Folk gör olika men om det är så gammalt barn så måste man i takt med ålder, få viss frihet, tycker jag. Kan man ta sig till/från det man ska själv så behöver ju ingen vuxen plötsligt hoppa upp och göra en massa saker "extra".
Jag lever i bonusfamilj och det har varit många olika faser i hur barnen bott. Från att flytta ihop och ha varannan veckas-liv med alla barnen, till att några av hans började bo på heltid hos oss (pga otroligt strul hos mamman), samt att mina ibland körde olika veckor under en period (alltså ett barn här, ett hos pappan), och vissa ungdomar provat 2-veckorsperioder. Man måste helt enkelt vara flexibel när saker sker i barnens liv. I vårt fall hade det varit katastrof om jag som bonusförälder sagt att hans barn inte kunde bo här på heltid, när de verkligen behövde det.
Sedan finns det fall där jag verkligen förstår att man håller på det uppgjorda, att det tex är varannan vecka som gäller. Det är fall när det är typ svängdörrar annars. Att man inte har en aning om hur många som är på plats till middagen, man vet inte hur mycket mat man ska köpa under veckan osv, och där man bli uppbunden för att barnen behöver skjuts till olika saker. Det kan gälla yngre barn men en så gammal person som din son bör ju kunna sköta det mesta själv.
Mina beskrivna exempel är ytterligheter och stämmer inte på er, TS, men jag ville konkretisera hur det kan se ut. Jag tänker hos er, att om det bara är ibland sonen vill stanna någon dag extra så måste din sambo acceptera det. Det är ju "inget" jämfört med de scenarior jag beskrivit ovan.
Så länge det inte handlar om att sonen väljer "fel" umgänge och börjar festa och ta droger och lättare kommer undan med det hemma hos dig, så ser jag inget problem med att en 14-åring ibland är en dag mer här eller där.