Livet blev inte som jag tänkt mig
Jag känner att jag måste få skriva av migJag har två döttrar som är mitt allt och har ett förhållande med någon jag tycker om (inte barnens pappa) så livet borde vara bra kan man tycka men sanningen är att jag är så sjukt missnöjd över hur mitt liv blev och jag kan inte komma över det
Det som är mest jobbigt och ger mig ångest är att jag inte ens lyckades hålla ihop med barnens pappa och att det inte blev nåt av mig. Jag lever för mina tjejer och häst men förutom det så är mitt liv så misslyckat. Jag bor i en byhåla och jobbar inom vården med lägsta utbildning (undersköterska) och dåligt betalt för att jag inte var tillräckligt smart för att plugga till nåt bättre. Jag är hon som blev kvar i byhålan och som det inte blev nåt av och som har dålig ekonomi
Jag försöker se positivt på tillvaron men det är som om allt går emot mig jämt och ständigt Det känns som om jag inte heller kan påverka nåt i mitt liv för att få en förändring så jag känner mig typ låst eller fast eller hur man säger
Jag vet inte vad jag vill med det här men det var skönt och få skriva av sig
Om jag säger nåt till nån i familjen eller kompisar får man bara höra att man klagar