Jag kände att jag ville göra en "renodlad" första-barnet-tråd för oss som försökt lite längre, då jag personligen känner att jag både kan ge och få mest stöd i en sådan.
(Varje person får dock bedöma själva vad som är en längre tid)
Här kan vi stötta varandra i denna tuffa resa till <3 första barnet <3
Jag lägger även till en bim-lista så vi kan följa varandra <3
Kram till alla kämpar därute <3
Hej på er, igår påbörjade jag min fertilitetsutredning, jag gjorde vul och då så hon att höger sida såg bra ut men när hon skulle räkna äggblåsorna på vänster sida så kunde hon inte se för att det var som en skugga på den sidan? Vad kan det bero på? Någon som varit med om samma? Dum som jag var så frågade jag inte vad det berodde på men hon sa att det inte var en cysta iallafall
Hej och välkommen till ivf-klubben haha!
Roligt att ni är i gång och att det hittills känns så bra :) angående äggplocket kommer det självklart att kännas. Men jag upplevde det verkligen inte så illa som jag trodde. du känner när de lägger bedövningssprutorna i slidväggen på båda sidor att det ?spänner? som när man får en vanlig spruta i armen. Sen känner du när läkaren tränger igenom slidväggen men det var inte så smärtsamt eftersom man är bedövad.
Det jag tyckte kändes mest isåfall är ju när de suger ut blåsorna. Dock tyckte jag inte att det gjorde så ont heller men tror det beror på hur äggstockarna ligger osv, om det är lättillgängligt! De fyller på morfin hela tiden och så fort de såg på mig att de gjorde ont fick jag mer.
Försök att inte oroa dig! Det kommer gå så bra :)
Tusen tack för svar! Jag är nog lite av ett kontrollfreak och känner mig mycket lugnare när jag vet vad som kommer hända och iaf ha en liten aning om hur det kommer kännas. Jag blir lite extra orolig eftersom när min äggledare brast i våras så proppade dom mig full av morfin i ambulansen men det påverkade inte mig någonting. T.o.m sjukvårdaren blev chockad att ingenting bet på mig. Men jag tänkte jag ska prata med kliniken om det och se om det finns något mer man kan få om det inte fungerar. Tack igen snälla du för ditt svar!
Hej alla underbara tjejer!
Det var ganska längesen jag skrev här nu, men kände att jag behövde en paus från precis allt. Känner dock nu att jag bara behöver skriva av mig.
Känner att jag är på vippen att bli deprimerad på grund av allt detta. Varje liten sak som händer i livet just nu känns som att bestiga Mount Everest. Är konstant trött och gråter flera gånger i veckan.
Sen mitt i allt detta berättade min bästa vän igår att hon var gravid. Mitt på en restaurang. Min reaktion var att jag började gråta och sa "Förlåt, men jag kan bara inte hantera det här" och sen gick jag till toan och tjöt i 10 minuter. Sen var resten av kvällen rent ut sagt plågsam. Började gråta tre gånger och tillslut fick jag åka hem och jag hulkade och nästan skrekgrät i bilen hela vägen. Värst av allt är att hon blev gravid på första försöket.
Önska så att jag var i en annan situation i livet så att jag kunde glädjas med henne men just nu går det bara inte. Det är så fruktansvärt sorgligt allt.
Jag vet inte hur jag ska orka fortsätta. Hur fan ska man sluta må dåligt? Hur kan man tänka positivt i allt det här?
Ångesten äter verkligen upp mig inifrån.
Sitter här och hulk gråter. Jag har fram tills nu varit rätt okej i IVFn, känt att det får gå som det går och är meningen. Förra IVFn fick vi inga embryon till frysen och har tänkt att det inte skulle bli så denna gången. Trodde genuint jag var okej med det. Men nu fick vi brev om att ingen av våra 5 embryon har klarat sig till frysen. Är helt förstörd igen.
Det är så jävla orättvist. Folk som blir gravida naturligt. folk som får embryon till frysen. Är så jävla trött på att kämpa och vara olycklig. Allt känns nu helt hopplöst, igen, precis som de gick förra gången. Varför skulle detta embryot klara sig om de 9 andra inte gjort det? Får återgå till att hulk gråta och tycka livet är orättvist.
Sitter här och hulk gråter. Jag har fram tills nu varit rätt okej i IVFn, känt att det får gå som det går och är meningen. Förra IVFn fick vi inga embryon till frysen och har tänkt att det inte skulle bli så denna gången. Trodde genuint jag var okej med det. Men nu fick vi brev om att ingen av våra 5 embryon har klarat sig till frysen. Är helt förstörd igen.
Det är så jävla orättvist. Folk som blir gravida naturligt. folk som får embryon till frysen. Är så jävla trött på att kämpa och vara olycklig. Allt känns nu helt hopplöst, igen, precis som de gick förra gången. Varför skulle detta embryot klara sig om de 9 andra inte gjort det? Får återgå till att hulk gråta och tycka livet är orättvist.
Vet inte ens vad jag ska säga, bara såååå ledsen för er. Finns det något svar på varför de inte klarar sig? :( med tanke på att de ändå va fem st?
Stor kram. Vi finns här <3 ta din tid
Sitter här och hulk gråter. Jag har fram tills nu varit rätt okej i IVFn, känt att det får gå som det går och är meningen. Förra IVFn fick vi inga embryon till frysen och har tänkt att det inte skulle bli så denna gången. Trodde genuint jag var okej med det. Men nu fick vi brev om att ingen av våra 5 embryon har klarat sig till frysen. Är helt förstörd igen.
Det är så jävla orättvist. Folk som blir gravida naturligt. folk som får embryon till frysen. Är så jävla trött på att kämpa och vara olycklig. Allt känns nu helt hopplöst, igen, precis som de gick förra gången. Varför skulle detta embryot klara sig om de 9 andra inte gjort det? Får återgå till att hulk gråta och tycka livet är orättvist.
Jag tänker att jag kommer fråga kliniken inför en ev tredje rundan. Men eftersom de inte är genetiskt testade, allt befruktades normalt, slemhinnan såg bra ut mm tror jag tyvärr inte att vi kommer få ett svar. Men kommer absolut vilja ha någon form av diskussion om det.
Det tycker jag absolut! Jag tycker det låter konstigt om så många klarade of till dag5 men sen inte nerfrysning? Känns som de måste finnas någon anledning?