Vi som försökt en längre tid - första barnet

Länge sedan jag skrev något och även länge sedan jag läst i tråden. Har liksom inte orkat. Och ny är jag på det mörkaste stället på länge. Igår var vi på sjukhuset och träffade läkaren igen. Vår remiss från kliniken har skickats tillbaka. Vi får ingen IVF. Pga att jag blev sjukskriven i våras. Stor del av mitt mående var ju just pga barnlöshet, ovissheten och så. Ja ni vet vad jag menar.. hela sommaren har jag väntat på att höra något, men inte fått veta ett dugg. Har sett att jag fått recept på sprutor och så så jag trodde det var på gång. Och så kommer dråpslaget. Dom vill ha ny remiss när jag mår bättre! Jag hörde knappt ett ord av vad läkaren sa efter han meddelat att det inte blir nåt nu. Lyckades uppfatta att han tänker skicka ny, men jag tror knte det går vägen. Han upplyste även om att när jag fyller 40 så avbryts allt. Det är inte allt för länge bort! Nu väntar jag på bim som borde vara den 10e. Har däremot inget stort hopp att det blev något. Hela denna situation börjar tära otroligt på både mig o min sambo. Jag förstår inte heller hur jag ska kunna må bättre av att INTE få hjälp, när det är barnlösheten som gör att jag mår dåligt.

Idag pratade jag med dom på reproduktionsmedicin angående vår ivf, då dom skulle ha möte förra veckan om vi ska få tillgång till vårdval, eller om vi blir tvungna att göra ivf:en hos dom pga min (ofarliga) njursjukdom. Vi hoppades ju på att få välja och slippa åka till Huddinge. Men återigen så säger dom att dom gjort bedömningen att vi måste komma till dom. Så nu är det väl helt utom vår kontroll. Det i sig känns jobbigt. Men det värsta är, när jag frågade om när vi kan börja, så sa hon att vi förmodligen inte hinner komma igång i år.

Detta gjorde mig helt förkrossad. Innan sommaren var jag ju inställd på sep-okt. Sen var jag inställd på okt-dec. Och nu så säger hon detta, med 0 värme i rösten. Jag har gråtit hela förmiddagen och kämpar tillbaka tårarna på jobbet idag. Känns fruktansvärt att ?vara i klorna? i ett system vi inte kan påverka. Önskar så att jag hade kapital för att gå och göra detta privat istället, så vi kunde komma igång, och slippa hela den där skiten! Är så trött, ledsen och frustrerad. 

Jag har bokat tid hos Her care nu och för att se om jag iallafall kan få hjälp med hormonbalans, ifall jag har det, vilket jag misstänker. Så hoppas jag bara på att det kan göra något för oss. Men allt känns så himla mörkt just nu. Vet inte hur jag ska ta mig igenom denna dagen på jobbet. Är helt slut. Men var borta en hel vecka för ett tag sedan pga förkylning och känner att jag inte orkar ta konsekvensen av att vara borta mer just nu. 

Fan va ni alla är starka som orkar kämpa <3

Själv har jag fyra missfall under 2-2,5 års tid i bagaget och fyller 35 snart. Hittar inget fel på utredning och får inte IVF eftersom vi ändå blir gravida en gång i halvåret (än sålänge?). Har dessutom PCO så får hålla på med Letrozol och ÄL-test varje månad för att pricka in rätt - och direkt efter missfallen har det inte fungerar vilket resulterat i långa cykler och ännu mer ångest än man redan har.

Jag har hittills visserligen mått riktigt dåligt i samband med själva missfallen men ändå orkat leva på som vanligt - jobba, träffa kompisar och innerst inne haft hopp/tro att det ska lösa sig. Nu börjar jag dock känna att jag gått in i en rejäl svacka. Känner mig deppig, livet känns meningslöst, jag börjar tro att det aldrig ska gå, ingen motivation att jobba eller göra nånting alls (men gör det ändå) och känner att jag nästan har gråten i halsen konstant. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta - just nu kretsar alla mina tankar kring sorgen att det inte fungerar och kanske aldrig kommer göra. Jag kan såklart prata med min kille om det. Ibland känns det bättre för stunden, men nästa dag är jag lika ledsen. Hur gör ni andra för att hitta energi, ork och hopp om framtiden? Känner verkligen att jag är på botten just nu :(

Åh vad jag känner igen mig i din situation. Att det fungerade så med missfall och ivf var inget jag visste, kände att allt mitt hopp till det nu bara försvann. Tycker det känns så konstigt att man inte ska kunna få ivf om man har haft missfall!

Åh vad jag känner igen mig i din situation. Att det fungerade så med missfall och ivf var inget jag visste, kände att allt mitt hopp till det nu bara försvann. Tycker det känns så konstigt att man inte ska kunna få ivf om man har haft missfall!

Tack fina du <3 Vad bra att du tyckte att det var informativt - det är så svårt ibland att sammanfatta allt, och att det som sagt kan vara olika för olika kliniker eller landsting. Kul att du också bor i Stockholm, då vet du säkert att det finns en hel del kliniker att välja mellan och det var inte helt lätt tyckte vi :) Så det är en jättebra fråga: hur väljer man mellan 6 olika IVF-kliniker?

Vi försökte att läsa på dels på respektive kliniks hemsida och så ringde vi till alla för att fråga hur processen ser ut hos dem, hur lång väntetid de har och om det är något de tycker att man ska tänka på. Efter att ha ringt till alla jämförde vi bemötande, hur proffsiga och erfarna de verkar utifrån samtalet och hemsidan, samt vad statistik och rekommendationer säger. Läste på lite här där det både finns statistik och patientupplevelser (under fliken öppna jämförelser hittar du patientnöjdhet): www.medscinet.com/qivf/arsrapporter.aspx 

Vi hade varit på en av dessa 6 kliniker för utredningen och tyckte att den läkaren slarvade så mycket att vi hellre sökte oss till någon av de andra 5. Självklart är det lockande med de som har kortast väntetid, men vi ville ändå välja en av de kliniker som vi hört mycket gott om, som gav oss ett bra bemötande och magkänsla, samt verkade vara bra på information och ha lång erfarenhet. De flesta kliniker har ju samma tillvägagångssätt och så, men jag tyckte ändå att det var bra att ringa till alla och få prata med dem för att se lite hur deras filosofi och inställning verkade vara :) 

Lite långt och svamligt svar, men du får gärna fråga mer om du undrar!