• Anonym (Vad gör man?)

    Pojkvän med borderline

    Hej!

    Söker mig hit för att få något slags råd för hur jag ska hantera min ?pojkvän?.

    Träffade en underbar kille för drygt sex månader sen genom en dejtingapp.

    Vi skrev med varann i några veckor innan vi träffades första gången.

    Vi klickade direkt, hördes dagligen dygnet runt efter våran första träff.

    Men eftersom vi bor en bor ifrån varann, jag har barn, inte han så dröjde det ca 4 veckor innan vi sågs igen. Efter den gången började vi träffas varje vecka.

    Han har varit öppen med sin psykiska ohälsa sedan start men det är de senaste två månaderna som jag har förstått hur illa det är.

    Senaste månaden har varit väldigt intensiv, han säger att han älskar mig, vill bo med mig, vill ha barn med mig för att nästa dag stöta bort mig och säger att jag bör hitta någon bättre.

    Helgen som var så såg jag på riktigt hur pass dåligt han mår, han var här på fredagen och sov över, lördag morgon hade han panik och åkte hem tidigt för att han mådde så dåligt och sa att det aldrig kommer att funka.

    Sen kom han tillbaka på eftermiddagen och sa att han bara måste vara med mig och han skulle göra allt i sin makt för att pressa bort impulserna han får att stöta bort mig.

    Han älskar mig och vill bara vara med mig.

    Senare på kvällen åkte han hem då mina barn skulle komma tillbaka från sin pappa.

    Han sa Jag älskar dig och åkte.

    I söndags började karusellen igen då han säger att vi bara bör vara vänner, han mår skit och stöter återigen bort mig.

    Är kall och vill knappt prata med mig.

    Han säger att det här blir bäst för oss båda två.

    Jag förstår på ett sätt att han är rädd, det här händer i princip varje vecka, han stöter bort mig i några dagar för att sedan komma tillbaka.

    Jag förstår att det egentligen är hans borderline som gör att han agerar så här.

    Men hur bemöter jag honom på bästa sätt?

    Jag älskar verkligen honom och jag vill verkligen inte ge upp honom då vi har det så himla bra ihop när han är ?sig själv?.

    Jag försöker att bekräfta och visa att jag finns där för honom.

  • Svar på tråden Pojkvän med borderline
  • fornminne
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 10:39:19 följande:
    Jag svarade men det publicerades visst inte. Jag är bara ett par år äldre så ingen stor ålderskillnad. Jag har inte pressat honom att söka mer hjälp då jag anser att han själv måste vilja ordentligt Han vill men orkar inte nu. Som jag har nämt ovan så har vi inga problem när vi är tillsammmans, bara när vi är på olika håll.

    Ok, du är ganska ung. Då är det inte så lätt, jag förstår det, men du har fortfarande ett ansvar som förälder. Du valde att skaffa barn tidigt och måste därför bete dig vuxet och inte bara låta känslorna styra. Som någon ovan skrev: Endast särbo med denna kille. Dina barn ska inte behöva bo ihop med någon med borderline. Sätt tydliga gränser mot honom. Funkar det inte, gå vidare. Det spelar ingen roll att ni aldrig bråkar och har det bra när ni ses. Det är för mycket annat som är problematiskt.
  • Anonym (Ida)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 10:39:19 följande:
    Jag svarade men det publicerades visst inte.

    Jag är bara ett par år äldre så ingen stor ålderskillnad.

    Jag har inte pressat honom att söka mer hjälp då jag anser att han själv måste vilja ordentligt

    Han vill men orkar inte nu.

    Som jag har nämt ovan så har vi inga problem när vi är tillsammmans, bara när vi är på olika håll.
    Hur många dagar som längst har ni setts? Är det bara över helgen, dvs 2 dagar, så kan man skärpa sig men det går inte dölja sin ohälsa när man är på varandra under en längre tid.

    Jag skulle bli mycket bekymrad över att han inte tar emot hjälp om jag var du. Hur mycket allvarligare ska det bli innan han tycker att det är viktigt nog, om inte annat för att inte förlora dig? Varför frågar du inte honom varför du inte är viktigare för honom?
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (Ida) skrev 2019-05-14 12:39:25 följande:

    Hur många dagar som längst har ni setts? Är det bara över helgen, dvs 2 dagar, så kan man skärpa sig men det går inte dölja sin ohälsa när man är på varandra under en längre tid.

    Jag skulle bli mycket bekymrad över att han inte tar emot hjälp om jag var du. Hur mycket allvarligare ska det bli innan han tycker att det är viktigt nog, om inte annat för att inte förlora dig? Varför frågar du inte honom varför du inte är viktigare för honom?


    Vi ses ju över helgerna då vi bor en bit ifrån.

    Som jag sagt så berättade han direkt att han tidvis lider av depressioner.

    Efter ett par månader så berättade han om sin borderline.

    Han tar emot hjälp, men han tycker inte att det funkar.

    När han är sitt vanliga jag så är jag alltid viktigast,

    Även när han mår dåligt sätter han mig framför sig, därför han anser att jag har det bättre utan honom.

    Men det är svårt att släppa en person som betyder så himla mycket för mig och han känns rätt för mig i alla lägen om han inte haft dom här problemen.
  • Anonym (Vad gör man?)
    fornminne skrev 2019-05-14 11:05:42 följande:

    Ok, du är ganska ung. Då är det inte så lätt, jag förstår det, men du har fortfarande ett ansvar som förälder. Du valde att skaffa barn tidigt och måste därför bete dig vuxet och inte bara låta känslorna styra. Som någon ovan skrev: Endast särbo med denna kille. Dina barn ska inte behöva bo ihop med någon med borderline. Sätt tydliga gränser mot honom. Funkar det inte, gå vidare. Det spelar ingen roll att ni aldrig bråkar och har det bra när ni ses. Det är för mycket annat som är problematiskt.


    Klart att jag har ett ansvar som förälder,

    Därför blandar jag inte in dom i det här.

    Både han och jag har varit försiktiga runt dom.

    Han är aldrig elak.

    Utan han stänger bara av alla känslor när han mår dåligt.
  • Anonym (Ida)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 12:56:18 följande:
    Vi ses ju över helgerna då vi bor en bit ifrån.

    Som jag sagt så berättade han direkt att han tidvis lider av depressioner.

    Efter ett par månader så berättade han om sin borderline.

    Han tar emot hjälp, men han tycker inte att det funkar.

    När han är sitt vanliga jag så är jag alltid viktigast,

    Även när han mår dåligt sätter han mig framför sig, därför han anser att jag har det bättre utan honom.

    Men det är svårt att släppa en person som betyder så himla mycket för mig och han känns rätt för mig i alla lägen om han inte haft dom här problemen.
    Vad svarar han när han mår bra om att han vill avsluta förhållandet? Skyller han bara på måendet och ber dig strunta i det eller?

    Min poäng är att han måste, när han mår bra, ta sig själv och dig på så stort allvar att han söker mer hjälp, antagligen medicinering, så att ert förhållande inte behöver gå så mycket upp och ner. Det är när han mår bra som han ska söka hjälp!
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (Ida) skrev 2019-05-14 13:14:35 följande:

    Vad svarar han när han mår bra om att han vill avsluta förhållandet? Skyller han bara på måendet och ber dig strunta i det eller?

    Min poäng är att han måste, när han mår bra, ta sig själv och dig på så stort allvar att han söker mer hjälp, antagligen medicinering, så att ert förhållande inte behöver gå så mycket upp och ner. Det är när han mår bra som han ska söka hjälp!


    Han svarar att det inte är han som vill avsluta, utan det är impulser han får att han blir rädd och osäker.

    Han har sagt att jag aldrig ska ta det på allvar.

    Jaa och vi pratade om det senast i lördags, men han dimper så fort han åker ifrån mig.

    Han har sagt att han får separationsångest.

    Så det bästa vore väl om vi var tillsammans i vardagen mer, för då tvivlar jag inte en sekund på att han skulle ta mer hjälp.
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (Ida) skrev 2019-05-14 13:14:35 följande:

    Vad svarar han när han mår bra om att han vill avsluta förhållandet? Skyller han bara på måendet och ber dig strunta i det eller?

    Min poäng är att han måste, när han mår bra, ta sig själv och dig på så stort allvar att han söker mer hjälp, antagligen medicinering, så att ert förhållande inte behöver gå så mycket upp och ner. Det är när han mår bra som han ska söka hjälp!


    Han svarar att det inte är han som vill avsluta, utan det är impulser han får att han blir rädd och osäker.

    Han har sagt att jag aldrig ska ta det på allvar.

    Jaa och vi pratade om det senast i lördags, men han dimper så fort han åker ifrån mig.

    Han har sagt att han får separationsångest.

    Så det bästa vore väl om vi var tillsammans i vardagen mer, för då tvivlar jag inte en sekund på att han skulle ta mer hjälp.
  • Anonym (Ida)
    Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-14 13:19:58 följande:
    Han svarar att det inte är han som vill avsluta, utan det är impulser han får att han blir rädd och osäker.

    Han har sagt att jag aldrig ska ta det på allvar.

    Jaa och vi pratade om det senast i lördags, men han dimper så fort han åker ifrån mig.

    Han har sagt att han får separationsångest.

    Så det bästa vore väl om vi var tillsammans i vardagen mer, för då tvivlar jag inte en sekund på att han skulle ta mer hjälp.
    Nej, det bästa vore att han såg till att han- som är vuxen- inte får separationsångest så fort han lämnar dig.

    Du verkar ju acceptera läget och också tro att det skulle upphöra om han slapp lämna dig så då är ju allt lugnt. Du ska inte ta honom på allvar varje gång han vill göra slut och se till att bli sambo så att han aldrig behöver säga hej då till dig. Eller?

    Allvarligt, detta kommer inte gå över bara för att ni tar bort separationen! Killen har borderline och kommer ha det hela livet, däremot kommer det yttra sig på olika sätt med ett gemensamt: otroligt jobbigt för omvärlden att hantera. Kräv att killen tar hjälp så att det blir hanterbart, framför allt innan dina barn drabbas av hans humör.
  • smulpaj01
    bullen1984 skrev 2019-05-14 08:39:21 följande:

    Om du bekräftar honom så kommer han fortsätta såhär, om du är kall så kommer han bli besatt/farlig. Det finns inget du kan göra, ditt liv kommer bli ett helvete.

    Flyttar ni ihop så kommer svartsjukan/kontrollbehovet. Har han inget att vara svartsjuk på så kommer han hitta det. Han har redan gått igenom dina sociala medier och gått igenom varje bild du lagt upp på Instagram/facebook och vet exakt vilka som kommenterat och gillat. 

    Du kommer få ett helvete hur du än gör.


    Känner du killen eller har du bara väldigt livlig fantasi?
  • Anonym (Vad gör man?)
    Anonym (Ida) skrev 2019-05-14 13:27:00 följande:

    Nej, det bästa vore att han såg till att han- som är vuxen- inte får separationsångest så fort han lämnar dig.

    Du verkar ju acceptera läget och också tro att det skulle upphöra om han slapp lämna dig så då är ju allt lugnt. Du ska inte ta honom på allvar varje gång han vill göra slut och se till att bli sambo så att han aldrig behöver säga hej då till dig. Eller?

    Allvarligt, detta kommer inte gå över bara för att ni tar bort separationen! Killen har borderline och kommer ha det hela livet, däremot kommer det yttra sig på olika sätt med ett gemensamt: otroligt jobbigt för omvärlden att hantera. Kräv att killen tar hjälp så att det blir hanterbart, framför allt innan dina barn drabbas av hans humör.


    Klart att jag inte är så naiv att jag tror att det ska upphöra pga det.

    Menar bara att det går ju att jobba bort borderline.

    Och om jag då är lite mera med i vardagen så kan han kanske ta den hjälp som behövs.
Svar på tråden Pojkvän med borderline