av alla tankar och känslor.
-
Haha ojdå, vad lurigt! Bra att jag frågade, annars hade jag trott att ägglossningen redan var över! Haha mest produktiva perioden på hela månaden, lycka till!Tjoppa12 skrev 2020-01-06 20:32:42 följande:
Mina går också upp och ner, såg tydligt, sen ingenting, tidigare idag nästan inget. Sen pang alldeles nyss fick jag superpositivt. Så nu blir det att ligga i (höhö)
-
Förstår hur du känner med misslyckande. Känner exakt samma sak. Har försökt i fyra månader, blev gravid på andra försöket av dem och har prickat ägglossning varje gång, och ändå händer ingenting :(Scrootie skrev 2020-01-06 12:55:52 följande:
Först och främst, stort grattis till alla som plussat redan!
Vill bara skriva av mig till några som förstår känslan av att "misslyckas" månad efter månad.
Börjar känna mig ganska uppgiven, har en deppig dag helt enkelt.
Är på äl +9 tror jag, troligtvis hade jag äl 28/12 då temphöjning skedde 29e. Brukar få spottings en eller ett par dagar innan mensen och hade ljusrosa/ljusbrunt på pappret i morse så går bara och väntar på att mensen dyker upp i dagarna vilket känns så ledsamt!
Har långa cykler med kort lutealfas så man bara väntar och väntar och får endast hoppas en kort period innan det skiter sig på nytt.
Tempen låg fortfarande stabilt i morse men lär väl få se ett djupdyk i morgon.
Men jag vill ge dig lite hopp. När jag blev gravid hade jag en pytteblödning på ÄL+10, blev helt knäckt och tänkte att mensen kom. Men det var en nid! Det kanske är samma för dig <3
Oavsett om du blir gravid denna månaden eller om fem så kommer det att vara värt allt i slutändan <3 -
Ja det gör det verkligen, det känns viktigt och skönt att prata med andra i denna resan! :)Scrootie skrev 2020-01-06 21:00:00 följande:
Ja det finns ju en viss trygghet i att veta att vi är flera som lever i samma vånda :) I vårt fall så har vi ett gemensamt barn sedan tidigare, men enda sedan mensen kom tillbaka har den varit galet oregelbunden. Jag hade en plan om hur det skulle se ut med ålder mellan syskon och hur livet skulle se ut i allmänhet. Men nu känner jag en sådan stress när det inte tycks gå. Mannen tänker bara att vi vet ju om att vi kan få barn, vilket är sant och en viss trygghet. Men den stress jag känner över åren mellan syskonen, hur det ska bli för mig i framtiden med karriärsöjligheter och föräldraledighet gör att det känns som att jag låser mig.
Jag kan tänka mig att det låser sig, även om man har barn redan är det klart att det är förjävligt om man försöker skaffa ett syskon och det inte blir något. -
Jag vet precis hur du känner dig! Jag har det precis likadant. :( jag och min man har ett barn sedan tidigare och jag hade oxå en tanke med hur många år jag ville att det skulle vara mellan barnen och hur livet skulle se ut idag. Jag var även så dum att jag berättade för vissa att vi skulle börja försöka för ett syskon. Det var 1,5 år sedan. Hur många frågor tror ni man fått om det och hur misslyckad man känt sig varje gång alla runt om en blir gravida.Scrootie skrev 2020-01-06 21:00:00 följande:
Ja det finns ju en viss trygghet i att veta att vi är flera som lever i samma vånda :) I vårt fall så har vi ett gemensamt barn sedan tidigare, men enda sedan mensen kom tillbaka har den varit galet oregelbunden. Jag hade en plan om hur det skulle se ut med ålder mellan syskon och hur livet skulle se ut i allmänhet. Men nu känner jag en sådan stress när det inte tycks gå. Mannen tänker bara att vi vet ju om att vi kan få barn, vilket är sant och en viss trygghet. Men den stress jag känner över åren mellan syskonen, hur det ska bli för mig i framtiden med karriärsöjligheter och föräldraledighet gör att det känns som att jag låser mig.
Vi blev gravida med vår dotter medans jag slarvåt p-piller så trodde jag hade lätt att bli gravid. :( Är nu även rädd att mitt akuta kejsarsnitt förstört något.
