Vi som planerar äggdonation 2020

Tack alla som beklagat, det betyder mkt då vardagen rullar på som vanligt i och med att vi inte berättat om graviditeten, eller missfallet. Känns skönt att kunna dela sorgen med någon, annars är det lite som att det inte hänt. Jag blöder fortfarande och är öm, men i övrigt har det varit ett relativt smärtfritt missfall. Nu pausar vi lite och laddar om innan vi planerar för nästa FET. Som sonen konstaterade: Vi måste försöka en gång till, den dumma (snippan) får inte vinna, den förstår inte att den måste samarbeta annars är den ingen bra kompis <3

Hej, 

Nu kommer jag här igen och frågar alla er erfarna inom ÄD hos Olga. Detta som sagt är min första gång med ÄD och är lite smått orolig mot allt nytt o främmande.

Dessa oljebaserade progesteronsprutor har jag läst att ni haft mycket problem och ont av under de 12 veckor som ni tagit dessa. Men återställs rumpan/skinorna efter att ni slutat ta det, eller får man några men för livet typ?

Är det andra risker och biverkningar som ni har fått efter att ha slutat med de olika medicinerna eller är allt endast under tiden man tar dessa?

Hur gör ni med kosten? Äter och dricker ni som vanligt (innan transfern)?

Tränar ni som vanligt? 

Just det, så var det i min träningscykel också; Progynon, Provera och Trombyl. Trombylen för att undvika blodproppar, som sagt. Medicin mot medicinen, så att säga...

Jag fick börja med Progynon på mensens andra dag, men det kan säkert vara individuellt.

Det gick bra idag. Fin slemhinna, 3-skiktad o bra tjocklek. Befruktning på onsdag och insättning om en vecka.

Själv då? Ruvare nu hoppas jag!

Ja, nu ruvar jag. Jag fick en liten blasto som de kallade "skolboksexempel".

Två stycken av samma kvalitet gick till frysen direkt igår. Utöver dem avvaktar de med ytterligare 2 eller 3 stycken till idag, så vi vet inte exakt antal ännu men är helt överväldigat tacksamma för den informationen vi fick redan igår.

Officiell testdag blir 12/10. Vore några symtom möjliga att kunna urskiljas under den här tiden? Jag upplever (ännu) inga biverkningar alls av medicinerna, så jag tänker att ifall jag skulle känna något, om det skulle kunna vara ett tidigt tecken då? Eller är dessa två veckor bara till att vänta snällt?

Tack alla som beklagat, det betyder mkt då vardagen rullar på som vanligt i och med att vi inte berättat om graviditeten, eller missfallet. Känns skönt att kunna dela sorgen med någon, annars är det lite som att det inte hänt. Jag blöder fortfarande och är öm, men i övrigt har det varit ett relativt smärtfritt missfall. Nu pausar vi lite och laddar om innan vi planerar för nästa FET. Som sonen konstaterade: Vi måste försöka en gång till, den dumma (snippan) får inte vinna, den förstår inte att den måste samarbeta annars är den ingen bra kompis <3

Som sagt testa nedreglering kan vara en framgång ....

Jag vet, har ställt frågan till kliniken om det är något de kan tänka sig att testa nästa gång. Hur lång nedreglering tycker ni jag ska föreslå?