• Anonym (M)

    Dottern kan inte ta sig ur sörjandet

    Min 19 åriga dotter blev för ungefär tre månader sedan dumpad av sin pojkvän. Hon bor hemma. Hon ska börja jobba i sommar, har gått ut gymnasiet förra året.

    Ända sedan hon blev dumpad har hon varit så nere som man bara kan bli. Hon tycks aldrig vara glad, aldrig skratta. Hon är ledsen, nedstämd och är surare än vanligt. Hon är också dålig på att hjälpa till här hemma då hon mest ligger inne på rummet och deppar. Tränar gör hon ibland, inte lika ofta som förut. Hon har en nära vän som hon träffar lite då och då, men för det mesta är hon inne på sitt rum. Jag har pratat med henne och sagt att jag förstår att det känns jobbigt men att hon måste försöka få in rutiner nu. Detta hjälper ej.

    Jag är orolig för att hon inte ska klara av att jobba i sommar. Hon börjar om några veckor men som det ser ut nu så orkar hon ju ingenting. Hon är bara nedstämd. Har provat allt och nu vet jag inte vad mer jag kan göra. Jag har pratat med henne men det blir inte bättre. Psykolog tänker hon inte ta kontakt med.

    Vad gör man när ens barn har fastnat i sörjandet som tar över hela dennes liv?

  • Svar på tråden Dottern kan inte ta sig ur sörjandet
  • Anonym (?)

    Hur nära är ni? Har ni pratat om vad som hänt?

    Varför han dumpade? Kanske att du berättat om killar som dumpat dig och tvärt om? Tänker dels så att det inte hänt något speciellt utöver dumpningen som gör henne nedstämd, men även så hon känner att hon inte är ensam i det? Ni kanske ska ha en tjejkväll bara ni me glass och film?

    Låt henne sörja, det går över troligtvis. Men pusha (inte hårt, men ställ krav) på att hon behöver börja jobba. Ofta mår man bra av att hamna i ett nytt sammanhang med nya spännande och roliga kollegor. Om man har tur dvs. Säg inte att det går över och massa klyschiga saker som får en att känna sig fånig och ensam. Var där för henne om hon vill prata, och ta hand om henne i övrigt. Kanske fika ihop, överraska med något osv.

    Inte vet jag, svårt att veta hur det hela ser ur men några tips.

  • Anonym (M)
    Anonym (?) skrev 2020-05-27 13:00:11 följande:

    Hur nära är ni? Har ni pratat om vad som hänt?

    Varför han dumpade? Kanske att du berättat om killar som dumpat dig och tvärt om? Tänker dels så att det inte hänt något speciellt utöver dumpningen som gör henne nedstämd, men även så hon känner att hon inte är ensam i det? Ni kanske ska ha en tjejkväll bara ni me glass och film?

    Låt henne sörja, det går över troligtvis. Men pusha (inte hårt, men ställ krav) på att hon behöver börja jobba. Ofta mår man bra av att hamna i ett nytt sammanhang med nya spännande och roliga kollegor. Om man har tur dvs. Säg inte att det går över och massa klyschiga saker som får en att känna sig fånig och ensam. Var där för henne om hon vill prata, och ta hand om henne i övrigt. Kanske fika ihop, överraska med något osv.

    Inte vet jag, svårt att veta hur det hela ser ur men några tips.


    Ja, som sagt, vi har pratat men det är svårt att nå fram då hon inte vill prata. Vår relation är inte så jättebra då vi ofta bråkar och tjafsar mycket.

    Han dumpade henne för att känslorna försvann och detta har vi pratat om, men hon vill inte prata med mig så det är svårt. Vet att det kommer att gå över, men det känns som att hon har fastnat i sörjandet. Hon gör ingenting och tycks inte vara glad alls.

    Jag jobbar mer än heltid för att ha råd med allt så det finns sällan tid och ork för överraskningar med mera, men visst har jag försökt, men det är svårt som hon är nu..

    Jag kanske helt enkelt måste låta henne vara ifred och lita på att hon tar sig ur detta på egen hand. Har ju rekommenderat henne att gå och prata med en psykolog men det vill hon ej.
  • Anonym (?)
    Anonym (M) skrev 2020-05-27 13:05:52 följande:

    Ja, som sagt, vi har pratat men det är svårt att nå fram då hon inte vill prata. Vår relation är inte så jättebra då vi ofta bråkar och tjafsar mycket.

    Han dumpade henne för att känslorna försvann och detta har vi pratat om, men hon vill inte prata med mig så det är svårt. Vet att det kommer att gå över, men det känns som att hon har fastnat i sörjandet. Hon gör ingenting och tycks inte vara glad alls.

    Jag jobbar mer än heltid för att ha råd med allt så det finns sällan tid och ork för överraskningar med mera, men visst har jag försökt, men det är svårt som hon är nu..

    Jag kanske helt enkelt måste låta henne vara ifred och lita på att hon tar sig ur detta på egen hand. Har ju rekommenderat henne att gå och prata med en psykolog men det vill hon ej.


    Du kanske ska försöka att undvika onödigt bråk, tjafs och tjat under en period och ta detta tillfälle för att försöka bygga en närmare relation? Ni behöver nödvändigtvis inte prata massor om det som hänt om din dotter inte vill det, men försök umgås mer. En överraskning behöver inte vara något storslaget. Favoritglassen och en tidning, blommor, godis, ett efterlängtat plagg eller vad som helst.

    Ja, jag tror att alla har förmågan att läka, det får ta den tid det tar och sen vips är hon ute på andra sidan.
  • Anonym (ooo)

    Fokusera på att det är väldigt bra att hon har ett jobb, de flesta unga människor får väl inga jobb nu pga coronan. 

    Kanske löser det sig genom att hon går dit första dagen även om det känns tungt. Förändringen kan vara det hon behöver. Prata inte om att hon ev. inte skulle orka jobba. 

    Om det inte skulle gå, då är det väl dags att kontakta vården. Har en släkting vars son blev dumpad, han var 21 år. Han bodde inte hemma längre men åkte hem till pappa, la sig på en soffa där och rörde sig inte ur fläcken på 2 veckor. Åt knappt, gick ner i vikt. Till slut tvingade pappan iväg honom till akutpsyk där han fick prata med en läkare och fick någon tillfällig medicin och det hjälpte honom, så efter ungefär 2 veckor till var han i hyfsat form igen. Det var hans första uppbrott, första dumpningen och det tog väl helt enkelt så otroligt hårt. 

Svar på tråden Dottern kan inte ta sig ur sörjandet