Hur ofta dricker du alkohol så du blir full?

Salongsberusad 1-3 gånger om året, annars funkar lika kanon numera för mig ????

Inget svarsalternativ passade in, men innan barn så kanske 2ggr i månaden vid festtillfällen.

Efter barn så kanske 2-3 ggr på ett år. Nu är jag gravid i v.21 så lär väl dröja ett tag tills nästa gång.

Däremot så kan jag ju ta ett glas vin nån gång till maten eller när barnet sover och jag sitter och äter godis framför tvn på helgen, men nu blur det bara godis

Är kvinna. Tar ofta ett par glas vin på helgen och blir lite salongsberusad, inte alltid en gång i veckan kanske. Men mer än en gång i månaden.

Vad är definitionen utav full? Att man inte kan stå upp?

Dricker mig aldrig full någonsin, finner inget intresse i det.

Däremot blir det något gott att dricka då och då när lusten faller på. 1-2 glas per tillfälle.

Full, då tänker jag onykter. Mer än salongsberusad men inte så att man blir jobbig och pinsam och tappar omdömet helt. Man klarar sig själv utan att behöva ha en kompis stöd

Att inte kunna stå upp, vara odräglig, behöva hjälp och tappa omdöme, då tänker jag liksom dyngfull, snefylla, betydligt värre än att endast bara full. Du behöver hjälp in i taxin och att kanske till och med ta dig hem.

Det är min uppfattning, sen ses det ju alltid olika.

Har nog aldrig supit mig så full att jag inte kunnat ta hand om mig själv. Men tyvärr har jag varit med om att det spårat ut någon gång med minneslucka som följd vilket jag upplever som otroligt dåligt och har skämts som en hund för det och lovat mig själv att aldrig röra alkohol igen. Och det vet vi ju hur det går.

Berusad blir man väl varje gång man dricker?
Kan ju räcka med ett glas öl eller vin så kommer ju ruset smygande och fyller kroppen med avslappning och lycka. Vad är poängen annars med alkohol?

Har verkligen svårt att förstå att det existerar någon människa på denna jord som inte njuter av berusning...med undantag de som är livrädda för att tappa kontrollen.

Att berusa sig är ju det underbaraste som finns...sex, alkohol, ett par bloss av en joint, nyförälskelse, djupmeditration...finns ju mycket som kan berusa en.

Så sorgligt att läsa. Även om jag själv dricker väldigt lite har jag inte svårt förstå att man kan självmedicinera med alkohol eller andra droger för att stå ut med nedstämdhet och sorg (även om det i sin tur kan leda till annat negativt så jag skulle verkligen inte rekommendera det). Livet kan göra väldigt ont, det vet jag och jag dömer ingen. :/

Du har min medkänsla och jag hoppas du såsmåningom ska få må bättre.

Vänligen,

/flygrl

Jag upplever det inte alls som njutningsfullt.

Det är obehagligt, jag blir yr, mår illa och får ont i huvudet.

Jag brukar uppleva berusningen som njutningsfull men när berusningen börjar gå över får jag ofta en väldigt obehaglig ångest.

Jag avskyr dessutom att vara bakis och speciellt om jag mår illa för jag har så svår emetofobi så jag är väldigt försiktig med alkohol.

Det är inga problem för mig att leva utan alkohol för jag längtar aldrig efter att bli berusad.

Bakfylla är vidrigt, instämmer. Berusningen är liksom himmelen och bakfyllan helvetet. Brukar tack och lov sällan bli bakfull och vet när jag ska stoppa för att förhindra det.  Älskar vara berusad men kan bli det även utan alkohol eftersom jag är sinnligt lagd.

Är aldrig onykter. 
Dricker ett glas vin till maten några ggr i veckan, det är allt. Kommer aldrig vilja vara  berusad igen, det är inte kul dagen efter. 

Jag är aldrig full, och jag kan inte heller minnas när jag köpte mig något på systemet. Alkoholen ingår ju helt enkelt inte i mina vanor.

Dricker ganska mycket ändå om man räknar enheter. Kan dricka sex öl och nån whiskey på lördag, lite mindre fredag. Men tar inte mer än en i timmen, oftast blåser jag 0 så hade kunnat köra på det jag dricker ändå (gör det dock inte)

som högst finns det nöje i lite salongs, fylla får jag fan inte ut något av längre

Påverkas extremt lite av sprit, som min son sa efter vi varit på en fest, pappa varför blir du inte full, jag ser ju att du dricker men du blir inte som en del andra... så har det varit hela livet. Lite tråkigt kanske men...

Jag dricker sällan särskilt mycket, inte mer än en flaska eller två. Däremot reagerar jag ofta på att de runtomkring mig dricker alldeles för mycket, då de blir alldeles suddiga av all sprit.

Aldrig sedan jag fick barn. Tidigare kanske någon gång per år. Fast egentligen inte efter jag fyllde 30. "Kroglivet" slutade vara kul när jag var kring 21-22 kanske, och dricka hemma, tja, det är väl inte så kul. En öl till pizzan får räcka. 

Dricker inte alkohol längre. Gjorde det förr så jag blev full kanske en till två gånger i månaden. Blev för det mesta full hemma då jag avskyr klubbar och annat liknande skit. Insåg dock att det inte var värt att supa hemma, så jag slutade med alkohol helt. Sparar en del pengar med.

Alltså en ganska stor konsumtion - regelbundet berusad varje månad förut.