Konsekvenser
Hemma hos oss har vi varannan vecka fyra grabbar på 5 år, 5år, 6år och 6år. Och det är givetvis jätte roligt och helt underbart många gånger och stunder. Men dom alla är i åldrar där dom inte för fem öre lyssnar på oss vuxna. Och det funderar bättre när det bara är två hemma eller om man är iväg två och två. Dom triggar varandra hela tiden och säger man åt den ena pojken om något så ska nästa göra likadant för å testa och sen nästa och sen nästa. Och jag håller på att bli tokig här hemma. Det känns som att man tappar kontroller och barnen kör över en. Vilket inte får hända. Dom ska stojja, leka, busa och bråka med varandra ständigt och det känns som att det är de enda man gör, säger åt dom om Allt för att man förutser vad som kommer att hända.
Vid frukosten nu på morgonen så insåg jag att jag inte kan hålla humöret när dom leker med maten, sparkar på varandra under bordet, slår med besticken i bordet - i kör. Leker lekar och ropar och skriker. Så jag fick dela upp dom två och två. Två fick sitta kvar och äta medan de andra två fick gå till sina rum under tiden. Och äta sen när de andra var klara. Så fick de som var klara vänta på sina rum.
Vilket också blev ett ramaskrik på barnen.
Självklart vill jag kunna ha hela familjen samlad och låta dom fritt leka hemma med vem som vill och tillsammans om dom kan sköta det utan att riva hela hemmet. Men just nu känns det som att jag inte kan låta barnen få vara tillsammans.
Det blir tyvärr mycket hot om de ena och det andra i dessa situationer. Och jag försöker tänka ut konsekvenser som man kan lägga upp och stå fast vid. Och då gärna konsekvenser som hör till det som händer/hänt. Säg tex matbordssituationen. För min egen skull så särade jag på dom. Och som konsekvens så fick dom inte sitta tillsammans. Men det känns inte som det är något som biter på barnen. Som gör att som nästa gång tänker att som ska lyssna. Och man kan ju tex inte dra till med att "Om ni bråkar och sparkar på varandra så får ni inte hänga med till lekparken i eftermiddag" för det slutar ju med att ingen av dom får följa med. Och då är det heller ingen som går och då heller ingen som känner att dom "förlorat något".
Jag skulle behöva lite tips på vad för konsekvenser man kan ge så små barn i den åldern när dom inte lyssnar, bråkar, springer inomhus, jagar varandra, ropar, skriker och kastar grejer.
Självklart så pratar vid med dom, förklarar och berömmer när dom faktiskt lyssnar och sköter sig. Känns som jag testar allt. Jag kan höja rösten och bli riktigt arg när det blir som värst och jag sagt åt dom tiomiljoner gånger men inte ens det gör att som förstår att jag blir arg och ledsen. Då känns det i stället som att dom tar tillfället i akt att fortsätta för dom vet att jag redan nått min gräns.
Ibland när jag känner att jag inte klarar mer så får alla gå till sina rum men då slutar det med att alla står och skriker och smäller i dörrar. ????