• Anonym (oförstående)

    Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar

    Jag kan inte fatta. Våran gemensamma mamma har fått en dödlig diagnos och enligt läkarna max något år kvar att leva enligt statistiken. Vi är i sorg och i chock. Mamma har blivit sämre sista månaderna och behöver hjälp med det mesta. Som tur är har hon våran pappa som hjälper henne med allt och sen åker vi två systrar hem till henne så fort vi kan när vi är lediga från jobbet.

    Systern har trots detta valt att boka upp hela sin semester och resa på bilsemester i Europa med sin i över en månad.
    Jag har valt att vara hemma och umgås med mamma, ta ut henne så mycket jag kan för att hon ska känna glädje. Hon är så dålig och om ett par månader kanske hon inte orkar någonting. Pappa behöver ju också avlastning, utan oss så får han inte heller vila. 


    Hur kan min syster vara så egoistisk? Dels kan detta vara sista sommaren med mamma dels lämnar hon även mig som är inne i denna jobbiga tid också samt våran pappa som jobbar dygnet runt trots att han själv är gammal och trött.  Det hade varit så mycket bättre om vi hade varit två som delat på denna tid tillsammans. Vi hade kunnat göra saker tillsammans med mamma och delat på det som är jobbigt. Det tär på en att se sin mor tyna bort, det är inte lätt. Nu när min syster valt att åka bort hela sin semester, ,över en månad, så blir det bara jag som kan ta ut mamma. Pappa är gammal också och trött och orkar inte mer än det han gör nu. 


    Är jag dum som tänker så här? Har min syster rätt till en rejäl paus efter denna chock-nyhet att mammas sjukdom inte går att bota? 
    Jag känner mig förbannad, besviken och ledsen för mammas skull. Undrar vad mamma tänker. Hur kan hon välja att åka iväg på en semester så lång tid när mamma mår så dåligt? Jag hade förstått om hon stack en vecka någonstans för att få vila ut. Jag behöver också det. 

    Men jag förstår verkligen inte. Tänker jag fel? Jag vill inte tycka illa om min syster men just nu känner jag bara att det hon gör är väldiigt egoistiskt, mot oss alla i denna jobbiga tid.

  • Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar
  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Beklagar) skrev 2019-06-19 23:16:42 följande:

    I'm sorry for your loss. But this may sound strange to you, but I think your mother treated her mother the same way. You think it's hard to be with your mother now and you can't bear it. Keep in mind that your (and your sister) kids that you curl will treat you the same way.

    What goes around comes around.


    If you mean that my mother never cared about my grandmother and now my sister does the same?

    Then you are wrong. My mother always stood by my grandmothers side, helping her when she got old and never left her side. 

    I dont know if you understood my text but I never said i cant bear being with my mother. I am going to spend all my vacation with her so that she doesn´t get mor depressed and sad. 

    So it is not always what goes around comes around. And the kids that you "curl" does not automatically end up cold and respectless individuals. I say the opposite. Children that grow up with loving parents becomes loving children and parentes themselfs.

  • Anonym (Hej)
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-19 23:13:15 följande:

    Tack för ditt inlägg. 

    Det är det jag är rädd för. Att detta kommer ge mig en annan bild av henne och inte alls stärka vår relation utan tvärtom. Att jag kommer se henne som den som "flydde" och som tänkte på sig själv i första hand. Hon är ju inte tröttare än mig, Varje ledig dag har jag åkt till mamma också sen detta besked kom till familjen. Så vi är alla helt slut, för att inte tala om pappa - och mamma som är jätteledsen själv. För ett år sen var hon en pigg och stark pensionär, detta kom som en blixt! Jag skulle inte ha hjärta att säga hej då nu drar jag på sol och badsemester och njuter. När jag vet att hon också skulle vilja det, att hon önskade att hon kunde följa med istället för att må så himla dåligt och bara vara hemma i stort sett :(( 

    Det känns skönt att få svar från någon som vet hur det känns. Jag ser framför mig en jättesvår sommar, men jag vill också njuta av tiden tillsammans. Jag är jätterädd och hade önskat att jag kunde få dela mina känslor med min syster. Jag vill ju inte visa mamma hur knäckt och förstörd jag är, det klarar jag inte. Jag vill att mamma ska känna hopp och glädje. 

    Jag kommer inte ångra att jag stannar hemma. Jag tycker en sommar är kort tid att "offra" och jag tycker att som vuxen och anhörig kan man välja bort sig själv när en så nära anhörig behöver sällskap. 

    Vi får ingen avlastning från kommunen eftersom min pappa bor med mamma. Hon behöver dessutom hjälp dygnet runt och det är inget kommunen ställer upp på....

    Hade du syskon som också förlorade den anhörige? 


    Jag har väldigt svårt att tro att ni inte kan få hjälp att sköta din mamma i hemmet av kommunen, iaf när hon försämrats ytterligare. Jag jobbar själv inom hemtjänst och vi har flertalet svårt sjuka brukare med friska makar/sambor hemma. Kontakta kommunens biståndshandläggare och tryck på att din pappa inte orkar samt att hennes vårdbehov ökar över tid.

    I övrigt beklagar jag verkligen situationen. Jag har själv en nära anhörig som tynade bort i cancer och det är fruktansvärt.
  • Anonym (l)
    Anonym (oförstående) skrev 2019-06-19 23:13:15 följande:

    Tack för ditt inlägg. 


    Det är det jag är rädd för. Att detta kommer ge mig en annan bild av henne och inte alls stärka vår relation utan tvärtom. Att jag kommer se henne som den som "flydde" och som tänkte på sig själv i första hand. Hon är ju inte tröttare än mig, Varje ledig dag har jag åkt till mamma också sen detta besked kom till familjen. Så vi är alla helt slut, för att inte tala om pappa - och mamma som är jätteledsen själv. För ett år sen var hon en pigg och stark pensionär, detta kom som en blixt! Jag skulle inte ha hjärta att säga hej då nu drar jag på sol och badsemester och njuter. När jag vet att hon också skulle vilja det, att hon önskade att hon kunde följa med istället för att må så himla dåligt och bara vara hemma i stort sett :(( 

    Det känns skönt att få svar från någon som vet hur det känns. Jag ser framför mig en jättesvår sommar, men jag vill också njuta av tiden tillsammans. Jag är jätterädd och hade önskat att jag kunde få dela mina känslor med min syster. Jag vill ju inte visa mamma hur knäckt och förstörd jag är, det klarar jag inte. Jag vill att mamma ska känna hopp och glädje. 
    Jag kommer inte ångra att jag stannar hemma. Jag tycker en sommar är kort tid att "offra" och jag tycker att som vuxen och anhörig kan man välja bort sig själv när en så nära anhörig behöver sällskap. 

    Vi får ingen avlastning från kommunen eftersom min pappa bor med mamma. Hon behöver dessutom hjälp dygnet runt och det är inget kommunen ställer upp på....

    Hade du syskon som också förlorade den anhörige? 


    Jag blir lite orolig när du skriver att hon behöver hjälp dygnet runt men att ni inte får någon hjälp. Har du pratat med din mammas läkare? Ni borde få någon slags hjälp.
    Det är verkligen en tuff tid att vara anhörig till en cancersjuk. Man blir själv förändrad när man genomgått detta.
    Jag förlorade ett syskon i cancer. Det var mitt enda syskon.
  • lövet2

    Ja, din syster beter sig egoistiskt, men det är inte säkert att hon är riktigt sig själv. Om hon fortfarande är i chock, så kanske hon ändrar sig om resan, när hon kommer ur chocken. Kanske det är hennes man som utövar påtryckningar? Som ber henne välja mellan deras äktenskap och er mamma?

    Du vet inte varför hon smiter. Eftersom du känt din syster hela livet, så borde du veta om hon är en egoistisk fegis innerst inne. Tänk efter, så vet du säkert vilken sorts person hon är. Om det här är totalt olikt henne, så kommer du att förlåta henne med tiden.

    Jag förstår hur ledsen, ensam och trött du är. Känner dig sviken och besviken. Någon måste ta hand om er mamma, och någon är du - hela tiden. Orkar du hela vägen? Det kommer en tid när också du kan vila och bryta i hop. Den dagen kommer du åtminstone ha ett gott samvete. Alltid något.

    Beklagar din mamma ...

  • Anonym (Usch!)
    Anonym (Beklagar) skrev 2019-06-19 23:16:42 följande:

    I'm sorry for your loss. But this may sound strange to you, but I think your mother treated her mother the same way. You think it's hard to be with your mother now and you can't bear it. Keep in mind that your (and your sister) kids that you curl will treat you the same way.

    What goes around comes around.


    Shame on you for insinuating that OP's mother brought this on herself somehow. Literally cannot believe that you had the guts to post this when you know absolutely nothing of the relationship between OP's mother and her grandmother. "What goes around comes around" - what an absolutely disgusting thing to write to someone in OP's situation!
  • Anonym (l)

    Ts  kom ihåg att även ta hand om dig själv. Sov  och ät ordentligt. Lägg också in saker som du tycker om att göra så du får pauser. Gör saker du uppskattar så du får återhämtning.

  • Anonym (oförstående)
    Anonym (Hej) skrev 2019-06-19 23:36:01 följande:
    Jag har väldigt svårt att tro att ni inte kan få hjälp att sköta din mamma i hemmet av kommunen, iaf när hon försämrats ytterligare. Jag jobbar själv inom hemtjänst och vi har flertalet svårt sjuka brukare med friska makar/sambor hemma. Kontakta kommunens biståndshandläggare och tryck på att din pappa inte orkar samt att hennes vårdbehov ökar över tid.

    I övrigt beklagar jag verkligen situationen. Jag har själv en nära anhörig som tynade bort i cancer och det är fruktansvärt.
    Tack.

    Jo hemtjänst kan man få som kommer och städar och duschar osv. Men eftersom mamma är så svag behöver hon hjälp hela tiden, hon kan inte stå knappt och hemtjänst kan inte vara hos mamma 24 timmar om dygnet. Därför har det inte blivit av att vi anställt hemtjänst. 
    Senare om det blir ännu svårare så kanske man måste tänka om. 
    Vi bad om att få låta pappa bli anställd som personlig vårdare eftersom han ändå gjorde allt men det verkade de inte gå med på heller. 

    Så det är lite luddigt vad man kan få hjälp med och inte. Men erkänner att vi inte varit duktiga på att kolla upp ordentligt i och med att vi själva valt att vara med mamma så mycket som möjligt. 
  • Sandraberg

    Din syster har ju en egen familj och kan inte sätta hela livet på pause för detta.

    Tycker du begär väldigt mycket av din syster.

  • Anonym (oförstående)
    Anonym (l) skrev 2019-06-19 23:38:33 följande:
    Jag blir lite orolig när du skriver att hon behöver hjälp dygnet runt men att ni inte får någon hjälp. Har du pratat med din mammas läkare? Ni borde få någon slags hjälp.
    Det är verkligen en tuff tid att vara anhörig till en cancersjuk. Man blir själv förändrad när man genomgått detta.
    Jag förlorade ett syskon i cancer. Det var mitt enda syskon.
    Vi har vänt oss till biståndshandläggare och frågat vilken hjälp man kan få men eftersom mamma behöver hjälp hela tiden nu så var det inget de kunde erbjuda. Mer hjälp med städning och duschning osv. Så vi struntade i det eftersom det kändes som små punktinsatser. Pappa kunde få några timmars avlastning per vecka men då kände väl vi att det kan ju vi hjälpa till med. 

    Jag beklagar att du förlorat ett syskon. 

    Det är så hemskt när anhöriga blir sjuka ;( 
  • Anonym (l)
    Sandraberg skrev 2019-06-19 23:47:35 följande:

    Din syster har ju en egen familj och kan inte sätta hela livet på pause för detta.

    Tycker du begär väldigt mycket av din syster.


    TS begär ingenting av sin syster.
    Ts berättar om vad hon tänker och känner i en mycket svår livssituation. DEt är klokt av henne att dela sina tankar och läsa om andras erfarenheter.
Svar på tråden Mamma har fått en dödlig cancerdiagnos - syster väljer att resa på bilsemester i sommar