Hur gick det för er ofrivilliga pappor?

Men vad är det du inte förstår?

Om inte föräldern medverkar till att tillgodose barnets av ungänge med den andra föräldern så är det ungängessabotage. Man har då brutit mot Föräldrabalk (1949:381) Kap6 §15-15c, som faktiskt är en lag. Nej, man blir inte åtalad eller dömd för ungängessabotage men det ligger en i fatet vid en vårdnadstvist. 

Så nej, det är ingen falsk dynga som sprids utan sannerligen information som står i lagen, Föräldrabalk (1949:381). Som är en lag för att barnet bla ska få umgänge med båda sina föräldrar. Den paragrafen är till för barnets bästa. 

Jasså så lägga fram fakta är samma sak som att sprida dynga nu också, enligt dig? 
Jag tänker aldrig sluta att sprida fakta, bara för att DU väljer att anse att det är dynga.

Sedan så sitter du medvetet och direkt LJUGER med,
jag har aldrig, och kommer aldrig, att hävda att systemet toppen. 
Du anser ju att folk inte skall sprida dynga,. Men uppenbarligen är det helt okey med att sitta och direkt ljuga om vad folk skriver.

Jag bryr mig inte om att du har "kämpat" i några år med detta.
Jag har själv 18års erfarenhet, med just umgängessabotage, fast på ett annorlunda sätt än det du tar upp om och driver i denna tråd.

Så jag har 18års erfarenhet av just umgängessabotage. Men det var från pappans sida då pappan inte ville träffa sonen. Sonens pappa gjorde således brott mot lagen Kap 6 §15-15c, med sitt umgängessabotage. 
Man kan sabotera umgänge med ett barn på flera olika sätt. Jag hoppas att de inte blev för svårt för dig nu att inse att umgänges sabotage kan se olika ut.

Så jag kan säga redan nu att du kan spola ditt patetiska snack, om att du kan plocka ned mig på alla plan.

Och vill du fortsätta med att diskutera umgänge och umgängessabotage, så kan du väl för fan starta en egen tråd om det i stället för att kapa TS tråd och driva den till OT till varje pris. Är det så svårt för dug att göra detta?

Men men som sagt. Jag har lovat TS att inte går mer OT.

Slut ljuga menar du.
Som jag tog upp med mitt barn, andra gången soc fråga ut henne, vägra hen o samarbeta, hen svara inte på en enda fråga soc ställde, varav jag böna och bad rätten att få med denna 8 åring till rätten. men jag vägrades. även barnet försökte få tillbaka kontakten med mig.
Rätten dömde istället samarbetsproblem, att detta är inte för barnets bästa, en konflikt som pågått länge nu, barnet har rätt till en trygg uppväxt.

Soc skrev mig som en psykopat istället. som med fler pappor jag berättat om även Danne som berättat sin historia.

Jag bryr mig inte om att du har "kämpat" i några år med detta.
Jag har själv 18års erfarenhet, med just umgängessabotage, fast på ett annorlunda sätt än det du tar upp om och driver i denna tråd.

Så jag har 18års erfarenhet av just umgängessabotage. Men det var från pappans sida då pappan inte ville träffa sonen. Sonens pappa gjorde således brott mot lagen Kap 6 §15-15c, med sitt umgängessabotage. 

Ja man blir ju lätt avskräckt här att ens försöka få träffa barnet sen. När jag läser alla skräckhistorier här. Orka! Jag kommer  inte att strida om nåt när det gäller ett barn som jag faktiskt inte ville ha från första början men har väl med kuratorn hjälp kommit fram till att jag ändå vill försöka ge det en chans. Ska mamman sen förhindra mig och strida en massa ja då väljer ju hon på så sätt också bort att ha en pappa till barnet. Vilket hon kanske vill? Men det kan ju vara mot barnets vilja i framtiden? Så vilken rätt har hon i det? Orkar inte riktigt med alla dessa superlånga inlägg med massa paragrafer. Ni tappar mig då tyvär. 

Men det finns ingen lag som tvingar en pappa/mamma att ha umgänge med sina barn.
Sköter man inte om sina barn kommer soc o hämta dom.

Du måste slut ljuga om hur allt fungera, det blir bara pinsamt.

Det gör du hel rätt i att strunta i de inläggen som du nämner här, då det är inte riktade till dig direkt heller utan mer replik på den andra som dömer ut ditt EX baserat på noll (0) grunder, då ingen av oss känner ju henne (kvinnan du hade sexuell förbindelse med) som skriver här. 

Men som svar på din fråga, med en liten tvist.
Ingen kvinna (eller man) har någon rätt att hindra barnet att umgås med sin andra förälder pappan (mamman).
Det många glömmer bort är att barnet kan faktiskt polisanmäla sin mamma (pappa)  för att det begår lagbrott mot umgänge. Jag kommer inte i håg namnet på brottsrubriceringen, det blir då. Nu vet jag inte om det har hänt, men det är barnets rätt att kunna stämma sina föräldrar om de bryter emot någon lag. Självklart så måste  u barnet nå en viss ålder för att kunna göra detta av hm..., naturliga skäl (som ålder för exempel).

Ja man blir ju lätt avskräckt här att ens försöka få träffa barnet sen. När jag läser alla skräckhistorier här. Orka! Jag kommer  inte att strida om nåt när det gäller ett barn som jag faktiskt inte ville ha från första början men har väl med kuratorn hjälp kommit fram till att jag ändå vill försöka ge det en chans. Ska mamman sen förhindra mig och strida en massa ja då väljer ju hon på så sätt också bort att ha en pappa till barnet. Vilket hon kanske vill? Men det kan ju vara mot barnets vilja i framtiden? Så vilken rätt har hon i det? Orkar inte riktigt med alla dessa superlånga inlägg med massa paragrafer. Ni tappar mig då tyvär.