Min 4-åring berättar om ett annat liv - ett liv innan detta liv. Snälla hjälp mig!
Jag vill inleda med att säga att jag är en fullt normal människa som lever med en fullt normal man och vi har en fullt normal (snart) 4-årig dotter.
Ingen av oss tror på spöken, troll, gud, tomtar, andar - eller reinkarnation. MEN...
Vår dotter har, för några månader sedan, börjat tala om sig själv i (som hon säger) sitt förra liv. Hon säger vad hon hette, vad hennes föräldrar hette, vad hennes syskon hette, vart dom bodde, hur det såg ut där, vad dom gjorde - och hur hon dog och vart hon är begravd.
Jag kan inte förstå det själv när jag läser vad jag skriver. Jag skakar i hela kroppen och känner mig illamående.
Men så här är det och jag behöver hjälp! Vad fan är det som händer?
Nu kommer det ritkigt otäcka!
Min mans farmor, som min man stod nära när han var barn, har samma namn som vår dotter nämner (vi kan säga Karin). Efter lite efterforskningar från min mans sida, så har det även visat sig att de syskon som vår dotter säger att hon hade i sitt liv som Karin, är samma namn som min mans farmors syskon bar! Det här är alltså information som min man aldrig känt till! Han har, så vitt han minns, aldrig träffat sin farmors syskon! HAN visste inte ens vad dom hette!
Så igår var vi hos min mans pappa (som alltså är Karins son). Där tog han fram gamla foton som vi alla fick titta på och direkt känner jag igen huset som min dotter beskrivit för mig! Och i exakt samma sekund säger vår dotter: MAMMA! Där är huset! Där är mitt hus! Och så börjar hon peka på alla människor som står framför huset och berättar vad dom heter - och ALLT stämmer!!! Allt!!! Det läskigaste var när hon pekade på min mans farmor och sa: det där är jag! Jag trodde att jag skulle svimma!!!
Min mans farmor är begravd i samma stad som min mans pappa bor i. Så vi gick till kyrkogården för att min dotter till och med har sagt att hon är begravd där och där. Väl på plats så springer hon före och sätter sig vid en grav (OBS! Hon kan INTE läsa!) och säger: här begravdes jag efter bilolyckan.
Usch! Det är så jobbigt att skriva allt! Förlåt om det är osammanhängande! Men graven stämde, allt stämde!
Och nej! Ingen har sagt att hennes pappas farmor dött i en bilolycka! Ingen bild har funnits på min mans farmor i vårt hus! Nej hon vet ingenting om sin pappas farmor! Ingenting! Hon har aldrig varit vid graven förut hon har aldrig ens pratat om att man kan dö! Än mindre att man kan dö i en bilolycka! Hon har aldrig hört såna ord!
Detaljerna om henne som Karin. Alltså allt stämmer. Alla är chockade mest min mans pappa (alltså sonen till den riktiga Karin). Vår dotter sa även till sin farfar: när jag hette Karin så fick jag ett barn som hette (vi kan säga) Ralf (det är hennes farfars namn!!!). Hennes farfar blev helt stum. Hon sa också att hon fick två döttrar (vi kan säga Anna och Lisa) men att Anna dog och att hon var jätteledsen för det. (Namnen på min mans pappas systrar stämmer, också dödsfallet för den ena systern).
Alltså hon har sagt så mycket mer och allt stämmer och jag får panik! VAD ÄR DET SOM HÄNDER!? Snälla, hjälp! Är det vanligt att barn pratar så här? Har era gjort det? Har dom haft allt rätt när dom sagt så? Kommer det sluta npn gång?
Jag känner att jag har förlorat min dotter! Det känns som att någon tagit över henne och jag mår så psykiskt dåligt av detta!
Jag har inte vågat prata med varken BVC eller någon expert om det. Jag är livrädd för vad dom ska tro.
Snälla, hjälp mig bara!