lillis23 skrev 2009-09-21 11:13:25 följande:
Mopsan, Myran, Scnappi och alla andra, styrkekramar till er alla på tråden, för det behöver ni.Här är det misär idag, känner mig som en hemsk mamma som önskar mig bort...Första dagen på 14 mån som jag känt, jag dör om jag måste fortsätta vara hemma och inte träffa andra vuxna, göra saker som inte har med barn, mediciner osv att göra, bara vara...har inte haft en hel dag från Elliot än, och det känns som att jag fått akut behov av det nu!!!Såklart är sambon borta på jobb tills på torsd..men imorgon är det skola och mormor och morfar kommer och jag får ett litet släpp iallafall..Hans oerhört trevliga humör med bit, nyp, riv hela tiden gör mig galen..han är så frustrerad och varje kväll vaknar han efter 45min och är galen. Verkar inte som att något jag gör hjälper..känner mig helt maktlös och det känns som att jag inte känner honom alls eller att han inte tycker om mig överhuvudtaget.Mår skit!!!
Klart du har akut behov av det!!! 14 månader.... Ja myran är ju 13 ungefär och vi har varit skitduktiga på att lämna henne på vak på sjukhuset och åka hem och sova ordentligt. Vi försöker släppa iväg varandra på egen tid och vi försöker våga lämna henne hos föräldrar om så bara för en timme. Och så har vi ju fått en avlösare på 30 timmar i månaden. Och jag skriver detta bara för att understryka att det är därför vi orkar och har orkat. Jag har klarat mig utan att rasa i vikt hittils. Påsar under ögonen ok...det får man väl ta. Men jag har lyckats hålla mig på rätt sida gränsen till galenskap, utmattning...you name it...tack vara just detta....det är iaf min övertygelse. Så klart som fasen att du behöver ett break. Sedan vet jag att jag är lyckligt lottad som har en sambo med ett flexibelt jobb och med en inställning och möjlighet till föräldraledighet och vab som liknar min. Jag vet att ni är många mammor som tar ett ordenligt större lass än var era män, sambos gör...och ni är garanterat 10ggr mer supermorsa än vad jag är. Alla väljer olika och jag är inte den typen, egentligen passar min sambo mkt bättre som föräldraledig än vad jag gör.... Men min räddning har varit en sjukt jämn fördelning för jag har ett stort behov av vuxna människor och att komma iväg och ha en timma på en yogamatta för mig själv. Känn inte dåligt samvete för det, du vet ju bäst vad du behöver för att kunna vara den bästa mamman, eller hur?
Kram