Anonym (Kvinna86) skrev 2020-02-02 15:13:33 följande:
Ja. Vi pratade i säkert 6 timmar igår. Ingen av oss har nog någonsin gråtit så mycket.. Hans återkommande svar är typ att han inte kunde förstå att han gjorde det, att han älskar mig mest i hela världen och inte kan leva utan mig typ samtidigt så märker jag en skillnad hos honom. Han har alltid haft egna åsikter och stått upp för sin sak osv men nu är det som att han håller med om allt jag säger, som att han inte vågar stå för saker utan nästan är rädd för mig. Han säger att han berättat allt han minns och att han är arg på henne för hur hon uttryckt sig mot mig. Samtidigt är jag rädd för den dagen hon faktiskt försvinner för då är det han som är "fienden". är det konstigt tänkt?
Han vill ha ett till barn (såklart) men jag pausade det tydligt. Har sagt att vår parterapi inte hjälper så mkt, att jag är rädd för att förlora halva tiden av min dotters uppväxt pga honom och att jag behöver få prata själv.
Jag berättade att jag pratat med min vän och han sa att han skäms så mycket och kommer ha svårt att se henne i ögonen. Vi bollade lite om ifall vi skulle berätta för folk men kom inte fram till något.
I två veckor ska han bo hos sin mamma nu och vi ska bara höras gällande vår dotter eller om jag har nåt jag vill fråga/säga. Kanske kort tid men längre tid känns ohållbart just nu.
Det är bra att ni har pratat och att han verkar förstå din känsla.
Hur menar du att han blir fienden?
Det är ju han som är det. Inte hon.
Det är han som gjort dig illa och att hon berättade för dig har han bara sig själv att skylla.
Börja med två veckor och ta det sen därifrån.
Jag tror att ni behöver vara ifrån varandra ett tag.
