Dåligt äktenskap sedan vi fick barn
Jag och min man har en dotter som är ett år. Vi har levt ihop i sju år. Vi har alltid varit mån om varandras känslor, hjälpts åt med det vi kan för att underlätta och älskat varandra enormt. Men sedan vi fick barn har allt förändrats. Sakta men säkert har vi börjat tappa känslor för varandra. Det enda vi gör är att bråka nästan hela tiden. Jag har förvandlats till någon som jag inte känner igen, är ständigt arg för att jag inte får tillräckligt med hjälp med hushållet och barnet, och han flyr hemmet konstant eftersom han inte orkar bråka. Det har blivit en ond cirkel. Jag känner ibland avsky när jag tittar på honom. Jag känner mig lurad in i föräldraskapet. Det känns som att bara mitt liv har förändrats, medans hans liv är detsamma. Han får vara den glada pappan någon timma om dagen medans jag drar 90% av lasset. Det är jag som är uppe med henne på nätterna, tidiga morgnar, matar, badar, tröstar, städar, leker och allt däremellan. Visst jobbar han men när han inte gör det är han ute med vänner eller ligger i sovrummet och tittar på tv. Han kan impulsivt välja att inte komma hem efter jobbet för att istället kolla på en fotbollsmatch hemma hos en kompis. Allt sånt fick jag ge upp när vi fick barn. Vi rör inte ens varandra längre. Hur länge ska man stå ut? Finns det någon annan som har/haft ett riktigt tufft äktenskap sedan man fick barn? Vad ska jag göra? Jag orkar inte vara arg eller ledsen längre.. jag vill vara en glad mamma.. jag älskar min dotter och jag vill inte att hon ska behöva leva med föräldrar som inte står ut med varandra. Snälla hjälp.
