Berättade att jag var otrogen.

Enligt diverse enkäter så är otrohet vamligt i minst hälften av alla förhållanden. Men läser man på Familjeliv skulle man kunna tro att 99 % här tillhör en religiös sekt där otrohet är det  mest ovanliga som finns.

Självklart är det inte roligt att bli bedragen, men för mig är inte sex den värsta otroheten. Om otroheten leder till att ekonomin och tiden med familjen påverkas då har man sjabblat till det.  Jag har förstått att min man varit otrogen och det tog mig ett antal år  och jag ville ge igen, och det kanske man får räkna men. Sexuell otrohet skulle inte få mig att skiljas, det är hur känslorna är för den man är otrogen med som påverkar.

Berättar man om sin otrohet så gör man det för att lätta på sitt samvete, men det kanske man inte förtjänar. Vissa saker är bättre att inte berätta och man får leva och förhålla sig till sitt samvete. 

Läst vad du skriver.
Får känslan av du kan tillåta honom precis vad som bara han förlåter dig. 
Ni har barn tillsammans o där ligger ert ansvar vad du gjort o han känner är envars problem. 
Lättast hade varit om om inte hänt. Men där ni är nu så är de ingen återvändo. 
Han måste få tid o fundera på vad han önskar göra med resten av sitt liv.  Oavsett vad du känner tänker o vill.
Men priset för o fortsätta kan vara högre än du är beredd o betala. Glömma o förlåta finns inte han kommer minnas detta för alltid.
De kommer påverka er vardag många år framöver de kan jag lova.
Kärleken är evig men föremålet är skifftande.. 
De du ska göra är o ta dig en funderare  om du vill leva i en relation där han närhelst de passar dra upp detta som svarte petter vid era oegentligheter...
De råd jag hade gett är nog att ransaka dig själv o fundera på om du är villig o betala de du gjort eller ta tag  ditt liv o lev de med barnen tills nästa man kliver in i ditt liv. För detta har ett högt pris. 
Satt själv i samma gummibåt som din man. Blev bedragen o vi lova guld o gröna ängar osv... men så fort vi blev oense kunde jag häva ur mig hennes misstag. Blev jag som lämnade o gick vidare.. 15 år efter kan vi prata som folk igen o e glad för mitt beslut.  

Kan inte citera Hustru men +1 på den. 

Otrohet är något många måste hantera någon gång  eftersom det är mänskligt att falla för fler. Men i flertal svar låter det som det är ett Brott som har planerats och genomförts av en kallblodig usel människa. 

Att berätta innebär kanske lite lättat samvete för egen del men stjälper kanske hela världen för partner och barn. Först då uppstår den riktiga skadan.

Lev med dåligt samvete hade väl varit straff nog. 

Jag tänker att det var jättebra att du berättade och att du faktiskt lät det komma fram tämligen omgående och nu faktiskt ger din make en chans att bearbeta samtidigt som du bearbetar det som hänt.

Jag tänker att du inte är den förste som gjort ett misstag och vissa misstag ger konsekvenser som man faktiskt inte kan veta, utan mest ana. Otrohet är något som många faktiskt inte kan acceptera och som är en sådan där vändpunkt som gör att förhållanden spricker eller förändras.

Jag tänker att just nu ser du din fantastiska man ur ett perspektiv, men otrohet och kris kommer visa andra delar av honom. Precis som han fick se en del av dig, du knappt trodde fanns.

Jag tänker att du bör boka stödsamtal för egen del och om några veckor fråga din make om han vill gå i rådgivning för att få stöd i er separation. Naturligtvis kan du vara tydlig om att du vill fortsätta tillsammans, men respektera vad han säger.