drömmer om ett annat liv
Behöver bara få skriva av mig..
Jag är så trött på min nuvarande relation.
Stannar för att jag inte vill leva 50% utan mina barn.
Längtar efter ett liv där jag kan få känna mig fri att planera in roliga saker, träffa kompisar, hitta på aktiviteter. Förstår självklart att det blir tufft att vara ensamstående, men i andra sammanhang känns det även som att det borde bli lättare. Borde det inte upplevas lättare när man inte delar livet och vardagen med en annan vuxen och har föreställningen att sysslorna ska delas på? Bor man ensam vet man ju att man får göra det själv om det ska bli gjort. Förstår att det blir mycket ansvar utan avlastning. Nätterna själv, hämta och lämna på dagis, jobba för att få ihop ekonomin, vabba. Men i dagsläget är jag så trött mentalt, känslomässigt dränerad.
Känns som att jag tippar på tå i mitt eget hem, att inget jag gör blir rätt, eller snarare att vad jag än gör så hittar han något att gnälla på.
Har kommit nära, flörtat med en kollega på jobbet. Vi har fattat tycke för varandra. Har kul ihop, skrattar, pratar mycket och intresserade av varandras svar.
Bara en sån liten sak som att få bli hörd och lyssnad på känns helt underbart.
Har aldrig rört kollegan och har inga planer på att göra något annat än att prata och skratta. Men tankarna far iväg ibland och funderar på hur livet hade sett ut tillsammans med honom. Sen vet jag av erfarenhet att gräset sällan är grönare på andra sidan, men man kan ju inte låta bli att fantisera.