Varför låter ni era bebisar ha skrämtid?

Tja, det kan man väl undra. Inte för att det är något nytt, direkt...... Ungar har satts framför tvn sedan minst 80-talet..... 

Jag skulle tänka att det ligger i att skärmen är en bra barnvakt när man själv inte orkar engagera sig i sitt barn. Det är lättare att sätta barnet framför babblarna medan man lagar mat eller tar hand om tvätten. Det är dock inget ovanligt. Jag minns att jag och mina syskon satt framför tv:en och kollade på CartoonNetwork väldigt mycket. Det var iofs inte i spädbarnsålder men ja, råden säger att barn i förskoleålder även de ska ha en begränsad tid framför skärmen, vilket jag tror väldigt få vårdnadshavare följer.

Det är helt enkelt lättare. En billig barnvakt.

Det är bekvämt. Bekväma mammor har alltid funnits, men nu är utbudet av digitala nöjen mycket, mycket större, och då kan mammorna inte låta bli, och konsekvensen blir att barnet också får sitta vid skärm. Tragiskt.

Tror på det anonym A skriver.. en billig barnvakt. En chans till en förälder att få bajsa/kissa/dricka varmt kaffe/prata i telefonen ifred. (Endast vad jag tror)

Vi har en 14månaders och vi brukar ha tvn på i bakgrunden. Vi brukar ha på sesame street för jag själv tycker det är ett bra program med många sånger. Det är även ett bra program som lät barn vett och etikett, att komma överens, räkna, lära sig alfabetet men det är vårt barn lite för liten för men som sagt, sångerna. Det är inte så mkt tecknat heller utan det är människor och dockor. Sen är det ju tv-skärm oavsett men jag har hellre på detta än typ babblarna.

Däremot så lägger jag mig aldrig själv soffan eller golvet när tvn är på och gör en massa annat utan vi leker tillsammans och har den i bakgrunden.

Och visst kan jag lika gärna spela upp musik på tv eller annat men jag tror inte skärmtid är farligt för barn om vi föräldrar eller andra vuxna agerar och leker med våra barn medan tv är på. Jag tror det är annan sak om man som sagt inte är med barnet och tvn är på.

Jag älskar att leka med mitt barn och se henne lära sig av mig/andra och av sig själv. Jag tycker personligen att tvn kommer bli värre desto äldre hon blir och själv kan välj att suga framför sen istället för att leka eller göra annat.

Men jag säger inte att det är så utan bara vad jag tror.

Jag har inte dåligt samvete över att tvn är på och att hon emellanåt kikar lite när vi är tillsammans

Första var lätt att håll från skärmar. Det var bara att avstå från att visa. Tvåan är värre. Femåringen vill så klart se barnprogram och lillebror som knatar runt själv kan varken låsas in i annat rum eller hållas fast med ryggen mot teven. Han är dock mest intresserad av skruvarna på baksidan än så länge.

Jag försöker tänka att människor gör så gott de kan. Alla gör inte som jag, men det betyder inte att de gör fel. Men visst kan också jag tycka att det är lite märkligt när små barn i vagn inte kan åka buss i tio minuter utan att glo på en telefon, eller när det krävs två plattor i en syskonbarn för att barnen ska kunna ta en liten åktur utomhus. Fast återigen, jag vet ju inte varför det ser ut så.

Jag har ingen förståelse för att bebisar tittar på tv. Och då har jag ändå ett plusbarn själv så vet hur det är med ett barn som har sådant närhetsbehov att man inte kan ställa in en tallrik i diskmaskinen utan att barnet blir hysteriskt.

Däremot har vårat barn från 1,5 års ålder fått börja titta ett par gånger i veckan. Förts Max fem minuter. Nu vid två år 20 minuter.

Just nu är det helt ärligt en bra barnvakt för att få sitta ner en liten stund själv. Det är ju absolut inte för att jag tror att mitt barn gynnas av det.

Däremot ser jag att hon inspireras av Pippi och Emil vid lek. Och att det också utvecklats hennes förmåga att kunna lyssna på detta som ljudbok. Och också ty ORKA lyssna på lååånga böcker med mycket text. Eftersom hon är så intresserad av karaktärerna.

Det finns alltid saker att klaga på andra för, man kan aldrig vara bra nog. Skriker barnet på bussen är det fel, tar man upp telefon är det fel, sjunger jag för barnet år det fel, spelar jag en låt så stör det.

Tv och skärmar är en del i vardagen nu, men allt får ju ske med måtta.

Sen tror jag inte att det är så jättemånga som använder skärm när barnen är så små som bebisar. Det är väl när de blir lite större.

Ett barn under 6 månader är ju svårt att sätta framför tv.

Tycker inte det är ett dugg fel att ett barn littar på bolibompa och kan drakdansen eller att man tittar på babblarna. Bara man också gör annat, är ute, ritar, leker, pusslar, att barnen får vara med när man lagar mat osv.

Ja men Laudanum är ju inte så accepterat längre och inte heller att låta barnen bara skrika sig till sömns. 

Det är oerhört vanligt från 3 månaders ålder. Och ja i en babysitter sitter de still framför babblarna.

På öppna förskolan, och i alla föräldraforum jag varit med i har majoriteten av alla föräldrar gjort på detta sättt

Jag tror att skärm har blivit så normaliserat... man tänker att barnet "inte tittar mycket alls" om det ser en kvart om dagen, eftersom grannens bebis ser i en timme. Har hört flera förfasa sig över andras barns skärmtid, sedan ger de sitt eget barn en telefon på bussen och reflekterar inte ens över det.

Som med stillasittandet för vuxna. Vi har normaliserat bilåkande, rulltrappor, gräsklipparrobotar och så vidare och rör oss allt mindre. Många tycker att de rör sig ganska mycket om de går på två gympapass i veckan och promenerar 30 minuter om dagen alla dagar som det inte regnar, man inte ska på kalas eller som barnen inte har aktiviteter... men i själva verket ligger de långt under vad de borde om de i övrigt är stillasittande. 

Nu har vi skärmar överallt.... och tycker då att vi är jätteduktiga om barnen INTE får en egen padda och INTE får se på TV, så då kan vi tillåta mobilen istället...