• Anonym (Förkrossad)

    Kär i en annan man/otrohet!!!

    Hej allihopa.

    Jag är i stort behov av kloka tankar, råd och stöd!

    Det blir ett långt inlägg för att ni bättre ska kunna sätta er in i situationen och jag hoppas att ni orkar läsa.

    I lite över 2 år har jag varit tillsammans med min sambo, vi har ett barn tillsammans som är 1 år och 2 månader gammal.

    Som rubriken lyder så är jag kär i en annan man..

    Denna mannen har jag känt i nästan 4 år, jag dejtade honom i ett par månader, vi var kära i varandra men av olika anledningar så fungerade det inte mellan oss. Bl.a. jobb, tid, olika prioriteringar, inte redo. Jag har alltid tänkt att vi träffades vid fel tidpunkt.

    Efteråt så har vi båda två men vid olika tillfällen försökt att återuppta det vi hade. Vi sågs ett par gånger ute och så och pratade men aldrig mer seriöst. Han var rädd för att bli sårad igen. När han senare kontaktade mig så träffades vi och han berättade att han fortfarande tänker på mig, kan inte glömma mig, vill bara vara med mig men har fortfarande rädslan av att bli sårad och stoltheten..

    Jag kände förstås samma sak men hade just precis då lärt känna min nuvarande sambo, så det blev inget mer av det.

    Jag och min nuvarande blev gravida efter bara 3 månader tillsammans, väldigt glada.

    Vi var väldigt nykära, vi var perfekta ihop, allting kändes underbart och vi älskade varandra och känslorna för den andra trängdes bort såklart.

    Under min graviditet så skrev den andra mannen igen då vi bestämt att vi skulle vara vänner. Jag berättade att jag har sambo nu men jag sa aldrig något om att jag var gravid, egentligen vet jag inte varför. Jag trodde väl att då skulle han ?ge upp mig helt?.. Vi skrev till varandra ibland som vänner, han ville ses men jag ställde alltid in. När min dotter var 1 månad gammal berättade jag för honom att jag fått barn. Han blev jätteglad för min skull men sa också att han var avundsjuk att jag fått barn med en annan. Det gjorde mig glad. Flera nätter drömde jag om honom. Vi fortsatte skriva ibland men inte så ofta, han ville träffa min dotter så en dag åkte vi till hans kontor och hälsade på och drack kaffe.

    Varenda gång jag sett honom så känns det speciellt. Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om.

    Jag känner mig inte kär i honom längre. Och jag saknar den andra mannen hela tiden, mina tankar är där hela tiden. Jag vill inget hellre än att vara med honom! Men nu är det ju så att jag har barn med min nuvarande vilket gör hela situationen komplicerad och man känner sig så himla kass.

    Vilka tankar får ni och är det någon som varit i liknande situation?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-01-25 16:31
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

  • Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!
  • Anonym (Jag med)

    Jag har varit i en lite liknande situation. Jag klippte kontakten med den andra mannen, träffade homom inte, pratade inte med honom. Ingenting. Hade jag inte haft barn med min sambo hade jag kanske testat med den andre men med barn ville jag hellre satsa på familjen. För barnets skull och för att jag inte skulle vilja träffa henne bara varannan vecka, och ha en massa krångel med delad vårdnad etc.

    Jag tänker på den andre ibland, jag har väl någon kärlek för honom men är ändå nöjd med mitt beslut. Dessutom tänker jag att det kanske inte skulle vara så kul jämnt med honom heller men det vet man ju inte utan att ha testat.

  • Anonym (man)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-25 15:53:15 följande:
    Förstår hur det kan låta. Men detta är ju så mycket mer än bara sex eller en liten crush.

    Jag har själv gått i tankebanorna ?tänk om man aldrig blir nöjd?? ?Tänk om jag slutar vara kär i honom också efter en stund?? ?Är det mig det är fel på??

    Men detta är så mycket djupare, annars hade det nog inte fortfarande varit såhär efter 4 år.
    Nej, det är ingen vanlig crush, det är en crush som du har överromatiserat, idealiserat, förstorat och överdrivit bortom all vett.

    Om du ser krasst på det, exakt vad var det ni hade som var så himla speciellt?
    Inget. Ni var inte tillräckligt viktiga för varandra för att fortsätta ert förhållande och ni splittade. Nu i efterhand har du tagit det ni hade blåst upp det till orimliga proportioner. Det blev inte såhär av en slump, det blev så för att du närt det under lång tid. Så nej, att känner såhär efter 4 år betyder inte att just han är "den rätte", hade han varit det hade ni inte avslutat senast, det betyder att du gjort en höna en fjäder.
  • Anonym (FYI)

    Klart det skulle vara helt annorlunda om du inte från början, fortsatt träffa den andre mannen.
    Du hade ju förmodligen inte varit otrogen för det första.
    Förstår inte folk som återupptar kontakten med gamla ex. Det är ju som bäddat för problem, speciellt i fall som detta när det börjar snackas känslor i ett tidigt stadium.
    Nä, tala om för din man att du har varit otrogen och har känslor för en annan man
    så kan han få ta ett beslut om han vill ha dig kvar.

  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (Jag med) skrev 2018-01-25 16:32:02 följande:

    Jag har varit i en lite liknande situation. Jag klippte kontakten med den andra mannen, träffade homom inte, pratade inte med honom. Ingenting. Hade jag inte haft barn med min sambo hade jag kanske testat med den andre men med barn ville jag hellre satsa på familjen. För barnets skull och för att jag inte skulle vilja träffa henne bara varannan vecka, och ha en massa krångel med delad vårdnad etc.

    Jag tänker på den andre ibland, jag har väl någon kärlek för honom men är ändå nöjd med mitt beslut. Dessutom tänker jag att det kanske inte skulle vara så kul jämnt med honom heller men det vet man ju inte utan att ha testat.


    Tack för ditt svar. Förstår ditt val och jag är inne på samma spår, vill kämpa för barnets skull.

    Var det längesedan du bröt kontakten med den andre? Och hur länge var du kär i honom?
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (man) skrev 2018-01-25 16:45:52 följande:

    Nej, det är ingen vanlig crush, det är en crush som du har överromatiserat, idealiserat, förstorat och överdrivit bortom all vett.

    Om du ser krasst på det, exakt vad var det ni hade som var så himla speciellt?

    Inget. Ni var inte tillräckligt viktiga för varandra för att fortsätta ert förhållande och ni splittade. Nu i efterhand har du tagit det ni hade blåst upp det till orimliga proportioner. Det blev inte såhär av en slump, det blev så för att du närt det under lång tid. Så nej, att känner såhär efter 4 år betyder inte att just han är "den rätte", hade han varit det hade ni inte avslutat senast, det betyder att du gjort en höna en fjäder.


    Förstår absolut hur du menar. Du tänker praktiskt och logiskt och utan känslor, jag tänker ju dessvärre med känslor och hjärta. Vilket inte alltid leder till det smartaste. Jag vet om att jag har vattnat det här och hade absolut kunnat undvika det på något sätt, om jag inte hade följt mitt hjärta. Nu står jag här ändå och det går inte att ändra vad som redan är gjort.

    Jag är medveten om att det bästa att göra är att kämpa för förhållandet jag har, men om det visar sig ändå att det är inte det jag blir lycklig av, vad är då meningen? Det resulterar bara i bråk och bitterhet i hemmet. Mitt barn förtjänar och mår bäst av att hennes föräldrar mår bra.
  • Anonym (man)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-25 18:21:53 följande:
    Förstår absolut hur du menar. Du tänker praktiskt och logiskt och utan känslor, jag tänker ju dessvärre med känslor och hjärta. Vilket inte alltid leder till det smartaste. Jag vet om att jag har vattnat det här och hade absolut kunnat undvika det på något sätt, om jag inte hade följt mitt hjärta. Nu står jag här ändå och det går inte att ändra vad som redan är gjort.

    Jag är medveten om att det bästa att göra är att kämpa för förhållandet jag har, men om det visar sig ändå att det är inte det jag blir lycklig av, vad är då meningen? Det resulterar bara i bråk och bitterhet i hemmet. Mitt barn förtjänar och mår bäst av att hennes föräldrar mår bra.
    Hönan eller ägget. Var det ditt svurmande för den andre mannen som gjorde att du inte fokuserade på ditt förhållande och vattnade där.... eller..... vantrivdes du i ditt förhållande och det ledde till att du drömde dig bort och idealiserade ditt gamla förhållande?
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (man) skrev 2018-01-25 18:58:06 följande:

    Hönan eller ägget. Var det ditt svurmande för den andre mannen som gjorde att du inte fokuserade på ditt förhållande och vattnade där.... eller..... vantrivdes du i ditt förhållande och det ledde till att du drömde dig bort och idealiserade ditt gamla förhållande?


    Det var nog kärleken till den andre som jag alltid haft, som gjorde att kontakten blev mer och mer. Jag har känt såhär väldigt länge men det är först för drygt 2 månader sen som jag berättade för honom om mina känslor. Innan dess har vi ju endast pratat som vänner.
  • Anonym (Jag med)
    Anonym (Förkrossad) skrev 2018-01-25 18:12:59 följande:

    Tack för ditt svar. Förstår ditt val och jag är inne på samma spår, vill kämpa för barnets skull.

    Var det längesedan du bröt kontakten med den andre? Och hur länge var du kär i honom?


    Det var ungefär ett halvår sen. Vi är kollegor (men jobbar inte i närheten av varandra som tur är). Jag var väl kär i honom i ungefär tre år, och jag har fortfarande känslor. Det händer ju att jag ser honom och då blir det jobbigt och allt flammar upp igen.

    Vi hade aldrig någon kärleksrelation, vi var vänner och uppenbart kära i varandra. Men det funkade ju inte. Så jag bestämde mig för att det var bättre om vi inte umgicks alls, och berättade detta för honom. Han fattade, nu hälsar vi bara kort när vi springer på varandra.

    Jag vet verkligen inte vad som är bäst att göra. Men jag vet att jag och min man har ett bra liv tillsammans och jag vill inte kasta bort det. Jag tror också att jag tenderar att tänka mer på den andre när vardagen är lite väl tråkig. Lite som en flykt. Men visst, jag känner en sorg över att inte få vara med honom på det viset. Usch, det är svårt...
  • Anonym (Förkrossad)
    Anonym (Jag med) skrev 2018-01-25 20:19:46 följande:

    Det var ungefär ett halvår sen. Vi är kollegor (men jobbar inte i närheten av varandra som tur är). Jag var väl kär i honom i ungefär tre år, och jag har fortfarande känslor. Det händer ju att jag ser honom och då blir det jobbigt och allt flammar upp igen.

    Vi hade aldrig någon kärleksrelation, vi var vänner och uppenbart kära i varandra. Men det funkade ju inte. Så jag bestämde mig för att det var bättre om vi inte umgicks alls, och berättade detta för honom. Han fattade, nu hälsar vi bara kort när vi springer på varandra.

    Jag vet verkligen inte vad som är bäst att göra. Men jag vet att jag och min man har ett bra liv tillsammans och jag vill inte kasta bort det. Jag tror också att jag tenderar att tänka mer på den andre när vardagen är lite väl tråkig. Lite som en flykt. Men visst, jag känner en sorg över att inte få vara med honom på det viset. Usch, det är svårt...


    Okej. Vad skönt att höra att du har ett bra liv och känner dig nöjd med ditt beslut. Ja det är väldigt svårt. Det gör ont inombords och det känns som att hjärtat slits mer och mer itu. Vilket beslut jag än tar kommer att göra mig väldigt ledsen.
  • Anonym (FYI)
    Men jag hade ju det bra med min sambo och han visste förstås om att jag och mitt ex är vänner och jag berättade även att vi sågs över en kaffe, inga problem.

    Tiden har gått och jag har fortsatt kontakten med honom mer och mer, mina känslor är uppe på ytan igen och jag är fullständigt kär i honom vilket gör mig förkrossad. Berättade allt för honom och han känner likadant och tyvärr så har jag nu varit otrogen med honom två gånger. Riktigt fult gjort, jag vet det. Jag vill inte såra min sambo då han är helt perfekt, en underbar pojkvän och pappa, men mina känslor för honom är inte alls desamma vilket gör mig så arg, varför slutar man vara kär i en så fin person? Jag har ingen alls sexlust med honom längre sedan flera månader tillbaka vilket jag aldrig haft problem med innan och har undrat vad det handlar om. 

    Läs detta igen. Klart att känslorna för denna mannen ökar. En gammal bekant/ex
    som du känner och är bekväm med, men ändå inte känt att du fått ett avslut ifrån.
    Mannen hemma är gammal och van. Känner honom utan och innan. Pirret har lagt sig i takt med barn och ansvar. Inte lätt för mannen att tävla mot det nyväckta och spännande som ni har funnit.

    Samtidigt märker säkert mannen hemma att något har förändrats i ditt sätt. Han registrerar kanske också att du träffar den "nya kompisen" mer och mer och börjar misstänka att det ligger något annat bakom.

    Och kan det vara så här.
    Det ska tilläggas att min sambo inte alls visar mig att han är kär i mig längre och vi skrattar inte ihopa längre osv. så jag har ett par gånger ifrågasatt hans känslor för mig. Men enligt honom så finns de kvar.

    Samtidigt märker säkert mannen hemma att något har förändrats i ditt sätt. Han registrerar kanske också att du träffar den "nya kompisen" mer och mer och börjar misstänka att det ligger något annat bakom.

    Kan av egen erfarenhet säga att det är inte lätt att upprätthålla känslorna och
    visa dom då. Men det kan han ju inte säga till dig, utan han sväljer tills det står han upp i halsen, men då blir det förmodligen ett jävla drama. 
Svar på tråden Kär i en annan man/otrohet!!!