Kan inte sluta tänka på mitt otrogna narcissistiska ex
Hej!
Känner mig väldigt nedstämd pga min situation och skulle uppskatta all hjälp jag kan få.
För 8 månader sedan lämnade jag mitt 2-åriga förhållande, jag fick reda på att min dåvarande pojkvän hade köpt sex och levt rena singellivet utomlands. Konfronterade honom, men trots tydliga bevis så fortsatte han att neka och kalla mig för osäker. Tog några dagar på mig att noga tänka igenom mitt beslut att lämna honom. Men tyvärr hade jag varken styrkan eller modet att göra det framför honom, han var läskigt bra på att manipulera. Jag visste att om jag träffar honom så skulle han vända och vrida på saker och tillslut lägga skulden på mig. Så jag skrev ett fint meddelande där jag förklarade mina känslor och beslut om att gå skilda vägar. Men jag fick aldrig ett svar, och hörde aldrig från honom igen. Såg honom med en annan tjej bara någon vecka senare.
I efterhand kunde jag se allt klart. Han hade levt ett dubbelliv hela tiden, och inte bara i form av otroget, utan fick sig själv att framstå som en helt annan människa än vad han verkligen var. Fick även reda på mycket om hans förflutna, och att han hade rykten om att vara stadens största fuckboy. Och han valde just mig för att jag var ung, naiv och godtrogen, och jag var den perfekta flickvännen att manipulera. Han var inte den familjeorienterade mannen jag trodde, utan en pojke i 30 års åldern som inte lekt av sig än. Så många narcissistiska drag och varningstecken som jag aldrig lade märke till. Jag kände mig så sjukt lurad. Kunde inte förstå vad det var för människa jag var tillsammans med, det kändes som två olika människor.
Jag saknar inte honom och jag vill inte ha tillbaks honom, men ändå sitter jag 8 månader senare och tänker på honom varje dag. Jag fick aldrig någon förklaring, inte ett avslut, inte ens en respons på att jag lämnade honom. Det känns så olöst, och jag har så många obesvarade frågor. Jag analyserar hela tiden hans beteende, vem han egentligen var och hur han hade hjärta att göra som han gjorde. Jag förstår ingenting, och jag vet att jag kanske inte måste förstå för att kunna gå vidare. Men det känns som det just nu. Önska jag kunde prata ut med honom, men det kommer aldrig hända eller hjälpa på något sätt. Så vet inte vad jag ska göra. Hela mitt liv kretsar kring att bevisa både för mig själv och för honom att jag mår bra utan honom. Hoppas på att han ska ångra det han gjorde mot mig, och iallafall sakna mig lite, även om jag inte vill ha tillbaka honom. Men jag vet att han inte kunde brytt sig mindre, och att han lever sitt precis som vanligt, utan det minsta lilla dåligt samvete eller skam. Och det stör mig så otroligt mycket, men han borde inte ens få finnas i mina tankar.
Vet inte vad jag försöker komma fram till, men känns iallafall skönt att skriva av sig. Förstår inte mitt egna beteende och varför jag fortsätter känna som jag gör? Alla råd och tips om hur jag kan gå vidare uppskattas. Och om någon har varit med om något liknande, berätta gärna om er situation och hur ni gick vidare. Mår verkligen inte bra av detta....