Berättade att jag var otrogen.

Saker kan hända och man är inte mer än människa. Så ja, du har rätt att vara ledsen. På grund av situationer som din, tycker jag inte nödvändigtvis att man behöver berätta ETT misstag - ett misstag är ett misstag och jag kan tycka det är onödigt att bryta upp en hel familj för det. Straffet för den skyldiga blir att ensam få ta hand om sitt dåliga samvete, med all rätt. 

Ja, vi har ett hus. 

Men det är inte väsentligt nu för att vi har inte hunnit med att prata om praktiska detaljer ännu. Hur marknaden ser ut bryr han sig inte om. 

Jag har inte vågat att fråga honom om hur han har tänkt sig med allting. Vi har skickat in en gemensam skilsmässoansökan och han har sedan inte sagt något mer om vad vi gör härnäst. 

Jag är beredd på att vänta på honom och även beredd på att flytta in till en lägenhet och bli ensamstående mor. Oavsett vad som händer måste jag acceptera att jag gjorde ett val som ger ödesdigra konsekvenser. 

Jag avser att vänta in honom och höra vad han vill egentligen. Jag tror att han behöver smälta nyheten och resonera med sig själv i ett par dagar eller veckor. 

Utgången kan likväl bli en skilsmässa och att vi säljer huset. Först då får jag försöka gå vidare och börja om på nytt. 

Tycker ni att jag ska försöka prata med honom när han kommer hem ikväll? Hur ska jag förhålla mig till honom härhemma? 

Jag är en 35 åring kvinna som har varit tillsammans med min man i 15 år, varav 8 år som gift. Tillsammans har vi två barn, 8 år och 11 år. 

Som rubriken, jag har gjort mitt livs största misstag och låg med min arbetskollega en gång och vi hade pratat med varandra i ett par veckor. Saker och ting ledde till ett dåligt ligg. 

Berättade det för min man i söndags och av självklara skäl vill han skiljas. Jag mår förfärligt dåligt av det här och ångrar mig sinnessjukt mycket. Önskar mest av allt att han förlåter mig och att vi tar oss igenom det här tillsammans. Men jag förstår samtidigt att jag kan inte begära det från honom. 

Har jag rätt till att må dåligt? Kan jag förlåta mig? Hur går vi vidare?