• Anonym (Otrogen)

    Vårt förhållande blev bättre efter otroheten

    Min man var otrogen mot mig när vi hade varit tillsammans i ca två år. Han träffade en tjej som han blev attraherad av och då hade vårt förhållande varit svajigt ganska länge, vi var båda osäkra och svartsjuka och bråkade mycket pga det. Vi älskade varandra och hade mycket fint som förenade oss också, men vi började nog båda komma till gränsen där vi inte orkade mer drama och hade börjat fundera på allvar på om vi skulle bryta upp. Otroheten blev en vändpunkt för oss. Just det som vi båda hade varit så rädda för och grälat om, skedde. Min man berättade om otroheten för mig, han var ångerfull och svor att det aldrig ska hända igen. Han sa att det här hade fått honom att inse hur mycket han älskade mig. Det var fruktansvärt med alla bilder i huvudet, särskilt eftersom tjejen verkligen var jättesnygg och jag kunde inte låta bli att jämföra mig själv mot henne (jo jag hittade en bild på henne i min mans telefon, hon sitter halvnaken i sängen och ser ut som en jävla sexängel)

    Jag kände mig så förrådd och ville hämnas, jag tänkte faktiskt att det skulle vara ett sätt för mig själv att bränna mina broar så att det skulle bli lättare att lämna honom så jag var själv otrogen med en kille som jag visste var intresserad av mig (ett riktigt kap han med). Jag kunde ju inte låta bli att jämföra dem under akten och varken känslorna eller sexet var ju på samma världskarta ens... efteråt låg jag och kände mig bara så tom och saknade min man.

    Efter det kände jag mig märkligt lugn. Ligget med den andre betydde ju absolut ingenting för mig och jag älskade fortfarande min man. Jag tänkte att kanske var det såhär han också kände? Jag bestämde mig för att förlåta honom och på något sätt kändes det som att nu var vi kvitt. Jag berättade aldrig för min man om min otrohet, det fick vara min hämnd för att han svek mig först och jag ville inte riskera att det förstörde våra sköra försök att lappa förhållandet. Dessutom ville jag att han skulle fortsätta ha dåligt samvete för vad han gjort. Jag hade förstås gruvliga samvetskval för min otrohet och för att jag ljög för honom men samtidigt var det en bitterljuv känsla, och ångerfull som jag var ansträngde jag mig också för att vara god och snäll mot honom. Så två fel blev faktiskt konstigt nog ett rätt för oss... vi förändrade vårt beteende, blev mer rädda om varann och fick ett ännu starkare och förtroligare band till varandra. Vi pratade massor, grät och bråkade men bestämde oss för att börja lita på varandra och lovade varann att aldrig någonsin svika den andra. Det var inte lätt, jag hemsöktes av filmer som spelades upp i mitt huvud men med tiden bleknade de och kom alltmer sällan. Nu har det gått några år, vi har gift oss och vi är mer säkra än någonsin på varandra. Otroheten blev en ruskig väckarklocka för oss båda, en insikt om vad vi höll på att förstöra. Men i vårt fall blev det faktiskt otroheten som räddade vårt förhållande.

    Man får alltid höra att en gång otrogen är alltid otrogen, otrohet går aldrig att förlåta. I folks ögon verkar det nästan vara det skamligaste man kan göra, att förlåta en otrogen partner. Jag menar att det inte alls behöver vara så. Jag vet hur jag själv känner, jag vet i mitt hjärta att jag aldrig någonsin kommer att svika min man igen, vare sig genom otrohet eller på något annat sätt. Vi har kämpat oss igenom det här och det har fått oss att bli sammansvetsade till döden. Jag kan inte föreställa mig något som ska kunna komma emellan oss efter det här.

    Det finns en miljon trådar om otrohet där det enda svaret som ges är att lämna, så det skulle vara intressant att höra om det finns någon mer som har samma erfarenhet och har lyckats bygga upp ett förtroende som har raserats till grunden? Har ert förhållande t.o.m blivit bättre efter otroheten?

  • Svar på tråden Vårt förhållande blev bättre efter otroheten
  • Anonym (man)
    Sagoflickan skrev 2020-04-14 15:05:20 följande:
    Jag skrev inte att påståendet är falskt utan just att det inte behöver stämma. Det stämmer såklart på vissa och inte på andra. Man kan inte dra alla otrogna över en kam för att använda den gamla frasen.

    Om jag förlåter gör jag det baserat på fakta, naturligtvis. Jag är en förnuftig och realistisk person som tar allt i beaktande. Jag vet inte varför du får för dig att jag flyr in i en fantasibubbla. 
    Rätt många för att det ska mynta ett uttryck. Och länken jag tog med visar varför det är så vanligt.

    Att dra alla över en kam är givetvis fel, men att anta att personen kommer göra om det baserat på att väldigt många gör det är heller inte fel eftersom det i så fall är en realistisk avvägning. 

    Säga vad man vill om att förlåta men hur man vrider och vänder på det så ÄR det i slutändan en chansning för man har ingen som helst möjlighet att veta om personen kommer göra om det. Man skulle tom kunna argumentera för att det är rent ologiskt eftersom personen precis bevisat att han/hon inte gick att lita på. Att ge någon en andra chans bygger ju ganska mycket på att man litar på (eller hoppas?) att personen säger sanning när den säger att han/hon aldrig kommer göra om det, men personen har ju samtidigt bevisat att hen inte gick att lita på.....

    Om du tar allt i beaktande så borde du oxå förstå att det är väldigt vanligt att otroheten repeteras, så varför kallar du att påpeka det för cysinkt?
  • Anonym (A)
    Sagoflickan skrev 2020-04-14 15:05:20 följande:
    Jag skrev inte att påståendet är falskt utan just att det inte behöver stämma. Det stämmer såklart på vissa och inte på andra. Man kan inte dra alla otrogna över en kam för att använda den gamla frasen.

    Om jag förlåter gör jag det baserat på fakta, naturligtvis. Jag är en förnuftig och realistisk person som tar allt i beaktande. Jag vet inte varför du får för dig att jag flyr in i en fantasibubbla. 
    Vilken fakta har du som gör att du tror att ert förhållande blir bättre av att han bedragit dig och behandlat dig respektlöst?
  • Anonym (Kärleken är stark)
    Hej TS,
    jag har också erfarenhet av att välja gå vidare tillsammans efter otrohet.

    Det har gått mer än tio år och vi har numera ett fantastiskt förhållande, jag och vi båda är lyckligare, och på alla plan är förhållandet mycket bättre än vad det någonsin var innan allt detta, trots att det var bra även dessförinnan.
    Handlingarna som min partner utsatte mig och oss för har jag aldrig förlåtit men jag och vi har ändå lyckats gå vidare som lyckligare människor i livet och i ett lyckligare förhållande.

    Efter katastrofen klarade vi ändå på något sätt, trots att det stormade, kommunicera med varandra och konstatera att vi egentligen älskade varandra.
    Min partner var mycket ångerfull, var den som var mest drivande, tog de starkaste initiativen, att vi skulle utreda alla möjligheter innan vi fattade livsavgörande beslut.
    Man skulle kunna säga att efter att vi passerat förnekelsefasen och alla försök att skylla ifrån sig, alla bortförklaringar, så lade sig min partner platt, var djupt ångerfull och ville försöka göra allt, att villkorslöst göra allt, för att försöka utröna om vi skulle ha möjligheter gå vidare tillsammans.
    Min partners villkorslöshet, djupa ärliga ånger, starka drivkraft att återuppbygga allt som gått förlorat gjorde att jag åtminstone var beredd undersöka möjligheterna innan jag skulle fatta det avgörande beslutet.

    Vår egen ömsesidiga drivkraft var grunden. 
    Dessutom en för oss värdefull del var att vi valde att gå i terapi, såväl som par som enskilt. Kommunens familjeterapi låg närmast till hands och gav kanske något positivt i början. Men senare sökte och hittade vi terapeuter som vi tyckte passade mycket bättre för oss.
    Det kostade oss en del pengar men vi var överens om att det i vart fall även ekonomiskt kostade bra mycket mindre än att skilja sig.
    För mig var en viktig del att jag fick verktyg att gå vidare utan att jag måste känna mig tvingad att förlåta min partners handlingar.
    Det viktigaste för min partner, och för oss, var att den fick möjlighet komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna till sitt val att vara otrogen. Orsakerna visade sig vara helt andra än vad min partner från början försökte skylla på och de var helt annorlunda än de orsaker jag trodde att det var.
    Därefter började min partner en utveckling mot att se annorlunda på sig själv, på mig, på vårt förhållande och på livet i stort.
    När min partner fick komma tillrätta med de bakomliggande orsakerna och fick börja bearbeta sina egna problem så började allt väldigt snart att reda ut sig för oss.
    Så småningom gjorde allt detta att det byggdes upp en grund för att återupprätta förtroendet och för att skapa en mycket starkare tillit och ett mycket djupare förtroende än vad jag tidigare hade kunnat känna.
    En viktig del för mig själv var att jag kunde komma tillrätta med och börja arbeta bort den svartsjuka och avundsjuka som jag tidigare hade känt.
    Båda, var och en för sig, blev mycket bättre människor, så mycket klokare och mera upplysta, kanske framförallt mera upplyst om sig själv som person.

    De handlingar som min partner gjorde har jag aldrig förlåtit. Men aldrig att de där handlingarna ska få definiera mig och påverka mitt liv. Handlingarna i sig har ju på inget sätt påverkat mig, jag har liksom inte förlorat en hand eller ens ett finger. Efter att jag kommit tillrätta med känslorna så går ju mitt eget liv vidare helt opåverkat, på precis samma sätt oavsett om dessa handlingar hade blivit utförda eller ej.

    Med tiden och i terapi har jag t ex verkligen förstått att jag älskar min partner till 80%. De övriga 20% har jag lärt mig acceptera och i hög grad att strunta i. Det är de där 80% som jag tycker är fantastiska, på dessa fokuserar jag, dessa vill jag för allt i världen aldrig gå miste om. Därför låter jag inte min partners sämsta 20% styra mig, styra mitt liv eller styra vårt förhållande.
    Självklart kan jag ibland störa mig ett ögonblick på något i dessa 20% men jag har mina verktyg att ta till och aldrig att jag skulle låta denna lilla del ta överhanden så att de skulle riskera att jag gick miste om de bästa 80%.
    Jag är också mycket lycklig för att min partner älskar mig till 80%, trots att jag vet att jag har 20% som kanske inte alls är lika lätt att älska... 
    En annan sak är att jag har lärt mig uppskatta min partners olikheter och att åtminstone acceptera de saker som avviker från mig själv. Vi har helt olika kärlekens språk och det är väl en av orsakerna till att vi attraheras av varandra. För om sanningen ska fram så skulle jag aldrig vilja vara tillsammans med någon som är som jag.

    Oj, jag skulle kunna skriva minst tio gånger mer, men jag väljer sätt punkt här, hoppas det kan vara till någon nytta.
  • Anonym (Kärleken är stark)
    Anonym (A) skrev 2020-04-14 15:40:15 följande:
    Vilken fakta har du som gör att du tror att ert förhållande blir bättre av att han bedragit dig och behandlat dig respektlöst?
    Jag tycker du väljer att vara elak och att du väljer att medvetet dra negativa slutsatser.
    Jag har läst Sagoflickans inlägg men jag drar inte alls samma slutsatser som du!
  • Anonym (bdrgn)
    Anonym (Kärleken är stark) skrev 2020-04-14 15:41:15 följande:
    Heter du Stina i en annan tråd?
  • Anonym (A)
    Anonym (Kärleken är stark) skrev 2020-04-14 15:44:08 följande:
    Jag tycker du väljer att vara elak och att du väljer att medvetet dra negativa slutsatser.
    Jag har läst Sagoflickans inlägg men jag drar inte alls samma slutsatser som du!
    Elak? Negativa slutsatser?

    Jag ställde en fråga, om något som hen själv tog upp. Varför skulle det vara elakt? Jag tycker att det skulle vara intressant att veta på vilken fakta hen baserar sitt beslut på när det gäller att förlåta.
  • Anonym (man)
    Anonym (Kärleken är stark) skrev 2020-04-14 15:44:08 följande:
    Jag tycker du väljer att vara elak och att du väljer att medvetet dra negativa slutsatser.
    Jag har läst Sagoflickans inlägg men jag drar inte alls samma slutsatser som du!
    Var det inte du som skrev samma sak i denna tråd.

    https://www.familjeliv.se/forum/thread/80316067-ateruppbygga-forhallande-efter-otrohet/1/nick/80330311

    Och när folk började ifrågasätta dina argument så vägrade du diskutera det och tyckte alla som inte höll med skulle lämna tråden?

    Tänker du göra likadant här?
  • Anonym (Kärleken är stark)
    Anonym (bdrgn) skrev 2020-04-14 15:48:19 följande:
    Heter du Stina i en annan tråd?
    Nej, det är inte jag 
    (om det inte var i någon gammal tråd som jag har lyckats glömma bort..?).

    Jag föredrar oftast vara anonym i den här typen av trådar för det finns några speciella personer i forumet som verkligen lägger energi på att nedvärdera och göra personliga påhopp på sådana som har lyckats bra med att gå vidare efter otrohet.
  • Anonym (man)
    Anonym (A) skrev 2020-04-14 15:58:45 följande:
    Elak? Negativa slutsatser?

    Jag ställde en fråga, om något som hen själv tog upp. Varför skulle det vara elakt? Jag tycker att det skulle vara intressant att veta på vilken fakta hen baserar sitt beslut på när det gäller att förlåta.
    Om man ska utgå ifrån av det hon skrev i den andra tråden så verkar hon vara livrädd för att något i hennes val ifrågasätts och vill att alla enbart ska skriva positiva saker om att förlåta eller hålla tyst.
  • Anonym (Kärleken är stark)
    Anonym (man) skrev 2020-04-14 15:59:07 följande:
    Var det inte du som skrev samma sak i denna tråd.

    https://www.familjeliv.se/forum/thread/80316067-ateruppbygga-forhallande-efter-otrohet/1/nick/80330311

    Och när folk började ifrågasätta dina argument så vägrade du diskutera det och tyckte alla som inte höll med skulle lämna tråden?

    Tänker du göra likadant här?
    Om du anonym (man) är samma medlem som anonym (jaha) så tänker jag bemöta dig lika.
    Jag har varit aktiv i FL:s forum av och till i mer än tio år och det finns bara en enda gång och en enda medlem där jag tvingats ta beslutet att inte fortsätta diskutera.
    Detta för att inte förstöra för TS och andra i tråden.
    Dock har jag aldrig tyckt att vare sig du eller någon annan ska lämna någon tråd, det är lögn från din sida.

    Med alla andra, även de som har ifrågasatt mina argument, har jag alltid valt att sakligt svara och diskutera.
    Men om du är samma så väljer jag att avstå från att diskutera med dig. Jag tar ansvar för att du och jag inte ska förstöra tråden för TS och andra. 

    TS och alla andra är dock mycket välkomna att fråga, diskutera och argumentera så ska jag gärna försöka svara efter min bästa förmåga.
Svar på tråden Vårt förhållande blev bättre efter otroheten