• Anonym (Deppig)

    Han vågar inte

    Jag behöver pepp. Är förkrossad men ändå hoppfull, döm mig inte - jag vet redan att jag handlat omoraliskt. 

    Jag har haft ett förhållande med en gift man sen i somras, han är ganska mycket äldre än mig och normalt inte mannen jag skulle falla för. Han föll för mig och jag trodde på honom, och jag blev verkligen kär i honom. För några månader drog han sig tillbaka utan någon förklaring, jag vet att han haft det tungt privat med jobb och familj men jag tog det så fruktansvärt hårt och vad jag egentligen ville ha från honom var tröst och en förklaring, jag förstår att det inte kan bli vi. Det är klart att hans familj måste gå först, det stöttar jag även om det krossar mitt hjärta. Men förklaringen kom aldrig utan han var bara tyst. Lovade att vi skulle ses som ett avslut men drog sig bara mer och mer undan. Jag vet att jag måste släppa det, men jag har verkligen inte haft någon självaktning alls i det här. Har skickat meddelande på meddelande om hur mycket jag saknar honom. Han saknar mig också. I veckan svarade han och ville att vi skulle ses, trots att jag inte trodde att det skulle bli av så blev jag så glad. Det var skönt att höra från honom och det lindrande mitt självförakt. Dagen efter ställer han in. Det var som att jag igen inte kunde andas
     Der är inte första gången det händer och jag var förberedd, men det är ändå fruktansvärt. Den här gången fick jag dock också en förklaring, han vill inte för då kommer känslorna för mig komma tillbaka och det kan aldrig bli vi.
     Han är inte lycklig där han är nu,  det vet jag. Men hur kan jag gå vidare för att förhoppningsvis lyckas övertala honom. 
    Snälla ge mig pepp och råd, jag saknar verkligen vad vi hade. 

  • Svar på tråden Han vågar inte
  • Anonym (Deppig)

    Det är klart att känslorna fanns där men jag hade ju kunnat välja att inte agera på dom men jag valde att tro honom.

    Men nu vet jag inte längre. Ibland tror jag att han vill att jag ska vara ledsen med mening. Kanske vill han att jag ska bli arg? Så mycket enklare allt hade varit om jag blev det. 

  • Anonym (Deppig)

    Han måste ju förstå hur mycket han sårar mig tänker jag. 

  • Anonym (K)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-11 12:48:47 följande:

    Han måste ju förstå hur mycket han sårar mig tänker jag. 


    Inte säkert han förstår. Om han förstår så är det inte alls säkert att han bryr sig om det heller. Om han visste och brydde sig så skulle han bete sig annorlunda. Tänk på det en stund....
  • Lynx123

    Det skulle man kanske kunna tro men jag tror inte att han haft riktiga intentioner från börjsäsn. Jag skulle slicka mina sår och gå vidare. Han vill vara med sin fru och så är det med det.


    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-11 12:48:47 följande:

    Han måste ju förstå hur mycket han sårar mig tänker jag. Det 


  • Anonym (Adam)
    Anonym (...) skrev 2024-03-10 04:32:55 följande:
    Fast nu HAR dom ju redan något slags förhållande. Hur länge ska man egentligen spela svårfångad?

    Och hur ska man kunna spela svårfångad, om man är den som MÅSTE jaga för att inget alls händer annars, och man är så kär i honom att man bara måste ha någon form av kontakt med honom?

    Dessutom kan du inte tala för alla män. Det är inte alls alla män som spelar sådana spel, eller har någon önskan om att kvinnan ska göra det. 
    Det handlar inte om att spela spel. Det handlar om att ha SJÄLVRESPEKT. Hur ska han kunna värdera och respektera henne när hon uppenbarligen inte gör det själv? Där hon lägger hela sitt liv och önskningar i hans händer? Det låter väldigt ojämställt i mina öron.

    Hon kan älska honom och förklara vad hon vill ha. Men att lägga sig platt och deklarera att han kan göra vad fan som helst mot henne är något få män generellt (nej kanske inte alla män men det flesta) inte gillar. Vi tappar respekten för en så needy kvinna. Hon ger oss ingen utmaning. 
  • Anonym (Adam)
    Anonym (f) skrev 2024-03-10 14:49:24 följande:
    Så hur svår ska man vara? Jag har varit svår i ett år nu. Ja, vi har fortfarande kontakt, men det är först för 2 månader sedan han tog initiativ till kontakt privat och inte bara på arbetet.
    Det handlar inte om att spela svår. En kvinna med självrespekt och som vet sitt eget värde och vad hon vill ha och KRÄVER av en relation, agerar inte som TS. Hon backar naturligt och visar honom att hon är värd mer än sånt här skit. Och det resulterar i att mannen med större sannolikhet kommer anstränga sig eller respektera henne. 
  • Anonym (f)
    Anonym (Adam) skrev 2024-03-11 15:42:03 följande:
    Det handlar inte om att spela svår. En kvinna med självrespekt och som vet sitt eget värde och vad hon vill ha och KRÄVER av en relation, agerar inte som TS. Hon backar naturligt och visar honom att hon är värd mer än sånt här skit. Och det resulterar i att mannen med större sannolikhet kommer anstränga sig eller respektera henne. 
    Jag fattar, i mitt fall tror jag redan han respekterar mig faktiskt. Ganska högt.

    Sen ligger verkligen inte allt på TS. Det är han som tror han har rätten att göra vad han vill, man ska egentligen inte behöva KRÄVA saker. En normal man förstår själv vad som är okej och inte.
  • Anonym (facepalm)
    Anonym (f) skrev 2024-03-11 15:55:13 följande:
    Jag fattar, i mitt fall tror jag redan han respekterar mig faktiskt. Ganska högt.

    Sen ligger verkligen inte allt på TS. Det är han som tror han har rätten att göra vad han vill, man ska egentligen inte behöva KRÄVA saker. En normal man förstår själv vad som är okej och inte.
    Ja en normal man hade nog fattat själv men TS kille är förmodligen inte normal, antingen är han allmänt trög och fattar inte det normala människor fattar eller så är han gränslös och fattar men skiter i det och gör som han vill ändå.

    När folk är allmänt tröga eller gränslösa så behöver man påpeka för dem vad som gäller väldigt klart och tydligt, att sura i smyg för att han inte fattar det han borde fatta kommer inte hjälpa ett dugg.
  • Anonym (Deppig)

    Jag fattar OCKSÅ men problemet här är att om jag klipper kontakten, ställer krav, berättar hur jag känner så kommer han bara att dra sig undan. INTE för att han inte vill utanför att han just nu mår så psykiskt dåligt så det är skitsamma om även det här går åt skogen. Offerkoftan är stor och rymlig. 

    Jag begriper att jag måste för jag är så jävla fast i den här berg- och dalbanan men jag vill verkligen ha honom och om bara en av oss har kraften att kämpa? 
    Jag ÖNSKAR att jag inte ville ha honom, bad honom fara åt helvete men att gå igenom den sorgen en gång till vet jag inte om jag klarar. 

    Vill att det ska ha ett lyckligt slut. 

  • Anonym (facepalm)
    Anonym (Deppig) skrev 2024-03-11 16:37:41 följande:

    Jag fattar OCKSÅ men problemet här är att om jag klipper kontakten, ställer krav, berättar hur jag känner så kommer han bara att dra sig undan. INTE för att han inte vill utanför att han just nu mår så psykiskt dåligt så det är skitsamma om även det här går åt skogen. Offerkoftan är stor och rymlig. 

    Jag begriper att jag måste för jag är så jävla fast i den här berg- och dalbanan men jag vill verkligen ha honom och om bara en av oss har kraften att kämpa? 
    Jag ÖNSKAR att jag inte ville ha honom, bad honom fara åt helvete men att gå igenom den sorgen en gång till vet jag inte om jag klarar. 

    Vill att det ska ha ett lyckligt slut. 


    Fast ibland behöver man kanske inse att det man önskar helt enkelt inte kommer bli av?

    Hur har du tänkt dig att ni ska få det att funka när han inte gör sin del för att få det att fungera?

    Och hur kommer du må i en relation där du är den enda som ska jobba för att få saker att fungera och dessutom i motvind? Är det verkligen en relation värd att rädda? Finns det något att rädda öht eller finns det bara i din fantasi?
Svar på tråden Han vågar inte