Vill lämna men inte byta liv...

Sluta bråka med din man och stanna kvar. Är bråken viktigare än livsstilen du vill ha? Du får väl se honom med andra ögon, han ger dig ett liv du inte kan skapa själv.

Tycker också du ska stanna
Ändra inställning och inse vad du kan förvänta dig av dín man så du slipper bli besviken hela tiden
Sluta bråka och sköt om dig själv. Vad tycker du om ? Se till att koncentrera dig på det som är bra i ditt liv

Har ni försökt parterapi/familjeterapi med tanke på er son?

Gifte du dig av kärlek eller för det materiella?

Det är ett val måste göra.

Hur kommer du tänka när du ligger på din dödsbädd om du valde ett olyckligt, kärlekslöst liv med en man pga pengar? Du tar inte med dig något av det materiella när du dör. Är det värt att må skit för det materiella du har nu? Många gör det faktiskt, det är så pass viktigt. Men går du emot dig själv och din känsla och stannar så kommer det kosta dig.

Vill du att din son växer upp med två föräldrar som bråkar och inte visar varandra någon kärlek? Det kommer påverka hans känslomässiga trygghet och senare hur han väljer partner och fungerar i relationer.
Skiljer ni er kommer er son ändå har det bra då din make ju tjänar bra? Skulle ni ha delad vårdnad eller? Har ni äktenskapsförord, annars är det väl hälften av det ni har nu som gäller vid skilsmässa, inklusive husvärdet?

Tänk väl att fastän det blir en dipp i det materiella så kommer du ha det bra, du har jobb och kommer inte hamna på gatan. Och om du vill, vara fri att träffa någon ny du känner glädje och kärlek med.

Har ni förord?

Annars ska du ju ha hälften?

Det kan lösa sig fortare än du tror. Om ni bara bråkar kan han ledsna på dig.

Har ni äktenskapsförord och hur länge har ni varit gifta? Har ni inte det och varit gifta/sambo i åtminstone fem år kommer du inte gå lottlös ur skilsmässan.

En del av ett samboförhållande är väl bekvämligheten och tryggheten den praktuska, den ekonomiska och den känslomässiga. Det kan vara lättare att skapa detta när man är två än när man är ensam. Jag tänker att samboskap och äktenskap sällan enbart är en kärleksöverenskommelse utan också lutar på andra saker som man bygger upp tillsammana och som skapar trygghet och andra ramar för livet.

Om man då bryter med detta liv så förlorar man ju också mycket av den trygghet som man byggt upp, både praktisk, ekonomisk och känslomässig. Och man får bygga upp det på nytt u der nya förutsättningar. Vissa saker kommer bli sämre och andra bättre och det kommer krävas en hel del jobb.

Men jag tänker attsålänge man är medveten om vad man förloraroch inte bara vad man vinner och fu derar över vad man vill ha ut av livet ochär beredd att lägga ned lite jobb på att nå dit så kan det nya blihur bra som helstäven om det är annorlunda från nu. Men ingen annan än du kan ju avgöra vad som är viktigt för dig.

Men det är ju också viktigt att tänka på att det kan komma fram önskemål och läsningar som du inte är beredd på. Såsom du skriver om förskola låter det som att du tar för givet att barnet kommer bo hos dig och vara skriven hos dig tex. Du kan ju bli överraskad där och din man vill något annat.

Livet är inte alltid utifrån hur man har det, utan mycket hur man gör det.

Ta en månad där du här all in på att känna dig lycklig och kär i din man. Försök, och bete dig som om du är kär och lycklig. Gör saker för honom, ligg ofta med honom, åk på utflykter ihop etc.

Ta ett varv till efter det

Försök se det som att ni bara skulle vara vanliga vänner, hur skulle du bete dig då? Sluta bråka, den som lider mest av det är sonen.

Tror du att maken skulle gå med på ett öppet förhållande? Det finns många som inte lämnar sin partner pga praktiska omständigheter, inte alla som är ärliga med det däremot.