Min sambo läser mina meddelanden

Har försökt prata och förklara men han har en fin förmåga att vända allt jag säger emot mig eller prata och vrida själv på saker så mycket att jag helt enkelt inte förstår vad ha vill säga. Det känns som om efter jag blev sjuk så kan jag inte koncentrera mig på hans ord då han vrider o vänder...

Så lämge han är nöjd så är allting bra. Han kan vara en mycket trevlig människa, aldrig fysiskt aggressiv men som sagt, vrider på orden.

Jag kommer inte o lämna honom. Vet inte om jag älskar honom, kanske som en vän, men vi har en gemensam dotter som ska ha en familj. Och jag orkar helt enkelt inte gå, jag har inte krafter kvar till något stort.

Att man har en fysisk åtkomma är väl knappast straff för att du varit otrogen. Hur tänker du nu? Det är liksom inte medeltiden då folk trodde att prästen i kyrkan kunde nedkalla guds vrede. 

Terapin "hjälpte inte" - det beror väl på vad man menar. Den hjälpte kanske på så sätt att du faktiskt vågade flytta bort. Nu valde du att ge upp och flytta tillbaka. Låter inte sunt i mina öron. Man ska väl i så fall flytta tillbaka för att man trots allt älskar varann, båda är villiga att försöka igen, båda respekterar den andre osv. 

Men visst, om ditt liv nu är "ok" - varför skrev du då tråden? 

Och du -er stackars dotter - vad lär hon sig? Jo, att pappa bestämmer, att mamma är rädd och hunsad, och att det är så en vuxenrelation ska vara. 

Ja, jag vill ju att vi är en familj. Men jo jag vet ju inte om det kommer någonsin att fungera men honom.

Och sen det där att jag bara inte orkar med stora förändringar längre. Orkar jobba, komma hem, träna, sova. Helst bara sova.

För att gå rakt på sak, du låter utbränd. Och jag tror att det till stor del beror på relationen.

För det första spelar det ingen roll om du var otrogen eller om han inte litar på dig, han har ingen rätt att gå igenom din telefon och läsa vad du skriver. Vill man försöka igen efter otroheten, kan man inte fortsätta hålla den över den andres huvud. 

Sen måste du bestämma dig för om du vill bo med honom eller inte. Du förtjänar ju att ha ett bra liv där du mår bra! Vill du inte bo med honom måste du inte, och att du råkade bli förlamad i ansiktet var inte ett straff för något du gjort.

Det kanske är dags för er att gå skilda vägar, helst så vänskapligt som möjligt. Det verkar ju som om du egentligen vill ut ur den relationen sedan länge.

Men ts, vad menar du med "otrohet" men enbart "vänskap"?? Hade du en vän som du inte för din kille "fick ha". Vill han styra och kontrollera vilka vänner du har??
När jag läser din ts blir jag nästan rädd. Tycker mig se en man som är väldigt kontrollerande och som kanske också kan bli farlig.

(Ni andra som skriver att ts gjorde fel med "otroheten" - ts hade en vän!!).

Nej, ts skriver att det mest var vänskap och inte bara sex. Inte att hon bara var vän med någon utan att hon var otrogen.

Ja. Jag var otrogen. Blev vän med en man och träffade honom några månader i smyg. Vi hade sex en gång och efter det gällde det mer om att bara vara tillsammans som vänner, prata, laga mat, kolla på tv. Men det är ju fel då jag hade sambo och då jag ljög om vart jag skulle och med vem.

Min sambo har själv inga vänner. Några kompisar inom arbetet/hobbyt, men ingen sådan som han skulle tillbringa mycket tid med eller diskutera annat än jobbet. Han säger att han inte behöver vänner. 

Jag har några goda vänner samt några goda kompisar och jag tycker om att umgås med min kompiskrets. Chatta, träffas osv. men min sambo förstår inte riktigt dethär att jag behöver även andra människor än honom i mitt liv. Även om några av mina vänner har svikit mig och även om jag också har märkt att man inte kan lita på alla dom som kallar sig vänner, så tycker jag ändå om att umgås med folk, fast jag nu har lärt mig att inte berätta alla mina djupaste hemligheter till alla. 

Men allt är ju sist och slut mitt fel då jag valde att träffa en annan man och svek min sambo. Han har alltid varit lite kontrollerande men nu tycks det att han har bara blivit värre och tolkar allt jag gör genom det att jag en gång svek honom. Och jag förstår ju det också. Ibalnd känns det bara att vad jag än gör så blir det fel.

Jag vet inte om han älskar mig heller, eller behöver han bara nån att knulla med regelbundet. 

Gå innan första slaget kommer. Det är såhär misshandelsrelationer börjar.