Spucks skrev 2022-01-03 12:36:35 följande:
Homosexuella kan få barn med andra, det är ju inget problem. Det finns folk (inte enbart homosexuella, utan även heterosexuella som saknar partner) som vill ha barn och som aktivt letar efter "co-parents", alltså de får barn tillsammans utan relation. Barnet känner då såklart båda biologiska föräldrar och kanske lever med flera (tex. växelvis hos 2 pappor och 2 mammor).
När det gäller insemination av okänt donator är det inte automatisk så att barnet lider. Jag har en kompis som har gjort det, barnet är nu 7 år och vet hur hon kom till och det pratas med uppskattning om mannen som var så snäll och hjälpte mamman som så gärna ville ha ett barn.
Däremot hat jag 2 barn som växer ut utan pappa, för papporna inte bryr sig. Det är nog mycket värre för ett barn att kommer till på "vanlig" sätt och ha en förälder som skiter i det, än att ha en spermdonator som pappa.
Annars är jag med dig, barn borde känna sina biologiska föräldrar och ha kontakt med dem om det är möjligt. Och jag är också totalt emot konceptet av surrogatmammorna, om det inte handlar om en närstående kvinna som även efter födseln har kontakt med barnet. Barnet knyter an till mamman redan under graviditeten och det är traumtisk för en bebis att separeras från sin mamma.
Ja, men även om personerna är heterosexuella (som t.ex. Ebbas pappa - 11-åriga Ebba som dog i terrordådet på Drottninggatan för några år sedan, och som söker en kvinna att bara skaffa ett nytt barn med men inte leva ihop), så tycker jag att det är märkligt! Jag skulle aldrig ställa upp på något sådant. Jag anser att det ska gå till så, att man blir kära i varandra, man flyttar ihop (i idealfallet gifter man sig även) - och sedan kommer barnet. Som en frukt av föräldrarnas kärlek till varandra.
OM jag inte hade kunnat träffa en karl att älska, och hade gått in på en sådan överenskommelse enbart för att få barn, så hade jag ändå velat avtala om att vi skulle låtsas vara ett älskande par ett tag. Och sedan separera, som många par gör under barnets första år, för att hela situationen blir för överväldigande. Jag skulle i alla fall vilja, att mitt barn skulle tro att dess far och jag en gång hade varit ett par, som hade älskat varandra.
Och om själva avelsen inte sker på naturligt sätt, utan med hjälp av en mugg och en spruta, så blir det för mycket "Frankensteins monster" över det. Det finns så många människor här i världen ändå, som känner sig annorlunda och avvikande och som att de inte hör till mänskligheten. Man måste inte skapa fler alldeles medvetet...
Men alltså, den sjuåriga flickan måste ju spela med, för att hennes mamma är allt hon har. Du vet inte hur mycket hon längtar efter en pappa innerst inne, och kanske alltid kommer att längta...