Exmaken dricker

Det är 3 som är tonåringar och nästan tonåring och 2 under 10 år.

Barnens ålder är av stor betydelse där, så tala gärna om hur gamla övriga barn är. 

Jag har haft samma problem, mina barn var 11 och 9 när vi skiljdes. Exet skötte sig dock i regel under veckorna, så det var mest helgerna som var problemet. Och det fick jag först veta flera år senare. Barn är ofta lojala där och säger inte alltid som det är. 

Det där är svår, Oftast är det ju så att ex-partnern inte direkt gör något allvarligt, så att man skulle kunna förhindra att han har barnen hos sig. Utan istället lever de med oro över att pappa dricker. Och det kan du ändå inte göra något åt. Det där bör du avväga innan du hetsar myndigheter på honom. Du kommer antagligen inte kunna påverka något, men han kommer inte att lita på dig för att du har anmält honom och då får du veta ännu mindre. Det är det som är svårt. 

Min dotter slutade också bo hos pappa som 15-åring. Ett tag i alla fall. Om den äldsta gör det så blir dock nackdelen att de yngre syskonen inte har någon som är lite äldre och har bättre koll på läget. 

Tack för ett bra svar, vi verkar ha samma problem och tänka lika. Barnen sa inget under flera år men nu släppte proppen när stora flickan berättade, då vågade de yngre också. Tydligen har han även kört dem påverkad säger 13 åringen. Jag vill ju att de stora ska kunna ha lite koll, nackdelen med att skilja sig är ju att jag slipper skiten men jag lämnar barnen i det.

Jo, jag vet. Det är svårt. Jag kände också det - att jag slipper honom, men barnen får stå ut med det. Samtidigt så har han ju en annan relation till barnen. Jag har i flera år frågat mig om och om igen - hur nära gränsen är det här? Dvs. där jag måste ingripa, anmäla honom nånstans, osv. Samtidigt har jag sett andra fall där soc inte har ingripit och där föräldrarna supit värre. Så, då kan man ju räkna ut att chanserna inte är så bra att man uppnår något positivt med det. 

Jag tyckte ändå till slut, om och om igen, att det var bättre att jag kunde kommunicera ganska öppet med honom. När dottern inte ville komma till honom så skyllde han inte på mig och om barnen klagade över något så kunde vi faktiskt prata om det utan att han kände sig anklagad direkt. Och i regel så var det då också så att t.ex. dottern försökte få någon fördel där. Dvs. jag började ofta samtalen med "jag vet att du bara vill barnens bästa och du har säkert inte gjort något större fel där, men C. säger....." 

Och det funkade. Men som sagt, det hänger på om man generellt kan lita på honom, trots missbruket. Och hur långt missbruket har gått. Det är också så olika, hur allvarligt det drabbar folk, hur mycket de förändras av det. Jag vet ju inte hur 
ditt ex är. Det vet nog bäst du. Och kanske andra som känner honom - du kan alltid höra runt hos andra.

Och ett tips: Jag gick med min dotter på ett AA-möte, när hon var i en fas där hon led av det. Det var fantastiskt för att alla dessa vuxna som har erfarenheten av missbruksproblem (en del var torra, men långt ifrån alla) var så himla gulliga mot henne och gav henne en massa tips. Jag var bara med som stöd. Men det var mycket positivt. Det finns ju också stödgrupper för anhöriga, men det var dottern sedan ändå inte intresserad av. 

Fast att säga sådär är lite fel tycker jag. Förstår hur du menar. Men barnet vill troligtvis träffa sin pappa. det är han som ska skärpa till sig. 

Åk dit när han är full. Skaffa bevis på något vis. Vet du att det är om kvällarna eller helgerna så åk dit då. Gör vad som krävs. Säg ifrån också. Men säg ifrån på ett sätt där du kanske framför din oro. Inte skuld. 

Ifrågasätt  också varför han dricker. Om det är pga depression för något är det bättre att han fixar det än super varje gång . det är ändå bara en tillfällig lösning. Han måste hitta något annat sätt att fixa sina provlem med.

Nej det är inte ditt ansvar. Men jag tror du kan påverka rätt bra. 

Men att lägga ansvaret på barnen är ju bara fel, hon ska få komma till sin pappa . Hon ska inte behöva åka hem om han är full. Han ska vara nykter. Punkt slut. Det skapar ju en jäkla oro om hon ska behöva hålla koll på honom ständigt. Då kommer han även säkert börja försöka dölja drickandet ännu mer.

Men tror du på det där själv?? Nej, han kommer inte sluta dricka bara för att man tycker att han ska "skärpa till sig", han är antagligen alkoholist och kommer inte sluta förrän han måste. Det är ingen som säger att barnen ska "hålla koll" på pappa som någon slags övervakning, märker de att han dricker så är det bara att åka hem, inget mer med det. Varför ska barn sitta med en onykter förälder? De själva inte trivs med det heller.

Håller med om att barnen inte ska hålla koll på sin pappa!

Dock behöver pappan inte vara alkoholist, men att han har ett riskbruk är ju uppenbart.
Och att han inte slutar för att ts säger till är ungefär lika uppenbart.

Ingen slutar med sina missbruk för att andra säger det, de slutar för att de vill eller inser att de måste.

Jag tycker att ts ska informera exet att om han inte skärper till sig så känner hon sig tvingad att orosanmäla för att få till en förändring. Antingen att barnen slutar åka till honom, eller att han väljer att hålla sig nykter iaf när barnen är hos honom.

Ja jag tycker att barnen inte ska vara med honom alls om han dricker. Samtidigt kan man inte hindra de äldsta barnen om de vill det eftersom de är så gamla, men man kan iaf försöka prata med dem. De verkar som sagt inte tycka att det är särskilt kul att han är onykter när de är där. En orosanmälan leder inte så långt misstänker jag. Gör man den för honom som vuxen så behöver han inte ens prata med soc, om man gör den för honom som förälder och oro att barnen far illa där blir det en stor utredning där även ts hamnar under lupp, t ex om hon låter barnen (iaf de mindre) åka dit fast han dricker, vad har hon egentligen gjort för att skydda barnen osv, så det blir lite dubbeleggat svärd där, om du förstår hur jag menar.

Ja det gör jag. Om man säger till han att skärpa till sig så kommer det inte funka, nej. Det lär bara bli värre. Nu beror det på hur samarbetsvillig han är. Hur mycket han själv har fått insikt i sitt alkoholmissbruk. Känner ju inte personen men ts vet nog hur mycket man kan hjälpa honom eller inte för vissa är ju inte ens mottagliga. Men om han är det så kan man komma långt på att prata inte anklagande. Folk dricker av en anledning. Tror många inte vet varför och bara då fortsätter men lyckas den komma på varför så tror jag man kan komma långt på det. Det är ju dock inte hennes ansvar. men det är ju pappan till hennes barn, så.

Jag tycker inte de ska behöva bli tillsagda att åka därifrån. Ska han ha barnen ska han sköta sig och vara nykter. Barnen kan inte sitta och hålla koll på om han är nykter eller onykter och ifall han börjar dricka 9 på kvällen få behöva åka därifrån. Det blir som sagt stress och oro. 

Nä, säg ifrån. Ska han ha barnen så får han vara nykter. Barnen ska inte behöva bli inblandade i hans drickande.