Limarie skrev 2020-02-03 19:35:36 följande:
Nu sitter vårt embryo nog på rätt plats. Vilken märklig och overklig dag det har varit.
Jag hade blåsan halvfull tyckte jag. Var redan kissnödig och hade druckit över 1l vatten en timme innan. Läkaren var inte helt nöjd men de kollade inte blåsan innan utan det såg han när jag låg i stolen. Han sa åt han ändå skulle prova. Sedan var det svårt för honom att se katetern. Han såg orolig ut och kommenterade att det är svårt. Till slut sa han bara... Nu, se ni, nu är den på plats.
Det hoppas jag i alla fall. Av nån anledning oroar jag mig att den inte sitter där den ska sitta. Finns det folk som är avslappnad efter en sån process? För oss var det första insättning nånsin. Så det var speciellt. Och ännu konstigare är att man efteråt inte ens känner nåt. Man mår ju för bra.
Alltså jag borde kunna ta både urin resp blodtest nästa måndag. Tror jag gör så att bara ta urintest först på tisdag då jag är ledig.
Hur mådde ni kring ruvartiden? Hade ni en känsla av att känna av eller veta att det inte hade funkat? Redan tidigt eller senare? Jag är en sån som säger... "Det har inte funkat". Men det är nog mest egen skydd. Men jag önskar jag kunde vara hoppfull och positiv.
Vilken härlig känsla! :D
Men konstigt att han tyckte processen var så svårt för att blåsan inte var tillräckligt full. I Riga vill dom som sagt att man ska kissa precis innan och det har aldrig varit några problem att få det på plats. Jag har fått UL-bild på embryona efteråt :)
Jag har försökt att ha saker att göra under ruvarperioderna. Mycket poddar och ljudböcker. Sist jobbade jag hemma under två veckor för att slippa sjukdomar på kontor/pendeltåg.
Första försöket var jag övertygad om att det hade gått och blev superbesviken när stickan visade minus :( Andra försöket kände jag mig mer luttrad och visste nästan innan att det skulle visa minus. Nu efteråt har jag ju fått veta att jag har sammanväxningar i livmodern, så embryona hade inte en chans i den miljön :/
