Hjälp med beslut
Ursäkta om det blir ett långt text.
Jag gifte mig och flyttade till mannens hemland ett tag sedan för 5 år sen kom jag tillbaka till Sverige med mina 2 barn skäl ett beslut vi hade men enligt mannen var det endast mitt beslut att lämna.landet o komma tillbaka. Vi reste jag o barnen fram o tillbaka för att träffas vi väntade på hans tillstånd till Sverige. Vilket han har nu. Iallafall vi skilde oss för 2 år sen o han bor kvar i sitt hemland. Jag bor kvar här med mina barn jobbar o försörjer oss.
Under 1 år va jag en krossad kvinna hade ilska inom mig rädsla att förlora lina barn eller att få de ha kontakt med deras far för han lämna mig och jag va helt emot skilsmässan. Men som man säger tiden läker och lär dig en hel del. Jag valde och beslutade att inte låta mina barn vara påverkade och att de ska kunna ha en bra kontakt med deras pappa och att varje skilsmässa ska ej kunna vara att man är fiender. Mina barn mår som bäst nu och jag och pappan har väldigt bra kontakt vi snackar som vanligt. Han har ill och med berättat vilket misstag som vi har gått igenom o båda gjorde fel i de förflutna. Vi löste de att ha en bra kontakt för barnen skull och för att vi ska må bra. Problemet är hos mig jag är så förälskad i den mannen barnen pappa då. Jag har aldrig kunna få ut honom från hjärtat eller hjärnan har aldrig tänkt tanken att någon annan man skulle befinna sig i mitt liv det går bara inte. Jag saknar han (barnens pappa) jätte jätte mkt o älskar han ännu mer. Men jag vågar ej ta fram det då vi snackar endast gällande barn osv. Min kärlek för honom e enorm men jag vet ej vad han känner och vågar inte ens fråga. Och även om det är så så finns det en stor frågetecken inför framtiden vad sker ifall han håller med och kan jag leva med en man även om jag älskar han efter 5 år jag bott själv. Min fråga är mina barn vill skicka post till deras pappa som bor andra sidan världen de gjort teckningar och köpt lite småsaker pysslat osv självklart ska de få de skickat. Men något inom mig vill jag ska skriva ett brev om allt jag vill säga och allt jag känner även om svaret inte skulle vara positiv så känns de som jag skulle vilja göra det. Han kanske ej har känslorna för mig och ser mig endast barnens mamma.
ÄR Det fel av mig att gå så långt med pappan eller ska man göra vad man känner för oavsett smällen tillbaka. Eller ska man bara ha det inom sig tills man ser en reaktion av pappan att det finns ljus i det hela.
PS angående umgänge med pappan o barnen har de ej sett på 2 år då han ej kan lämna landet och jag vägrade åka ner med de. Men vi bestämde nu att efter en bra kontakt skulle de få träffas i ett land i mitten av oss båda om semester för barnen med pappan.