Sociala koder

Kan det vara att du efter den första inledande kontakten inte kan läsa av om responsen bjuder in till mer? Är man "blind" för de mindre nyanserna i responsen kan det vara väldigt svårt att se skillnad på ett "jaha, vad studerar du själv?" (personen spelar artig efter sammanhangets regler och vill att konversationen håller sig där och inte några fikor) och ett "jaha, vad studerar du själv?" (personen både följer etikett och är nyfiken på dig, fler initiativ kan komma). Låt andra vara de som fördjupar konversationen och kontakten så vet du om du är rätt på det.

Eller så håller du dina försök till andra som inte bryr sig så mkt om socialt finlir. Folk som kan ASD eller har det själva :)

I fallet med studentskivan låter det som att du satte dig hos ett slutet gäng som inte ville ha sällskap och försökte dra igång ett samtal. De ville inte prata med några andra och visade säkert det med kroppsspråk och miner, men du läste inte de signalerna. Då blev de irriterade och var kortfattade mot dig för att du skulle fatta. Likadant med folket på spelningen. I en bar, högt ljud, folk man inte känner väl: då hoppar man över det vanliga sättet att hälsa individuellt och försöka småprata. Det är inte rätt läge, pga ljudnivån. Man nickar lite lätt bara, prata kan man eventuellt göra senare.

Tjejen du ville fika med: det är en privat handling (att fråga om man ska träffas) som man inte diskuterar på FB så att alla andra kan läsa det... sådant tar man på messenger eller sms. Så ja, jag förstår att folk tycker att du har betett dig lite annorlunda.

Jag tror inte att sociala koder är så jätteviktigt på just FlashBack, eller?

Skrev du till tjejen du ville fika med öppet på fb eller i privat meddelande? Och kan hon ha uppfattat det som en dejt-inbjudan? Låter lite så i mina öron men det beror ju på hur du frågade. Det måste "vara lite i förbifarten" för att det inte ska bli konstigt.

Jag tycker det är kul med folk som är lite mer på och vill bli vän, tex frågade en mig rakt ut när vi börjat en ny kurs och aldrig pratat "Har sett dig prata med andra och du verkar så himla trevlig, kan vi inte bli vänner?" Det är ju jättefel socialt men jag tyckte det var uppfriskande.

Vet en person på fb som ibland börjar prata med andras vänner, både i kommentarer på hans vänners poster eller ibland i privat meddelande (och då inte för att flirta ens, han kan höra av sig till andra killar för att diskutera något). Det är jättekonstigt och blir ju väldigt obekvämt för alla men han förstår inte det.

Tack för alla bra åsikter om det hela! Som sagt så ser jag ju detaljer om hur folk beter sig mot mot mig i sociala sammanhang som jag upplever att det är konstigt. Jag ser både handlingar och blickar och sådant.

Det har ju såklart hänt gånger då ingen har tyckt att det varit konstigt. Dvs jag var på en bar och skulle gå på toa. Det var kö och några tjejer i kön ville inte vänta men de fanns inge papper eller hur det var. Men i vilket fall som helst så upplevde inte jag att någon tyckte de var konstigt det som hände. Så att folk skulle gå ut och kissa blev något mer roligt i detta sammanhang. Jag tyckte de var så himla skönt att det inte var typiskt ge blickar och så som man hört hänt på festliga miljöer.

Jag skulle inte ha uppfattat om någon ny tjejkompis frågade mig om en fika på stan som en dejt. Det kan ju ha varit så hon uppfattade det. Men istället för att påpeka att mitt sätt är fel, föreläsa för mig om olika saker gällande det sociala, pga att hon gick beteendevetenskapliga linjen, så kunde hon bara ha sagt nej tyvärr jag kan inte ses. Handlar de om en gång så fattar ju inte jag att personen inte vill ses om det inte blir upprepade avbokade möten. Det är ju då efter ett antal inställda möten som jag börjar se att personen inte vill umgås med mig. Dem personer jag försökt bli vän med har ju verkligen problem känner jag, för att de gör ju själva stora sociala fel som de flesta skulle tycka var konstiga. Alltså dem om inte annat tycker jag har skeva uppfattningar om sociala koder och jag undrar hur de tycker att man ska lära känna någon. Jag undrar hur de överhuvudtaget har kompisar pga det sättet dem har reagerat på mina försök till att lära känna dem.

Mina sk fel är ju mer normala fel som alla kan göra så därför håller inte deras ? du gör på fel sätt? i längden. Tex så gör ju även de utan ASD olika sociala fel precis som i mina exempel och då blir jag den konstiga medan ingen reagerar på att deras sätt är på fel sätt. Jag kan ju lika gärna säga att deras sätt är på fel sätt. Det är ju därför jag upplever deras beteenden som konstiga för att det just inte är något som man gör.

Jag har ju svårigheter med just sociala koder så det kan mycket väl vara att jag missar en del självklara signaler från personer. Men jag tycker deras sätt att faktiskt socialisera med mig är väldigt orealistiskt eller skevt. De känns inte riktigt som de vet hur man är social heller eller lär känna någon. Men hur tycker dem att man ska lära känna någon då? Vara tyst och tro att man blir vän med någon då? Eller påpeka till någon du gör på fel sätt och berätta jag går på beteendevetenskapliga linjen så jag vet minsann hur man socialiserar med andra osv. Alltså de där känns mer konstigt än att jag frågade om vi skulle ses på en fika. Jag frågade på fb chatten alltså direkt till henne, så bara hon och jag hade konversationen.

Med detta menar jag att personer som ska föreställa normala och har fungerade liv och förstår det sociala mm, blir den bilden väldigt skev, eftersom jag märker mer och mer detaljer att de är inte så normala själva. Därför blir deras logik att jag skulle göra på fel sätt konstig, just för att de har dubbelmoral och säger något de själva gör fel är rätt och samma fel som jag gör är fel.

Förstår ni hur jag menar?

Det där med spelningen/baren tyckte jag bara var märkligt. De gjorde ju ingenting för att hälsa och de märktes ju på långa vägar att de undrade vem jag var och vad jag gjorde där men då hade de kunnat hälsa på mig. Eftersom de inte hälsade på mig men resten och pratade inte med mig då trots att alla satt vid samma bord och alla de andra hälsade på mig och pratade med mig. Jag kände ju inte dem heller så bra men dem fattade ju iaf hur man socialiserade sig jämfört med de andra som typ kollade på mig som jag vore en idiot som typ bara umgicks med min sambo och hans vänner.

Istället för att försvara ditt eget beteende och tycka att alla andra beter sig konstigt så bör du kanske ta till dig den info du har fått? Tjejen som du tycker föreläste för dig, reagerade ju på något och försökte lära dig något. Folket i baren ville inte hälsa och småprata vid hög ljudnivå och tydligen inte senare heller. Om man är många (fler än 6) i ett sällskap som sitter vid ett bord så brukar det inte gå att prata med alla. Tycker även att du inte verkar förstå att vänskap växer fram över tid med människor som man träffar ofta, typ i skolan eller på jobbet. Att försöka få nya kompisar genom att prata med folk som redan pratar med någon annan, eller fråga någon du knappt känner om ni ska fika, upplevs som ofinkänsligt och för framfusigt. Lite som en full kille på krogen som vill få med någon hem och frågar tjej efter tjej utan urskillning. Dvs du är inte lyhörd för personkemi och om ni verkar passa ihop eller inte. Det beror ju på ditt funktionshinder men lägg ner inställningen att tycka att alla andra gör fel socialt när det är du själv som äger problemet.,

Absolut kan jag göra fel jag också. Ingen är ju perfekt. Men i dessa fall har de ju varit tydligt att dem är roten till problemet. Jag har precis som vilken annan person som helst försökt lära känna någon på ett normalt sätt som anses som normalt i samhället. Visst har jag svårt med sociala koder och sådant pga min diagnos men skillnaden här är att dem ger ju inte ens mig chansen att lära känna dem. De har redan bestämt sig. Därav varför jag undrar då vad jag gjort för fel. Någon sa till mig att de finns sådana personer som bara är så, dvs fryser ut andra utan någon anledning och de är jätte konstigt. Kan ha och göra med första intrycket och så. Det är det som jag tagit upp i mina exempel, att de har fryst ut mig av konstiga anledningar och då är de ju inte konstigt om jag funderar på vad det är som pågår.

De Personerna i baren/på spelningen kunde ju lika gärna ha hälsat på mig eftersom de hälsade ju på de andra. De var väl fel tillfälle innan därför mitt försök till att vara social inte gick så bra. Sedan så satt vi alla vid samma bord och alla pratade med alla. Förutom dem. Dem pratade med alla förutom mig av någon konstig anledning. De hade innan gett mig blickar, och vid det andra stället satt den ena framför mig och glodde och fattade ju inte vem jag var och varför jag var där överhuvudtaget. Min sambo pratade ju med personen och då fick personen reda på vem jag var.

Jag tycker ju inte det är alla andras fel utan ifrågasätter mer bara deras logik i det hela då jag inte tycker den låter särskilt rimlig. Vill som sagt bara förstå varför jag blivit något slags offer om de är något jag gör som jag försöker ta reda på (därför detta inlägg) eller om de bars är tråkiga och har skeva inställningar till det som är normalt? Alla fattar ju och till och med jag hur man beter sig i sociala sammanhang, därför undrar jag hur då dem kan skylla på att jag gör på fel sätt när dem beter sig sämre än vad jag gör? Varför ska jag ta skulden för att dem är elaka?

Tex jag träffade några tjejkompisar som jag inte kände så bra. Ena sa till mig att jag kunde följa med henne och hennes kompisar när de skulle ut och så. Vi var ju ute den gången och hon kanske var full men hon frågade ju den frågan och jag tyckte ju det bara va kul att hon frågade. Jag var ju nykter så jag tyckte inte hon uppträdde som full. Dagen efter när vi pratade så skyllde hon på att hon var full och därför ville hon inte att jag skulle hänga med henne och hennes kompisar.

Detta är något fel dem gör och det är taskigt. Hur kan jag då bli sk felet i det? Det var ju hon som tog initiativet, inte jag. Jag får skulden för det. Jag blir den som inte fattade.

Jag försökte prata med en annan tjej och jag och min sambo och hans innebandylag var ute och laget bestod av både killar och tjejer varpå denna tjejen gick i samma lag. Jag var då ensam tjej i detta fall och eftersom jag pratade lite smått med henne samt att hennes kille också var med oss andra, så bad jag henne komma dit för jag ville inte vara ensam tjej. Jag hade inte så många att prata med eftersom jag bara kände min sambo och hans bästa kompis, jag kände inte de andra. Hon kom dit och vi hade supertrevligt. Vi kunde prata tjejgrejer och så. Sedan hade vi kontakt på fb men då kom det tillslut fram att hon tyckte att jag försökte för mycket. Hur tänkte hon att jag skulle försöka lära känna henne då? Det händer ju ingenting om man inte är social och tar intiativ mm. Likaså med förhållanden. Jag hade ju aldrig träffat min sambo om jag inte hade tagit initiativet att börja prata med honom. Därför är det konstigt att folk då reagerar negativt när man är social och framåt. De som har adhd är ju mer socialare och framåt än mig, skulle de göra fel då också? Nej för de får inte höra att de gör på fel sätt. Så det är fel på dem jag försökt socialisera mig med, inte på mig. För mitt sätt är ju inte på fel sätt. Mitt sätt är ju ett normalt sätt att ta kontakt på. Deras sätt är bara konstigt.

Men om ditt sätt inte funkar och ingen vill bli kompis med dig, så måste du inse att du faktiskt gör något fel. I ditt sista exempel säger tjejen att du försöker för mycket. Det betyder att hon känner sig kvävd och tycker att du är lite jobbig. Även ditt sätt att skriva är väldigt argumenterande och omfattande, du känns lite intensiv till ditt sätt. Testa att inte ta första steget till kontakt, låt andra komma till dig.

Jag var inte jobbig mot henne på något sätt för att dels berättade hon inte på vilket sätt då jag bara försökte lära känns henne. Det är ju så man gör, dvs socisliserar sig med andra. Jag fattar ju att fel sätt är ju typ om man spammar folk eller stalkar eller sådant.

Jag försöker ju bara ta kontakt med personer genom tex föreslå en fika eller bara hitta på något. De är ju en startpunkt till att börja lära känna en annan person. Det är som att två personer vill lära känna varandra men vet inte hur, men de gillar spela fotboll och då är ju fotboll ett bra sätt att inleda kontakten på. Det är på det sättet jag har försökt påbörja ett samtal med nya människor.

På baren försökte ju jag inleda ett samtal med dem två eftersom de dels var inga jag kände men de kände ju dem andra jag var med, så därför blir det ju naturligt att hälsa på dem också. Det är ju konstigt om man undviker folk i ett sådant sammanhang vilket var det dom gjorde.

Mina sätt kanske inte har fungerat men det har inte med mig att göra, för i dessa fall har ju de varit tydligt för mig att det är dem som haft skeva inställningar redan från början. Jag kanske gör något fel men de är ju det jag har försökt prata med inblandade om, vad det egetligen syftar på med det sk felet. Jag får liksom inga konkreta svar. Kan de säga att jag gör på fel sätt med antingen ord eller handlingar, så kan de nog säga varför.