velig13 skrev 2020-07-26 06:24:00 följande:
Det hör till tyvärr och en del av att vara förälder. Det är en kontrollförlust och jag tror att oron har en funktion som faktiskt gör att barnet har en högre chans till överlevnad. Dvs att du är vaksam. Men du behöver få till en balans i det hela. Dvs att vara vaksam men samtidigt inse att du gör det du kan men inte kan ha kontroll över allt.
Är själv i vecka 36 och har samma oro trots att det är tredje barnet. Jag försöker tänka positivt trots allt och undvika saker som får mig att grubbla mer än nödvändigt. Ex inte läsa om obehagligheter kring graviditet och förlossning
Jag håller med om detta! Om alla ultraljud har sett bra ut och situationen är som du beskriver TS, så låter din oro ogrundad men, tror jag, ganska normal för en gravid. Jag har själv varit mycket orolig under mina graviditeter. Har ofta haft obehagliga känslor av att något inte stämmer, att något ska gå fel antingen med mig eller med bebisen. Att bebisen inte är frisk eller inte lever osv. Trots det har jag fött fyra friska barn och inget har någonsin gått fel alls faktiskt.
Jag håller också med Velig 13 om att det är normalt att vara orolig och säkert på vissa vis bra för den kommande bebisen, men att det är jättebra att arbeta med sin oro för att den inte ska ta över och påverka ditt liv. Du kanske kan prata med din barnmorska om den? Eller gå i terapi? Kognitiv beteendeterapi är väldigt bra mot sånt här. Hoppas det känns bättre snart!