5 kvinnor mördade inom tre veckor

Så du är fri från ansvar för den upprepade misshandeln. Grannens fru är fri från ansvar för att hon är kuvad. Grannen däremot är ansvarig tydligen.

Köper inte det synsättet alls och anser att det bara göder kvinnomisshandel. Skyll inte på andra och ta ansvar för ditt liv.

Vad ser du själv för åtgärder som kan minska kvinnomisshandel?

Jo, jag ser det sämsta i en man som hellre har TVn så högt att han slipper höra det som skulle kunnat bli mitt sista skrik i livet.
Han är mindre värd än en uttrampad hundskit under skon för mig.

Inte lägga sig i?
Trodde han att jag ramlade och bröt det en revbenen och var hemma någon månad då och då? Att jag råkat bryta näsan så hela ansiktet var lila?

Jag är bitter, men bara på honom. Borde väl vara det oå hans fru också men hon är så liten och kuvad så henne tycker jag bara synd om. Dock verkar han inte vara den som slåss. Tro mig, jag har letat tecken i flera år.

Idag är jag en positiv och levnadsglad person, jag fick den rättvisa man kan få. Till sist, efter många år.

Jag är bara en vanlig familjefar i kärnfamilj. Starkare psykiskt och fysiskt än de flesta andra men i övrigt är jag som normalpersonen.

Visst skulle han kunnat anmäla, och samhällets lagar skulle kunna bli bättre, men du då? Du har även ett eget ansvar. Tror alla skulle kunna ta mer ansvar, inklusive kvinnorna själva.

Här är nu ytterligare ett exempel.
Förtrollning?? Vuxna kvinnor har faktist sin del i att ta ansvar för sin situation!

"Nu har han släppts från fängelset och hon är rädd för att hon kommer att gå tillbaka till honom trots allt våld.

? Det handlar om en förtrollning där man vill få kärlek och tröst av den som skadar en mest. Men jag förstår också att det kan bli min död, säger hon."

www.expressen.se/nyheter/krim/ellas-radsla-att-hon-ska-ga-tillbaka-till-sitt-valdsamma-ex/

Jo, jag har ett eget ansvar. Men hade jag ens försökt att komma åt telefonen så hade han kanske verkligen mördat mig. Mitt främsta mål var att överleva. 

Har du egen erfarenhet av detta?

Jag har inte återvänt till honom efter att jag väl kom därifrån.

Eftersom du skrev "var hemma någon månad då och då" antog jag det var ett återkommande problem.

Visst. Främsta(?) syftet med metoo var väl att visa hur otroligt utbrett problemet är. Det finns i alla samhällsklasser, i alla kulturer, i alla åldrar, i alla yrken... det vill säga: det går inte att peka finger på någon annan för våran egen bakgård ser FÖR JÄVLIG ut. Att då än en gång vända det till att det enbart handlar om en yttre fiende och att vi hade varit trygga inom vårat lands gränser om de bara varit stängda är rasistpropaganda.

Prey: Immigration, Islam, and the Erosion of Women's Rights
Ayaan Hirsi Ali

All the German cities I know have changed. Two guys harassed me while I was visiting Bonn, my hometown, this summer. They were very young, certainly under twenty-five, and clearly immigrants. In this situation I would normally show a clear response-perhaps even an aggressive one-but I was with my two-year-old son, I didn't want to provoke them further, so I just gave them the finger. They laughed and moved on to harass other women walking near us."
"Are all men behaving in this way now in Germany?" I asked.
Nicola's face became strained; she was visibly uncomfortable answering. "Sadly, no. I have to say for me it is a consequence of migration. It's hard to articulate. It's a problem with culture and the attitudes of Arab men to women."
Her face creased further, and she wriggled in her seat, even more uncomfortable. "Until a few years ago, I was a real leftist here in Germany. My political view was that we should always be tolerant and respect other cultures. In high school, I worked for antiracist groups."
She rubbed her brow. "I didn?t dare to come forward and talk about these things with my leftist friends. I didn't want to be called a racist.
"'I don?t speak about these things much. I have friends who are leftist types, and they won?t discuss it.
[...]

Like her friends, Nicola seemed uncomfortable articulating the migration status of the men harassing her. I got the sense she almost wished they were white Germans so that the problem would be easier to discuss.
[...]

Before You Object . . .
[...]
The point of this book is not to demonize migrant men from the Muslim world. Rather, it is to better understand the nature and significance of the sexual violence that has occurred in so many parts of Europe in the recent past. As I was researching for this book, the #MeToo movement shone a light on sexual abuse and exploitation in the upper echelons of North America. I found myself wondering why an equally bright light was not being shone on the often more serious crimes against women in lower-income neighborhoods in Europe.

Time and again in my career I have come across authorities and commentators-including self-described feminists-who are prepared to look the other way when it comes to the harassment and abuse of immigrant women at the hands of their own men. It now looks as if the same people are applying the same double standards when it comes to the harassment and abuse of native-born women. In some cases, I have even heard European victims of sexual assault make excuses for their attackers. Afraid of being called racist, these women strike an apologetic tone on behalf of those who assaulted them, some even apologizing for bringing them to justice.

Authorities understate the incidence of assaults and harassment of women. In the interest of political expediency, politicians play down the threat and encourage the police to do the same. Excuses are made for criminal behavior. Judges hand out light sentences to perpetrators. And the media self-censor their reporting-all in order, it is said, to avoid stoking racial and religious tensions or providing ammunition for right-wing populists.

This conspiracy of silence, or at least of understatement, has had predictable beneficiaries: none other than the right-wing populists such as the National Front (now National Rally) in France, the Party for Freedom in the Netherlands, the Alternative für Deutschland in Germany, and all the other parties whose core policy pledge is to restrict immigration, and particularly Muslim immigration.

Islam and the Future of Tolerance: A Dialogue
Maajid Nawaz, Sam Harris

The Betrayal of Liberalism
Nawaz:  Yes, we have such debates in the UK as well. Everything I'm going to say from here on I say as a liberal-in fact, I say while being a Liberal Democrat parliamentary candidate in London. A great liberal betrayal is afoot. Unfortunately, many "fellow-travelers" of Islamism are on the liberal side of this debate. I call them "regressive leftists"; they are in fact reverse racists. They have a poverty of expectation for minority groups, believing them to be homogenous and inherently opposed to human rights values. They are culturally reductive in how they see "Eastern"-and in my case, Islamic-culture, and they are culturally deterministic in attempting to freeze their ideal of it in order to satisfy their orientalist fetish. While they rightly question every aspect of their "own" Western culture in the name of progress, they censure liberal Muslims who attempt to do so within Islam, and they choose to side instead with every regressive reactionary in the name of "cultural authenticity" and anticolonialism.

They claim that their reason for refusing to criticize any policy, foreign or domestic-other  than those of what they consider "their own" government-is that they are not responsible for other governments' actions. However, they leap whenever any (not merely their own) liberal democratic government commits a policy error, while generally ignoring almost every fascist, theocratic, or Muslim-led dictatorial regime and group in the world. It is as if their brains cannot hold two thoughts at the same time. Besides, since when has such isolationism been a trait of liberal internationalists? It is a right-wing trait.
They hold what they think of as "native" communities-and I use that word deliberately-to lesser standards than the ones they claim apply to all "their" people, who happen to be mainly white, and that's why I call it reverse racism. In holding "native" communities to lesser-or more culturally "authentic"-standards, they automatically disempower those communities.

Därför vill vänsterkvinnor inte tala om våldtäkterna
Det vi just nu bevittnar är en vänsterfeminismens förtroendekollaps i realtid. Den sjunkande förmågan att analysera verkligheten illustreras av de ökande sexualbrottens frånvaro i debatten.

Enligt radikalfeminismens forna fixstjärna Susan Brownmiller skulle våldtäkt förstås som systematisk terror riktad mot kvinnor i syfte att vidmakthålla patriarkatets dominans
[...]
Istället för 90-talets aktivism har våldtäkt som samhällsproblem medfört en väldig, passiviserande värderingskrasch. Antirasismen har kolliderat med radikalfeminismen och lämnat den senare i spillror.

Konsekvensen blir att två olika teorier, båda lika bristfälliga inför den komplexa verkligheten, idag måste tillämpas för att förklara våldtäkt och andra sexualbrott; könsmaktsordningen eller socioekonomiska faktorer - allt beroende på gärningsmannens hudfärg.

För patriarkatet anses paradoxalt nog kunna förklara allt från allvarliga metoo-övergrepp till minsta beståndsdel i relationen mellan könen, förutom när männen har sin bakgrund i världens mest patriarkala kulturer.

När Expressens kartläggning i våras visade att endast 1 av 43 dömda gruppvåldtäktsmän 2016?2017 har svenskfödda föräldrar gav vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker förklaringen; bristande integration, bostadstillgång och skolresultat samt maskulinitetsnormer som uteslöt prat och kramar.
[...]
Men inte alla män eller pojkar ses som fångna i de patriarkala mönstren eller är per automatik skyldiga. När exempelvis fem personer från ett HVB-hem på Gotland anhölls misstänkta för att ha gruppvåldtagit en rullstolsbunden kvinna 2016 anordnade de uttalat feministiska partierna V och Fi en opolitisk manifestation mot sexism och rasism istället för en politisk sådan mot våldtäkt och patriarkatet. (Männen släpptes i brist på bevis.)
[...]
Om idag var igår skulle vågen av vrede, kändismanifestationernas solidaritet och analyserna av patriarkatet även ha gällt gruppvåldtäkterna som ägt rum i Malmö, inte bara de sexuella övergreppen och trakasserierna på Stockholms kulturscener. Men bara tanken därpå skaver av förkastlig rasism. Det förklaras, som jag tidigare skrivit i SvD, av att dagens postkoloniala identitetspolitiska intersektionella vänsterfeminism inte kan renodla kvinnofrågor.

I den ideologiska dimman går inga andra förövare att urskilja än vita män och även gärningsmän ses som offer om de tillhör en underordnad minoritetsgrupp.

Ett vänsterfeminismens svek som också omfattar de grupper som ska beskyddas.

steigan.no/2018/07/darfor-vill-vansterkvinnor-inte-tala-om-valdtakterna/

Jag tror att du missbedömer dig själv.

Du känns som en desperat stackare mer än en "starkare psykiskt" person, du kan säkerligen vara starkare fysiskt. Men utan empati är faktiskt dina muskler mer till nackdel än fördel.

Stackars människa, stackars fördömande sate.

Visst skulle han kunnat anmäla, och samhällets lagar skulle kunna bli bättre, men du då? Du har även ett eget ansvar. Tror alla skulle kunna ta mer ansvar, inklusive kvinnorna själva.

Här är nu ytterligare ett exempel.
Förtrollning?? Vuxna kvinnor har faktist sin del i att ta ansvar för sin situation!

"Nu har han släppts från fängelset och hon är rädd för att hon kommer att gå tillbaka till honom trots allt våld.

? Det handlar om en förtrollning där man vill få kärlek och tröst av den som skadar en mest. Men jag förstår också att det kan bli min död, säger hon."

www.expressen.se/nyheter/krim/ellas-radsla-att-hon-ska-ga-tillbaka-till-sitt-valdsamma-ex/