Vi som plussat från tråden letrozol, PCO

Ja precis, det är nära. Och så har det känts sen tre veckor tillbaka typ xD

Enligt min egna beräkning borde bf ha varit typ 29 lov. Så inget stämmer med vad jag önskar och tror. Men så är det med barn har jag väl lärt mig nu!

Men skulle inte förvåna mig om bebis kommer 14 december, när mannen fyller 30! Dottern har ju sin födelsedag två dagar innan min ;)

Hur mår du? Börjat känna mer? :)

Har du några känningar än så länge?

Jag känner ingenting. Har några förvärkar per dag men det har jag haft i många veckor så det betyder ingenting. Men förra gången drog det igång med vattenavgång från ingenstans så man måste ju inte ha tecken på att det är på g heller.

Ska till bm imorgon, hade gärna fått en hinnsvepning men tydligen gör de inte det innan bf här.

Nja. Känner ju en del förvärkar. Kan pågå timmar ibland men aldrig att de liksom drar igång sådär som man vill. Förra förlossning var ju med start med vattenavgång, och då hade jag inte haft en enda känning innan. Så är lite nytt att tolka dessa förvärkar..

Nä precis. En förlossning är ju aldrig beräknelig haha!

Jaa, det samma som här. Fast här gör de vanligtvis inte hinnsvepning innen 41+0, vilket känns sjukt! Jag ska till bm på torsdag 40+3, då har bm lovat mig en hinnsvepning pga av foglossning och kraftiga förvärkar!!

Du kanske kan be bm kontrollera status pga av alla förvärkar iaf. Borde ju fungera :)

Nej, jag tänker också att det kan hända när som helst. Hade inte heller förvärkar sist, känns som att vi har rätt liknande upplevelser. Tycker också att det är svårt att tolka då en del av dem är såpass kraftiga att jag tycker de känns som förlossningsvården, men de blir aldrig många eller regelbundna tyvärr. Men hoppas att de i alla fall för någon nytta.

Det känns som att det kommer börja med värkar den här gången eftersom allt känns så annorlunda nu, men vem vet? Har bäddat med några lager handdukar under lakanet i sängen ifall vattnet skulle gå på natten i alla fall.

Ja, det var verkligen sent för hinnsvepning!

Får man gå över två veckor hos er? Här blir man igångsatt någon dag efter 41+0, men hoppas jag ska behöva slippa gå så långt för i så fall skulle barnet födas så himla nära julafton.

Jag kanske ska ta mod till mig och fråga. Tycker alltid det känns lite jobbigt att be om sådant där, men det hade ju varit väldigt spännande att veta hur det ser ut. Har dock förstått att det inte behöver betyda så mycket. Man kan ha omogen stängd tapp ena timmen och vara på gång att föda en timme senare, och har också förstått att man kan gå öppen några centimeter i flera veckor som omföderska. :(

Hoppas för oss båda att det drar igång på riktigt vilken dag som helst!

Jag har blivit mamma till världen mest fantastiska dotter. Hon kom igår kl 02.

Livet är nu komplett

Tack tjejer. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så lycklig. Jag är mamma! Äntligen, äntligen, äntligen kan jag säga det! <3

Ska försöka skriva lite om min förlossning, den var lite traumatisk men jag är ändå väldigt nöjd. Det hela började efter min första hinnsvepning på måndagen, lite sporadiska värkar som avtog efter två dygn samt MASSOR med slempropp (alltså typ 2 dl). Sen gjorde jag hinnsvepning nummer 2 på fredagen och var då inte så stor skillnad förutom att jag var nästan utplånad. Efter denna Börjar jag få grönt slem som rinner ut mig så ringer förlossningen (lördag fm) och får komma in på en undersökning. Då kom värkarna, när jag låg där på CTG, det riktigt onda jäklar. Hur som haver blir jag hemskickad och allt är som det ska. Några timmar senare, kanske vid 22 så har jag FRUKTANSVÄRDA värkar, jag skriker, gråter, panikar.. Men de kommer bara 1-2 på tio minuter, ibland med 15 min mellanrum. Jag åker iaf in igen jag och får en sovdos. Kan absolut inte sova, ligger och tar värkar hela natten och på fm ringer jag in igen och kräver starkare mediciner. Får komma in och är då 4 cm öppen! Tjoho!!!

Så till själva förlossningen, öppnar mig långsamt pga de oregelbundna värkarna (typ 1 var tionde minut) så de tar vattnet och då öppnar jag mig till 6 cm, hon hade även bajsat i vattnet. Sen slutar jag öppna mig och de väljer då att ge mig vörkstimulerande dropp och jag passade på att ta epidrual. Efter många timmar med värkar undersöks jag igen och det har stått helt stilla..fortfarande 6 cm. Börjar även bli lam på ena sidan och värkarna kommer tillbaka på andra sidan. Börjar skrika rätt ut av smärta. Visar sig att epiduralen har satts fel och narkosläkare tillkallas, han lyckas fixa till den och den värsta smärtan avtar. Då har jag öppnat mig till 7 cm MEN då börjar jag helt plötsligt få okontrollerade krystvärkar så hela min kropp börjar krysta (mitt i detta har det varit personalbyte så jag står utan personal i 1,5 h)? en bm hör mig skrika från korridoren och kikar in och agerar hjälte. Hon sliter upp min livmodertapp till 10 cm mitt i en värk så jag kan krysta. Efter 4 h med krystvärkar så kom min ängel äntligen ut men hon hade svårt med andningen? hon undersöks och får extra syre och mår ändå bra. Jag var världen lyckligaste! Jag fick ett enda stygn och mådde toppen, blödde knappt heller.

Senare under morgonen så fick hon ett superläskigt andningsuppehåll och blev blå!!10 läkare agerade på nolltid. Vilka superhjältar! Nu är vi hemma och hon verkar helt frisk, ska på återbesök imorgon och hoppas att allt ser bra ut då! <3

Tack tjejer. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så lycklig. Jag är mamma! Äntligen, äntligen, äntligen kan jag säga det! <3

Ska försöka skriva lite om min förlossning, den var lite traumatisk men jag är ändå väldigt nöjd. Det hela började efter min första hinnsvepning på måndagen, lite sporadiska värkar som avtog efter två dygn samt MASSOR med slempropp (alltså typ 2 dl). Sen gjorde jag hinnsvepning nummer 2 på fredagen och var då inte så stor skillnad förutom att jag var nästan utplånad. Efter denna Börjar jag få grönt slem som rinner ut mig så ringer förlossningen (lördag fm) och får komma in på en undersökning. Då kom värkarna, när jag låg där på CTG, det riktigt onda jäklar. Hur som haver blir jag hemskickad och allt är som det ska. Några timmar senare, kanske vid 22 så har jag FRUKTANSVÄRDA värkar, jag skriker, gråter, panikar.. Men de kommer bara 1-2 på tio minuter, ibland med 15 min mellanrum. Jag åker iaf in igen jag och får en sovdos. Kan absolut inte sova, ligger och tar värkar hela natten och på fm ringer jag in igen och kräver starkare mediciner. Får komma in och är då 4 cm öppen! Tjoho!!!

Så till själva förlossningen, öppnar mig långsamt pga de oregelbundna värkarna (typ 1 var tionde minut) så de tar vattnet och då öppnar jag mig till 6 cm, hon hade även bajsat i vattnet. Sen slutar jag öppna mig och de väljer då att ge mig vörkstimulerande dropp och jag passade på att ta epidrual. Efter många timmar med värkar undersöks jag igen och det har stått helt stilla..fortfarande 6 cm. Börjar även bli lam på ena sidan och värkarna kommer tillbaka på andra sidan. Börjar skrika rätt ut av smärta. Visar sig att epiduralen har satts fel och narkosläkare tillkallas, han lyckas fixa till den och den värsta smärtan avtar. Då har jag öppnat mig till 7 cm MEN då börjar jag helt plötsligt få okontrollerade krystvärkar så hela min kropp börjar krysta (mitt i detta har det varit personalbyte så jag står utan personal i 1,5 h)? en bm hör mig skrika från korridoren och kikar in och agerar hjälte. Hon sliter upp min livmodertapp till 10 cm mitt i en värk så jag kan krysta. Efter 4 h med krystvärkar så kom min ängel äntligen ut men hon hade svårt med andningen? hon undersöks och får extra syre och mår ändå bra. Jag var världen lyckligaste! Jag fick ett enda stygn och mådde toppen, blödde knappt heller.

Senare under morgonen så fick hon ett superläskigt andningsuppehåll och blev blå!!10 läkare agerade på nolltid. Vilka superhjältar! Nu är vi hemma och hon verkar helt frisk, ska på återbesök imorgon och hoppas att allt ser bra ut då! <3