Hej! Jag har försökt hålla ut och vänta på att denna tråd ska skapas men nu fick jag ta saken i egna händer då jag inte kan tänka på annat än den eviga väntan på BIM. Jag har lång cykel (33 dagar) så jag går direkt från januaritråden och hit..
Vi fyller tråden med hopp och stöd så hoppas jag att vi alla får uppleva ett mirakel snart 
Kopiera gärna listan och lägg till ditt namn och förväntad BIM.
LISTA:
litalu, 1/3, 25 år (2:a försöket)
Förstår att det säkert är tufft att höra, men också kanske skönt att få en förklaring och en plan? Jag ska på läkarbesök på onsdag och få våra provsvar, vi har försökt i 13 månader nu. Jag hoppas på en tydlig plan istället för detta limbo känner jag.
Tack för alla fina ord, kändes bra att läsa faktiskt. Kommer att fortsätta följa er i bakgrunden då jag vill veta hur det går för er andra! :)
Dagen igår var hemsk rent känslomässigt. Att vakan på bim dagen med låg temp satte ribban för hur resten av dagen skulle bli. Jag var gråtfärdig hela dagen för jag visste mensen skulle komma, och när den väl gjorde det igår kväll så brast det och jag stor grät resten av kvällen.
Det har aldrig varit så jobbigt vid tidigare försök när det slutat med att mensen dykt upp, men igår va det fruktansvärt jobbigt. Mest kanske för att man så här ett halvår senare av försökt fortfarande står på ruta ett igen och den känslan blev bara för mycket. Jag vet att dom 6 månaderna är långt ifrån så länge som vissa av er försökt och även långt ifrån hur länge det kan ta normalt sätt. Men jag tror att vi alla här känner igen känslan av att hamn på ruta ett och försöka gång på gång utan det resultat man vill ha. Idag känns det dock bättre och jag vet att det bara är att samla nya krafter för nästa försök.
Hoppas att det slutar bättre för många av er den här månaden som inte nått era bim datum än <3 Jag hoppar vidare till apriltråden :)
Dagen igår var hemsk rent känslomässigt. Att vakan på bim dagen med låg temp satte ribban för hur resten av dagen skulle bli. Jag var gråtfärdig hela dagen för jag visste mensen skulle komma, och när den väl gjorde det igår kväll så brast det och jag stor grät resten av kvällen.
Det har aldrig varit så jobbigt vid tidigare försök när det slutat med att mensen dykt upp, men igår va det fruktansvärt jobbigt. Mest kanske för att man så här ett halvår senare av försökt fortfarande står på ruta ett igen och den känslan blev bara för mycket. Jag vet att dom 6 månaderna är långt ifrån så länge som vissa av er försökt och även långt ifrån hur länge det kan ta normalt sätt. Men jag tror att vi alla här känner igen känslan av att hamn på ruta ett och försöka gång på gång utan det resultat man vill ha. Idag känns det dock bättre och jag vet att det bara är att samla nya krafter för nästa försök.
Hoppas att det slutar bättre för många av er den här månaden som inte nått era bim datum än <3 Jag hoppar vidare till apriltråden :)
Dagen igår var hemsk rent känslomässigt. Att vakan på bim dagen med låg temp satte ribban för hur resten av dagen skulle bli. Jag var gråtfärdig hela dagen för jag visste mensen skulle komma, och när den väl gjorde det igår kväll så brast det och jag stor grät resten av kvällen.
Det har aldrig varit så jobbigt vid tidigare försök när det slutat med att mensen dykt upp, men igår va det fruktansvärt jobbigt. Mest kanske för att man så här ett halvår senare av försökt fortfarande står på ruta ett igen och den känslan blev bara för mycket. Jag vet att dom 6 månaderna är långt ifrån så länge som vissa av er försökt och även långt ifrån hur länge det kan ta normalt sätt. Men jag tror att vi alla här känner igen känslan av att hamn på ruta ett och försöka gång på gång utan det resultat man vill ha. Idag känns det dock bättre och jag vet att det bara är att samla nya krafter för nästa försök.
Hoppas att det slutar bättre för många av er den här månaden som inte nått era bim datum än <3 Jag hoppar vidare till apriltråden :)
Hej! 
Ja, hoppas det funkar! När man får ett tråkigt svar från gyn som tycker att ens besvär är "normala" så upptäcker jag att jag är alltför envis för att kunna acceptera att må halvdåligt pga brist på deras kunskap. :P
Ja, eller hur? Man har ju inte mycket i ens vardag som kan få en att fokusera på annat... Därför antar jag att mycket fokus hamnar på att just försöka bli gravid.
Jag går faktiskt hos en kinesisk akupunktör som har jobbat med detta i 20 år i Sverige. Hon hjälper ofta folk med pms, stress, stel nacke osv. Så jag berättade om mina besvär men även önskningar och hon har kört sån akupunktur som ska hjälpa min fertilitet osv. Hon kör ju ur ett TKM-perspektiv (traditionell kinesisk medicin) där man ser "hela människan" och lyssnade på puls och kollade på tungan för att se vad beläggningar kan säga om ens mående. Ställer också lite frågor om hur man mår och vad man skulle önska. Hon sa att det brukar behövas ca 10 behandlingar (och det har jag hört från andra också) för att få långvarigt resultat men jag känner mig avslappnad varje gång jag går därifrån och jag har bara varit där 3 gånger hittills. Man kan ju också dra av akupunktur (i avslappningsyfte) som friskvård så det kan nog också va bra att veta! Låter superflummigt med TKM-perspektivet men jag känner att jag inte har något att förlora! Även om detta skulle varit ett placebo-trick, så testar jag det om det nu faktiskt kan få mig att må bättre, hahaha! 
Blir spännande att se vad du lyckas hitta för ställe och vad du kommer att tycka om akupunkturen/effekten!
Jag var helt säker på att även detta försök var över men plussade idag mot alla odds. Jag hejjar på er andra som försöker och är här inne och följer allas resa. Håller tummen att alla får sina plus här framöver. Ni alla verkligen grymma, vilken resa vi gjort/gör. Hur man reser sig upp och kämpar månad efter månad. Sånna kämpar vi är allihopa!
Jag tog steget idag och berättade för min mamma faktiskt. Jag har inte svarat på hennes samtal från igår för jag har inte orkat, men idag svarade jag och jag bröt ihop ganska snabbt när hon frågade hur det var och var orolig över hur jag mådde. Som vanligt känner hon ju på sig direkt när det är något utan att jag ens säger något. Så kunde inte göra annat än att berätta kände jag, och fick full support <3 känner mig faktiskt väldigt lättad efter samtalet <3 Hon kommer prata med de närmaste, dvs. sin man, och min bror. Hon frågade om jag ville det, så att alla kan tänka på och ta hänsyn till vår situation <3 Jag ville ju förstås aldrig att det skulle komma dit alls, men tror det är det bästa i nuläget för att minska min stress, och oron över vad alla ska säga när vi ses.
Åh, det låter som en fruktansvärd börda att bära på <3 :(( förstår verkligen att du blev ledsen över det!!! <3 KRAM
Håller tummarna att det känns bättre i kroppen och att det går att få barn snart! Taaaack för peppigt svar!
Ja, eller hur.. Jag blir sjukt besviken på att man får sånna tråkiga svar från sjukvården. Som att det är kört och inte finns andra alternativt, bara: - "vänj dig vid att det är jobbigt för att det är vanligt/normalt".
Näääädååå! (Tänker jag då...) 
Jag är envis och jag VÄGRAR acceptera att det ska behövas känna så! Så då förlitar jag inte mig på att den vanliga sjukvärden hjälper mig i denna fråga och därör testar jag "alternativa" vägar... Får se hur det går!
Massa lycka till med graviditeten! Så kul att du plussade!!
