• 191919

    Tjugo års otrohet

    Har ett 40-årigt förhållande med min man och av dessa har vi varit gifta 35. För tre månader sedan avslöjades  det att min man varit otrogen med samma kvinna 20 år.  De senaste sju åren har han messat henne regelbundet samt även besökt henne såklart. Min värld rasade samman. Tappade sömnen. Blev apatisk, slutade äta som resulterar i nio kl viktminskning. Hemmet intresserar mig inte längre. All min livsglädje är borta. Självkänslan körd i botten. Tillit till min man existerar inte. Han menar att allt var så oskyldigt. Det är mig han älskar blabla bla. Går hos psykolog, läkare, kurator. Tillsammans går vi på familjeterapi. Har sökt skilsmässa. Kastade ringen omgående. Står i lägenhetskö. Kan tillägga att vi har tre vuxna barn samt åtta barnbarn. Barnen med resp. vet. Alla är bestörta. Vi bor fortfarande under samma tak. Bråkar inte men ibland får jag vredesutbrott så jag blir rädd för mig själv. Vissa dagar gråter jag hela tiden och resten av tiden är jag nedstämd. Hjärtklappning är mera regel än undantag. Jag älskar mannen men hatar den handling han gjort mot mig. Hjälp mig snälla ni därute. Kan jag bli hel som människa igen. Nu har jag ett blödande sår invärtes. Tycker själv jag haft ett lyckligt äktenskap och det tycker även min man men uppenbarligen ville han leva dubbelliv.  

  • Svar på tråden Tjugo års otrohet
  • 191919

    Den andra kvinnan som jag brukar kalla henne men oftast heter hon A skickade ett sms sent en fredagkväll när vi satt och myste med ett glas rött. Det plingade till ett par gånger i hans mobil och jag råkade se. Märk väl att jag aldrig varit svartsjuk i hela mitt liv, aldrig kollat hans mobil, mail osv. Jag har nämligen litat 100 procent på denne man. Jag har tvärt om varit väldigt mån om att han varit välklädd, putsade skor, välrakad när han åkt iväg på sina resor. I min värld är det så det ska vara men uppenbarligen är jag otroligt lättlurad och dum. Förstå vad jag känner mig dum när jag blivit sååå blåst. jag brukar fråga honom om han aldrig hade dåligt samvete mot mig. Hans svar brukar lyda" nja jag kände att det inte var rätt mot vårt äktenskap men det var först sista året"

  • Miss Skywalker

    Vissa förtjänar ingen förlåtelse. Din man är en av dom..

  • 191919

    Nåt förlåt blir det aldrig däremot kanske man i framtiden kan försonas så pass att man kan umgås med barn o barnbarn. Den här historien kommer jag aldrig att glömma. Jag måste bära med mig resten av livet tyvärr. Enl psykolog och psykoterapeut blir inget som förr men man måste lära sig leva med det. Det är en enormt stor sorg och besvikelse för mig det han gjort mot sin egen hustru

  • Anonym (Hmpf)

    Vad fan, har han noll social kompetens...
    Avskyr såna "ärliga" typer... seriöst... väldigt deppig läsning, du ska veta att du har sympatier och tror dig att du inte är en grå mus... så befängt ens att det är så man kan börja tänka när den andre är otrogen. vad 17 är hon för en idiot då, A. 

  • 191919

    Gissa hur lätt det är att söka fel hos sig själv. A var dessutom åtta år yngre än mig vilket inte gör saken bättre. Barnen stöttar mig och talar hela tiden om hur fin och bra jag är. Här är en del av hans argument varför han hade en relation med A. Kemin stämde, lätt att prata med, otroligt vacker, tyckte om henne som människa, hans enda vän, tuffa kläder, trevlig. Jamen vad blir över för mig då??? Dom som inte känner mig måste ju tro att jag saknar ALLT, precis ALLT. Men A då, hur tänkte hon som själv har en skilsmässa bakom sig. Hon har också ett ansvar. Empati, medkänsla vad är det för henne? Enligt min mening är hon inte mycket att tråna efter. Tänk att ha en relation med en gift man i 20 år? Hon vet nog inte vad samvete är ?Lika lite som min man vet det.

  • Mandel

    Har han barn och barnbarn även med den andra? Vad har han sagt till henne? Har hon vetat om att du har funnits?
    Vad har han sagt till henne nu? Har han verkligen gjort slut med henne eller håller han fortfarande på med er båda?

    Jag förstår att du mår skit, men han är inte värd att förlåtas/försonas. Visst kan ni komma så långt så ni kan umgås i samma rum för era barn och barnbarns skull, men snälla du, gör inte dig själv så illa att du tar tillbaka honom.
    Han har inte lurat dig i några månader utan i 20 år. ÅR! Det är ingen engångsgrej på fyllan, det är ett planerande och ljugande varje dag i 20 års tid!
    Han har ljugit för dig i 20 år! Han har inte ljugit om en liten skitsak utan han har ljugit om hela ert liv tillsammans. I 20 ÅR!!!

    Jag brukar inte bry mig så värst kring det här med otrohet. Det kan hända saker om man inte själv vet hur man skulle reagera för ens man verkligen är i den sitsen själv. Man ska aldrig säga aldrig, men nu har han ju tabbat sig i 20 år. Skulle jag få reda på att min pappa hade varit otrogen mot min mamma en eller två gånger skulle jag så klart tycka synd om mamma, men inte ta avstånd från pappa.
    Skulle jag dock få veta att pappa hade bedragit mamma under 20 års tid skulle jag be honom fara och flyga. Han har ju även bedragit mig som dotter. Han har även ljugit för mig som barn i 20 år.
    Hur ställer sig era barn till det? De har vuxit upp med en förebild som har varit en stor lögn...

    Du är verkligen värd något mycket bättre!!!


    Den vise talar om vad han ser, dåren om vad han hört.
  • seriösanvändare

    Det värsta är inte att din man var otrogen, utan att han var det i 20 år och att han inte verkar speciellt ångerfull. Han försöker nästan ursäkta det han gjorde. Det gör att jag tror att en fortsättning mellan er är dödsdömd tyvärr. Enstaka snedsteg kan man kanske förlåta, men detta är ju något helt annat. Han har gått bakom ryggen på dig i 20 års tid och han hade förmodligen fortsatt med sitt dubbelliv om han inte hade blivit påkommen.

    Har du frågat honom varför han inte separerade från dig eller föreslog ett öppet förhållande, om han nu ville vara med en annan? Fråga honom också vad han skulle tycka om du träffade en annan.

    Du måste ställa honom mot väggen, tvinga honom att sätta sig in i DIN situation. Jag förstår att det känns som om du har levt i en lögn, men jag tror att du behöver konfrontera honom med ovanstående frågor för att kunna gå vidare.


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • seriösanvändare

    Du ska också rikta din ilska mot din man, inte mot den andra kvinnan. Hon har också gjort fel, men din man är den enda som har gjort fel mot DIG. Så fruktansvärt fel. Den andra kvinnan och du hade inte avlagt några löften till varandra. Sen kan man tycka vad man vill om att en del ligger med andras partners. Men de skulle ju å andra sidan inte kunna göra detta om inte partnern ville vara otrogen...


    Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.
  • 191919

    Nej inga barn finns med A. Jag har pratat med A och hon påstår att hon kände till mig men det kan va lögn som allting annat förstås. Han har gjort slut både via telefon och brevledes när jag varit med. Ja det är verkligen en medveten handling han gjort i 20 år. Jag har gormat minst 100 ggr om att han inte tagit skilsmässa i ett tidigt stadium så hade allt blivit lättare men svaret jag alltid får är att han inte velat lämna mig. Han ville både äta kakan och ha den kvar. Jag har också bett honom tänka sig in i min situation vilket han tycker är väldigt svårt. Han är verkligen inte värd ett ruttet lingon. Han har bedragit, lurat, svikit, ljugit och gjort tillitsbrott mot mig. Jag vet att ilskan ska riktas mot honom i första hand men jag hatar verkligen henne. Ibland hatar jag dom båda så jag vill kräkas. Min tid kommer när jag är hel och får känna lyckan igen men det kommer ta år tyvärr

  • Anonym (Erfaren)

    Tråkigt att du måste gå igenom det här. Vill bara skriva att även om han har gjort slut med henne framför dig så behöver det inte alls betyda att dom har gjort slut eller att han menade det. Mest troligt så vet denna A en hel del om dig och kan ha gått med på att låtsas göra slut men att dom fortsätter precis som förut.

    Hoppas du har en ljusare framtid framför dig.

Svar på tråden Tjugo års otrohet