Stannade pappan på BB vid andra barnet också?

Olika, vi har varit på två ställen. Ena stället fanns en privat vårdgivare på samma sjukhus som bb där man fick vara. Som ett hotellrum. Ingick mat, husrum och sköterskor.

Andra stället så fick vi eget rum, alla blev erbjudna det. Mamman fick mat medans jag fick betala hotellhyra och lösa maten själv.

Lätt värt pengarna. Tror det var någon femhundring eller två per dygn. Inte hela världen.

Ja! Men vi har 11 år mellan barnen så vi installerade äldre killen hos farföräldrarna och sen bodde han där den veckan som vi låg på BB. Jätteskönt. Han kunde gå i skolan som vanligt,  var trygg med dem och sen hämtade pappan honom att besöka oss ett par ggr. 

Det beror väldigt mycket på var man föder. När vi fick vårt andra barn fanns ett patienthotell där "andrabarnsföderskor" bodde på en våning med mindre personal, dvs behövde vi hjälp kunde vi ringa men ingen kom och kollade annars. I alla rum finns en ordentlig säng till mamman och en utbäddningsbar soffa/fåtölj till pappan (liksom tv, dusch och toalett). Även syskon fick lov att sova där, men eftersom vi valde att åka hem efter en natt blev det aldrig aktuellt. Även om vi stannat längre (vi fick om vi ville) hade vi inte valt att ta dit syakonet för övernattning, men pappan skulle stannat. Äldste sonen sov över hos farmor och farfar vilket han gör ritt som tätt ändå :)

TS, första barnet var vi inlagda fem dygn och pappan sov där tre nätter tror jag. Han åkte hem emellan för att skotta snö och elda för att hålla uppe värmen i huset då det var närmare 30 grader kallt - det ville vi inte komma hem till med en nyfödd :)

Andra barnet ville jag åkt hem samma dag, men de ville att man skulle stanna ett dygn så vi blev kvar en natt. Storebror fick komma och hälsa på med farmor o farfar och åkte sedan hem med dem igen.

Jag tänker såhär - trivs syskonet att sova med far-morföräldrar eller någon annan närstående? "Skola in" övernattning hos någon barnet är trygg med. Hos oss har barnen sovit borta sen de var 1.5 år ungefär och de har tydligt visat att de vill detta. Men självklart har "inskolning" tagits i barnens takt. Om barnet trivs och har det bra - låt pappan stanna kvar om det är vad ni vill. Är barnet ovan vid att sova borta, och inte helt trygg med barnvakten - då åker pappan hem och löser av.

Han åkte hem till syskonen med barn 2-4.

Stannade typ 5-6 dagar med tvåan, 3 dagar med trean och 1 dygn med fyran.

Men det kändes helt klart som att han behövdes bättre på hemmaplan.

Vi har aldrig fått legat på BB med första blev vi placerade på patienthotellet i 2 dygn, där var pappan med hela tiden. Men andra sa de åter igen att vi skulle få en plats på patienthotellet och vi valde därför att åka hem direkt efter förlossningen. Kom in vid 01.45, hon är född 02.00 och vi kom hem 07.30 så storebror hade inte änns märkt att vi var borta.

Alla gör såklart som de vill, men jag förstår inte resonemanget att det vore "riktigt hemskt" för en nyfödd bebis att pappan inte sover på BB, utan istället sover hemma med det äldre syskonet?

Den nyfödda känner sig knappast lämnad, särskilt som mamma är kvar tätt intill och nära...

Eller är det dina egna känslor du syftar på?

Troligen de egna känslorna, att man vill vara med under sitt barns första dygn. Knappast något konstigt eller fel med det..

Förhoppningsvis har äldre syskon andra närstående som de fått möjlighet att knyta nära band med och mår alldeles utmärkt även om mamma och pappa sover borta några få dagar/nätter.

Det låter nästan som om du "skämmar" kexsmula och andra föräldrar som tycker det är viktigt, men jag hoppas jag missuppfattat det.

Både han och jag ville att han så snabbt som möjligt skulle åka hem till storasyskonet som i just det läget behövde honom mer än vad jag och bebisen gjorde.

Vi låg iofs inte kvar i 4 dagar, men 1½ dag och under de dagarna var pappan hemma med storasyskonet. 

För oss blev det komplikationer så jag blev inlagd på IVA och sedan BB, lillen kördes till neo och där fick pappa vara med i 6 dagar innan han åkte hem till jobb och storebror. Då var jag så pass stark igen att jag kunde bo på föräldrarum i de ytterligare 4 veckor som jag och bebisen var kvar. Storebror var hos farmor och farfar medan vi båda var på sjukhus och hade det toppen, så för vår del hade pappa kunnat vara kvar på BB även om allt hade gått som det skulle.

På det BB jag måste föda på (har en kronisk sjukdom de vill övervaka) så fick inte pappan stanna igentligen vid nr 2. Men så ångrade de sig för mina värden var rätt dåliga och han behövde "passa" mig så då fick han stanna 1 natt. De har bara familjerum som främst är till för förstföderskor och kostar 250 kr/natt. Annars är det delat rum med en annan mamma.

Jag åkte hem efter 2 dagar med båda efter akutsnitt och varenda gång jag skrevs in på BB sa de att jag inte fick stanna mer än 2 nätter och varenda gång ville de inte jag skulle åka hem när det var dags.. Med andra grät jag så illa för jag längtade efter vårt första barn att barnmorskorna fick övertala läkarna att skriva ut mig.

Dock hade jag behövt pappans hjälp då jag blir rätt kass i kroppen efter snitten. Och vår äldsta var överlycklig av att få sova hos sin moster och saknade inte oss alls (då 2 år).