Jobb efter missfall/akut-skrapning
Då jag inte har så många i min närhet med samma erfarenhet skulle det vara intressant armar höra från andra som kanske har det.
Jag var gravid för första gången och fick veta att det var ett uteblivet missfall under KUB i vecka 13+2. Hela graviditeten har varit en bergochdalbana från att ha plussat i slutet av nov till att drabbas av blödningar i december (som alla trodde var ett missfall) till att i januari se hjärnaktivitet hos gyn för att nu få bekräftat att det stannade av. Under alla känslostormar har jag arbetat och skött mitt jobb helt felfritt.
Dagen efter KUB drabbades jag av blödningar med stora klumpar, vilket jag tolkade som att graviditeten/missfallet nu var på väg ut av sig själv. Dock fick jag två dagar efter akutskrapas mitt i natten då blödningarna blev så omfattade och ville inte sluta. Både efter beskedet på KUB och efter att jag dagen efter fått komma hem efter min akutskrapning (där jag förlorat mycket blod) arbetade jag. Dock hemifrån. Min chef (som vet om allt) ringer då mig ändå, frågar inte hur jag mår, och börjar ge mig nya arbetsuppgifter eller diskuterar befintliga. När jag sen går in till jobbet en dag för att få saker gjorda på plats innan tre dagars semester, frågar han mig om jag ska ta med mig datornörd semestern så jag kan göra lite från den om han skulle behöva det. Inte någonstans under allt frågar han mig hur jag mår eller om jag orkar jobba. Jättekonstigt när jag vet att han själv har en historia av flera missfall med hans fru.
Min fråga är nu... hur skulle ni hanterat allt? Hur gick ni tillbaka till arbetet efter missfall och skrapningar (speciell oplanerade akutskrapningar)? Hur förstående var chefen/arbetsplatsen?